Sköna maj, välkommen!
Så idag har vi haft första maj och hälsat denna underbara månad välkommen.
Startade dagen, det gjorde vi kring det där frukostbordet som aldrig går av för hackor. Bland annat nykokt jordgubbssylt á la Mammamormor, serverades. Den, alltså. Jag konstaderade att jag känner mig snäll idag och samtliga drog en lättnadens suck.
Sen gick jag och Liten ut och satte oss i sandlådan.
Lekte med bilarna och byggde sandkakor för glatta livet (jag byggde och Liten rev i samma sekund en kaka var klar). Jag satt och tänkte på någon som jag råkar vara vansinnigt kär i, och plötsligt var där ett hjärta.
… men det fick inte heller leva så länge. Häpp.
Sen hittade vi på alla möjliga saker. Som att gunga i den där gamla trädgårdsgungan som stod i min farmors trädgård när jag var liten. Sen skjutsade morsan Minimannen i skottkärran och så busades det med Torehunden.
Dom är så himla gulliga tillsammans, dom där två. Ja, förutom när Liten inte fattar vinken och fortsätter försöka leka fånga svansen och Tore försöker säga till med ett litet morr. Oftast är dom sams och Liten älskar honom verkligen.
Efter lång lekstund ute la jag S i vagnen. Han somnade och jag hade bestämt träningsdate med mig själv. Gjorde tabben och råkade sätta mig i solen, som precis kommit fram och värmde så gott, och höll på att somna. Där satt jag en stund och bara njöt. Sen tog jag mig i kragen och körde det tabatapass jag tänkt. Ett pass jag körde även förra veckan och hade träningsvärk av i flera dagar.
Stora övningar, vanliga, okrångliga, ni vet.
Träning behöver inte vara så klurigt för att det ska vara bra träning. Jag älskar att känna att träningspasset är lättillgängligt och bara vilar runt knuten om jag så vill. Att träna med kroppsvikten som jag gjorde mestadels idag, är ett exempel på att träning inte behöver vara klurigt, innehålla en massa redskap eller så. Än om jag tycker det är roligt också, förstås.
Sen har vi lekt ute ännu en sväng. Denna gång med liten minikompis. Den ena gick och sa hej! till alla och den andre (Liten) sa tittah! tttittah!. Två små som kommunicerar, det måste ju vara bland det gulligaste som finns!
Och nu är middagen i magen och här konstateras att årets första maj varit otroligt fin. Nu väntar en kväll. Solen skiner, måsarna skriker som galningar och det är vår i luften.
Ljuvligt, må jag säga.
Hoppas ni haft en fin första maj!
Lillafrun
Att ha firat Valborg.
Det blev en så himla fin valborgsmässoafton, det där. Visserligen kom regnet, och det var kallt så in i bängen när vi drog ut på byrundan. Liten satt ombäddad i vagnen och såg ut som en liten tomtenisse när han tittade fram från sin lilla lucka.
Vi gick upp på lillskolan, den skola jag gick på som liten flicka men som nu är nedlagd sedan något år tillbaka. Så himla. himla tråkigt, men det glädjer mig ändå att lokalerna används. Som föreningslokal och så. Igår var det tipsrunda och grejer där. Vi var såklart där och vandrande rundan.
Det slutade regna efter ett tag och högen av paraplyer kunde viras ihop och vi jobbade på med frågorna, där den ena var klurigare än den andra.
Ni vet, när man är en storfamilj och allt som oftast träffas alla, alla. Då kan det vara tokfestligt att som igår, bara ses en liten skara av hela skaran. Vi var verkligen ett så himla mysigt litet gäng igårkväll. Helt klart något jag kommer lägga på minnet och sent glömma.
Det är en gåva med en storfamilj. <3
Ja, så vi traskade rundan och när vi kom tillbaka till lillskolan då tyckte minsann prinsen att han suttit för länge igen.
Så, han drog. I vanlig ordning. Helt orädd och med noll och ingen tanke eller bryddhet över att morsan ropade hejdå Sixten, nu går mamma! . Han vinkar då bara och sätter i väg åt sitt håll i alla fall. Fulllll fart framåt!
Kolla här
En morsa som efter en heldag börjar vekna, bränslemässigt. I handen har hon en ettåring med så mycket energi och bus i kroppen att det inte är klokt.
Frusna och nöjda över lyckad tipsrunda drog vi hemåt.
Liten skulle gå själv såklart.
Så kom vi hem, värmde oss framför elden, kokade kaffe och dukade fram efterrätten.
Citronpaj med vispad grädde till. Och färska jordgubbar. Hå, hå så gott! HÄR finns receptet.
Syrligt och sött på samma gång.
Så kikades det på majbrasan uppe på balkongen ifrån. Alldeles lämplig stund av kyla efter den tidigare turen under kvällen. Minimannen hade show till för-en-ettåring-sent och det var helt enkelt bara en så himla fin kväll. Mamma, Pappa, älskade systerdottern, Liten och så jag. 
Vi somnade så gott i stora bäddsoffan, jag och S. Sa godnatt och tack april för den här gången! . Och idag vaknar vi till första maj. Det klingar fint tycker jag! Sköna maj, välkommen! . Minimannen bjöd på sovmorgon till strax efter 09. Alltså, tack älsklingsunge.
Önskar er en fin första maj-dag!
(14).
Lillafrun
Sur som en citron, vill jag önska er…
Glaaad sista april!
Hej från räkfrossan!
Vojne kalsojne, alltså. Vilken pruttdag.
Jag kände det redan när jag vaknade i morse, att jag typ hade röda ögon, horn i pannan och rök bolmandes ut genom öronen. Man kan inte vara go-och-glad-kexchoklad-glad jämt. Ibland har jag mina häxdagar och tydligen inföll en sådan idag. Stackars omgivningen. Å andra sidan älskar min mamma att reta mig och påpekar gärna tre miljoner gånger att jag är sur, och det gör ju inte det hela bättre, om jag säger så. Allt är med glimten i ögat och ena sekunden kan det vara taggigt och nästa kramas vi. Älskade Taikonsfamilj. Jag är så himla tacksam att jag och Liten får bo och vara här hemmahemma under dessa veckor. Jag kommer sent att glömma det här lilla äventyret jag och Liten har tillsammans. För det mesta är det så himla mysigt, och ibland, som idag när jag varit en häxa, så kanske jag önskat vara i mitt eget hem och stormat. Men det är å andra sidan till hälften nerpackat i kartonger och står på travar och bara väntar på framtiden. Så som sagt, tack mamma och pappa. Ni är guld värda<3
Sista april, alltså.
Och här har städats och grejats. Traskats en långrunda med barnvagnen och Torehunden (som envisades med att trassla in sig i mig och vagnen och dra åt alla håll och inte aaalls kände av vad hans gångare var på för humör. Morr.), motionerats så svetten på tröjan såg ut som på en gruvarbetares efter långpass. Men inget av det där har hjälpt. Jag har känt mig som ett hopplöst fall. Passande nog, valborgsmässoafton till ära, har jag precis snott ihop en utav mina favoritefterrätter; Citronpaj.
En utav mina älskade systerdöttrar har kommit hit och det är så himla mysigt, vi har haft räkfrossa och ska strax klä på oss varma kläder för en sån där tradiotionsenlig runda på byn; tipsrunda och majbrasa! Jag har kastat häxhumöret i soporna och vill önska er en fin sista-april-kväll! April, bara svischade förbi i år tycker jag. Nu är jag stentaggad på att se vad maj har att erbjuda!
Kram till er!
/ Lillafrun…
Ja, eller Det rykande pärfatet.,Tickande bomben, Etterpåsen, Surkarten eller Vrångstruten…. kärt barn har många namn.
Jag kan inte få nog.
En påse med loppade gammgrejer.
Den där citrongula lilla magnetnallen?
Åh, vilken söt , sa jag (just när jag betalat och bestämt mig för att det nu fick vara bra).
Den får du! , sa hon.
Vi var på loppis igår.
Så jädrans roligt och jag blir alldeles nipprig och pirrig i magen innan jag kommit in genom loppisdörrarna och får lov att botanisera och vrida huvudet snabbt från höger till vänster och glo som bara den. Allt för att hitta guldkornen! Egentligen var jag ute efter ett skåp, men jag hittade typ allt, förutom det. Bland annat dom där vackra ramarna som jag ska ha till att rama in någon älskad som jag råkar ha en sisådär en miljon foton av.
Och en söt skål, typisk vardagssalladsskål.
Och, något som nästan var lite smågalet;
vackert hemvävda, gamla, välbevarade, manglade och fint vikta kökshanddukar.
Med precis mannens initialer. 
Helt klart mina nya favoritkökshanddukar.
Och nu fick jag plötsligt lite jättemegalängtan, efter att få städa och grejsa i mitt eget hem, lägga på en ny kökshandduk på köksbordet, hänga upp ett par stycken på någon krok nära till hands vid matlagning och disk. Pyssla i sitt eget hem, det finns ju knappt något bättre!
Och till sist, hamnade där i påsen också den sötaste, citrongula, gamla väckarklocka man kan tänka sig.
Jag kanske är skruvad, men jag bara äälskar gammgrejer. Älskar det där gamla, med-tiden-slitna, dom skavda kanterna som viskar om historia. Att blanda det där gamla med något nytt och helt helt här och där, är det finaste jag vet.
För en tjuga var den min,
… eller lättare sagt; Litens!
Och funkade gjorde den också. Bigtime. Jag råkade vrida igång den så det ringde utav bara vettet. Jag blev så chockad att det liksom tog en rätt bra stund innan jag kom mig för att försöka få av den. Och när jag väl försökte, så hade jag verkligen ingen aning hur jag skulle lyckas. Efter ett tag av rosiga kinder, en skallrande citrongul väckarklocka med en snurrmorsa som försökte klappa klockan tyst… då kom loppisdamen och sa med den där lugna rösten att du trycker bara på knappen här uppe! Ja, dom där är ju så inne nu. Funkar gör den ju också.
Jo, det hade jag konstaterat. Jädrans, alltså. Bättre ljud i en sån där än den värsta ringsignalen på iphonen!
Loppis, alltså. Jag kan inte få nog. Och nipprig, det kan man bli för mindre.
Sista april idag? Inte klokt!
Vi startade denna dag 06. Morsan tvärtrött och Liten superpigg. Minimannen rymde från sängen, ställde sig vid grinden och gastade efter sin morfar; Dadaa!
Det värmer mitt hjärta så.
(15).
Lillafrun
Dagens syn.
Det där är Minimannen, det.
Mycket människa i en liten kropp.
Han tyckte helt sonika att det där med att åka vagnen, när han ändå bara skulle vara vaken och inte sova, var tvärtråkigt helt plötsligt. Ska tilläggas att han suttit där en bra stund när han lessnade, vi hade nämligen varit iväg och gjort byn; jag hämtade ut ett paket med något så fint som ni kommer få se så småningom, så var vi på lilla mataffären och slutligen på loppis (lovar att visa mina loppisfynd imorn!). S älskar sin vagn och har alltid gjort, det är jag väldans glad för. Men idag fick jag en sån där jag-tror-jag-fattar-vad-som-väntar-känsla… snart kommer säkert min kavata lilla ettåring vilja gå själv när vi ska någonstans. Som idag, när vi då varit iväg på den där turen som resulterade i en hel påse fylld av massa loppat. Den synen, av det där lilla livet som kämpade med stora vagnen framför sig. Alldeles lycklig och småflåsande. Den synen, gjorde att mitt mammahjärta slog volter om och om igen.
Så liten men ändå så stark.
Så trygg och orädd och nyfiken på livet.
En halva-halva av mig och mannen jag älskar så starkt.
Han, M, jag nu börjat smyglängta efter, så här dag tre ifrån.
Livet alltså. Fint som snus.
Finonsdag. Småkall och lite med våren på paus. Fick mig ännu en lyxig löptur i förmiddags; med S sovande i vagnen hemma på altanen, noga vaktad av Mormor och Morfar. Lyxigt, ja. Så tog vi den där svängen på byn och när vi kom hem var vi så trötta allihopa att vi somnade härsan och tvärsan. Det var längesedan jag sov en eftermiddagslur, så himla skönt!
Onsdag, jo jo.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
