Glad Påsk!
Glad Påsk!!!
En överlycklig Liten som fått ett alldeles, alldels eget påskägg. Fyllt med nya nappar och såna där ekologiska fruktsmoothies som han får ibland och kan äta helt själv. Men vad som var där i, var såklart inte det roligaste. Själva ägget var såklart det bästa. Gullunge.
Jag måste gå ner till mormor och morfar och visa! , sa han.
Stora kistan var i vägen, precis som sig bör. Men till slut kom vi ner. Trappen tog sig en stund då Liten kommit på att det är vansinnigt roligt att klättra uppför och nerför. (Morsan är livrädd hela tiden och släpper inte taget en sekund, men låter honom jobba på själv).
Och nu har det kramats glad-påsk-kramar och delats lite påskägg och paket och stora brakfrukosten är på väg fram och ja, det här kommer bli en så himla bra dag. Det känner jag på mig. Alla högtider och händelser, känns så mycket mera med en Liten i familjen.
Allt gott till Er!
Lillafrun med familj.
Att ha långfredag.
Det är inte alls oskönt att få vakna i stora bäddsoffan, med gassande solstrålar in genom fönstret. Från nedervåningen hörs en glad Miniman och en pappa. En pappamorfar och en mammamormar. Ä dä? (vad är det?), undrar Liten, och får svar på varendaste fråga. Sovmorgon för morsan, alltså. Så himla skönt.
Idag är det långfredag. En lååååång dag, så att säga..
Förmiddagen spenderas hemma i lillabyn. 
Liten tittar lite skeptiskt på sin nya vän, en egen låtsasTorehund. Den heter Ture…och är superläskig. Kan både skälla och göra volter och morsan skriker till varenda gång den där skrällskälliga Turehunden gör sig en svängom uppe i luften. Men söt är han!
Det hamras och byggs och vi vuxna äter brakfrukost och sörplar kaffe och hurrar över det fantastiska långfredagsvädret. Jag hoppas på en skön stund ute. Det får det bli. Sen drar vi till kyrkan.
Så finns vi på instagram också, ja. @lillafrunsdagbok
Allt gott.
Lillafrun
Att vara framme och en önskan till er…
Vi är framme nu!
Och resan har gått så himla bra. Det tackar vi för!
Vi stannade i Umeå och åt lunch. Liten var i pannkakshimlen och visste inte till sig hur gott han tyckte det var. Sen drog vi på polarn och det storshoppades och Liten svängde runt där inne på affären med provade kläder på sig, som nån annan mannekäng. Efter lite mat och benspring drog vi vidare.
Och varje, varje gång vi kommer hit..
Precis här. När man ser Skuleberget och alla berg och dalar och vi är hemma, i vackra, vackra Höga kusten. Det känns så gott i hjärtat.
Såklart stannade vi en snabbis hos Storan (som inte var hemma, men ändock en massa andra älskade familjemedlemmar och katter som S var helt galen i) och även Litens farmor och farfar. Och sen drog vi vidare, till lilla byn där jag är uppväxt. Till Litens mormor och morfar.
Vi möttes av påskpynt och stora kramar och ett kök som doftade himmelskt.
Mammalagad mat, helt vansinnigt god. Kreolskans gryta, med mammatouch. Det kan knappast bli bättre.
Och titt som tätt har det knackat på dörren..
Vi har haft ett gäng påskkärringar här, och nån cool påskgubbe i alldeles för stora träskor och en ljusrosa påskhare och den yngste i familjen har tyckt det varit mycket spännande.
Åh, det är samma känsla varje gång. Att vara hemmahemma.
En morsa som softar. Märk Minimannens leksaksgömma…
Nu är det lugn, lugn kväll som gäller. Brasan sprakar. Minimannen knatar omkring. Han har suttit så mycket stilla idag så nu vill han bara gå och gå. Männen ser på hockey, hockey och hockey (tråååkigt!). Och jag sitter på min favoritplats, här i vardagsrummet och har det så himla bra.
Jag önskar er alla en riktigt fin påskhelg. Ta hand om er. <3
Lillafrun
Bu!
Bu!
luuugn…,det är bara jag, Liten!
Det där är min nya grej; att dra trasan över huvudet och yra runt som en tok och fullkomligt kolavippa av busigt, bubblande skratt. Mamma säger mest åh, nämen Sixten akta! Åh, passa du slår dig! OOOOOH, gå försiktigt!!
Men sånt där fattar jag ingenting av. Jag kör på som den virvelvind jag är. Full fart framåt, totalt orädd. Stackars mamma, hon får sina hjärtsnörpar om dagarna…
Nu ska jag svida om från pyjamas till sköna åka-bil-kläder. Vi ska på semester, mamma, pappa och jag. Hälsa på farfar och morfar och alla dom. Och vi har laddat för det här. Jag och morsan höll på som galningar igår. Jag hjälpte till jättejättemycket.
Det roligaste på hela dagen, var där på kvällskvisten, precis innan jag skulle gå och lägga mig. Då tappar morsan ett örhänge. *PANIK och KATASTROF* ..hrm.. Men det var tydligen nåt bling hon fått av pappa och är väldigt rädd om. Ni skulle sett henne. Hon drog slutsatsen att det måste ha åkt ner i handfatet. Så i ett ryck hade hon skruvat upp vattenlåset, eller vad det nu heter, med ena handen. Och ut for en massa äckelvatten som jag tyckte var ooooerhört intressant. Morsan jonglerade mig med halva sig och försökte samtidigt borsta sina tänder klart (jo, hon höll på med det också i samma stund. hängde över badkaret, liksom..) och på något sätt få stopp på äckelvattnet som rann. Morsan verkade tycka det var helt vansinnigt äckligt och sa mest ååh, håå, och pratade med näsan sådär låtsastäppt. Till slut gav hon upp, hittade inget örhänge. Torkade golvet och fixade klart. Sen spolade hon i kranen….. när hon inte satt tillbaka den där grejen vid vattenlåset. Så då var det bara torka upp en massa vatten, igen. Klantigt.
Så kan det gå.
Och örhänget?
Ja, det hittade hon under sängen senare på kvällen. Det var ju tur.
Och nu?
Nu återstår bara att packa in i bilen och kolla på långa listan så att allt är avprickat som ska vara med. Morsan har varit ute och morgonsprungit och är mer än taggad. Tydligen rätt tung runda, då det var tidigt på morgonen och hon har träningsvärk i kroppen, men annars så makalöst härligt. En nyvaken liten stad, morgonsol, lugnt och stilla. Så hade morsan träffat dom där gulliga farbröderna med stora och fina hundar. Dom som hon och pappa alltid träffade varje mogon när dom var ute och morgongick innan jag föddes. Pappa tyckte helt enkelt att mamma hade grejsat så mycket igår att hon var värd en springtur. Dom är konstiga dom där två…
Nåväl. Jag vet i alla fall att jag har allt vad jag behöver med, med mig. Napp, trasa, några favoritleksaker. Och Håkan.
Sen är man fit for påsk, liksom! 
/ Liten
Hen kan skita på sig!
Jädrans, idag har jag och Minimannen jobbat på som bara den.
Det har packats, till oss allra tre. Inne- , tränings- och att-vara-ute-kläder. Så har vi städat också, sånt måste man (INTE ALLS) göra , innan man lämnar hemmet. Det är min favorit, i alla fall. Den där grejen att komma hem till nystädat.
När S sov på förmiddagen hann jag både träna ett intervallbaserat styrkepass, städa sovrummet och dona med lite annat smått och gott. Dagens checklista var smågalen…
Sen fick jag hjälp med vardagsrummet…
..både med dammsugning (att slå på och av den cirkus femtielva gånger) och golvtorkning (han skvätter ut min skurhink och sitter toklycklig och plaskar där i…
…innan vi pausade och drog ut på vift. Vi gick ner på stan fram och tillbaka, i helt uuunderbart väder! Snön smälter, fort som bara. Solen är här och skyndar på. tackar!
Vi traskade och njöt och jag sjöng alla påskiga trudelutter jag kunde komma på. Ägg, ägg, mera ägg.. ät så får du? SKÄGG. Typ den..
På stan hade vi några ärenden; som att hämta ut lösögon i exakt rätt styrka (fick provlinser med näst-intill-min-styrka-styrka förra veckan när jag var där, men nu i heeelt rätt.) och köpa en påskpresent till en älskad man. På vägen hem tog vi mataffären. Hade tur och kom fram till kassan fort (det kryllade av folk i butiken). Började knata hemåt. Halvvägs, kommer jag på att jag glömt vad jag egentligen skulle ha.. bara vända om. Det gick bra det med, vi tog oss en välbehövlig micropaus i solen på en bänk vi hittade, när vi kom hem till lyanområdet.
Nu är precis hela lyan skinande ren och jag har två limpor som gräddas i ugnen och som gör att det doftar ljuvligt och att morgondagens matsäck kommer smaka gott, gott, gott.
Ja, jädrans alltså. Idag har vi gnott på. Min hjälteMiniman och jag. Bort med Jante. Hen kan skita på sig!
– för idag känner jag mig som en riktig powermorsa och S är en riktig powerMiniman. Sådetså.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
