Att ha haft en egen alla hjärtans dag.
Vad mysigt det är när man hittar på något lite extra, fastän det bara är vardag. Precis det gjorde vi igår. I helgen är det ju alla hjärtans dag, något som ”vissa” (läs: särskilt mannen) bara tycker är kommersiellt tjafs och inte bör uppmärksammas med en massa köpaköpaköpa. Jag håller med honom. Faktiskt. Men däremot är det ju mysigt att ta chansen att uppmärksamma kärleken litex extraextra. Nu jobbar ju M större delen av lördagen, som alla andra lördagar, så vi bestämde oss för att ta en lill-lördag på stan istället för på stor-lördag. Vår egna alla hjärtans dag. Och vilken bra idé!
Ett äventyr. Ja. I alla fall med en bebbefamiljs mått mätt. Liten hade tagit på sig stasdsjackan och tunnmössan, allt för att smälta in i storstaden. Vi började med att traska genom gamla stan och peka på dom gamla husen. Sen gick vi och fikade på waynes. Vilken grej, alltså. Liten satt och sörplade smoothie och åt mackabitar, precis som vi. Okej, jag och mannen åt inte mackabitar utan en himmelskt god grillad surdegsmacka. 
Men alltså, vi har en liten storpojke nu. Så häftigt.
Han satt där, åt och vinkade till alla möjliga han minsann tyckte att han kände.
Mellis-mätta i magarna tog vi sedan en runda på stan. Med pojkarna på släp, den ena med en plötsligt värkande rygg och den andre med mössan på sne bräkande Määäh! , förvandlades morsan till den där shopaholicen som länge varit gömd nu. Det är inte så att man som hemmamorsa behöver så himla mycket kläder, mer än typ långkalling och bra leka-med-Liten-kläder. Men mjuka tishor och såna där bra-att-ha-men-halvtråkiga-att-köpa-tröjor behövs, och det var just precis såna som åkte med hem, i våriga färger.
Min älskade bäbis i min famn. Han har lovat att bara bäbis jättejättelänge, faktiskt.
Så vandrade vi hemåt. Så himla nöjda och glada över en lite till-twistad eftermiddag med flanerande, shopping och fika på stan och ännu ett konstaterande över att det är så förbenat trevligt att vara en liten familj.
Och idag är det torsdag. Hysteriskt grusiga ögon här på morsan. Men det är ju min ”fredag” idag och det är vaaansinnigt lyxigt! Först ska jag nu iväg och musikfrökna mig, sen kommer pojkarna och hämtar mig och M drar på uppdrag och jag och Minimannen fortsätter dagen tillsammans…med högst, högst storslagna planer…! (Storslagna, på vårt vis, du vet).
Önskar Er en god dag!
Kram/lillafrun
Vardagslyx.
Lycka!
…att efter avslutad dag, bli uppmött av mina älskade, älskade. Och det var inte så att vi gick vägen direkt hem. Näpp, vi tog oss en riktigt härlig eftermiddag nere på stan. Inte förrän mörkret föll och magarna började bli middagshungriga, traskade vi hem igen. Vardagslyx.
Lycka är också att äntligen få pussa på den här Minimannen. Den där ungen som jag längtat så efter hela dagen. Och att få hålla min bättre hälft i handen.
Mer om dagen imorn. Nu ska jag joina resten av gänget där i soffan. Ljusen brinner, tvättmaskinen jobbar på (på Litens initiativ. Han gick till tvättkorgen och började bestämt och målinriktat, veva kläder ur korgen. Jag tog det som en pik..) och en nybryggd kaffekopp väntar på mig. Imorn är det torsdag. Och det är min fredag. Med det har vecka ett av låtsasjobbandet avverkats. Håhå, vilken skön känsla!
Ha en skön kväll!
Kram/lillafrun
Någon ute på vift!
Så var det plötsligt onsdag.
Strax ska jag knata ner på stan för ännu en musikdag. Tacksam är jag att dagarna inte börjar snortidigt och slutar toksent. Då får jag ändå mycket tid med min bäbis.
Här hemma? Ja, här har dom helt andra planer än att låtsasjobba;
Som att bygga skyhöga torn och sånt.
Eller rättare sagt är det pappan som bygger, med stor entusiasm och med fina mönster, som du ser! Sen kommer en virvelvind/tornado/vild bäbis/Miniman och anfaller. Så börjar dom om igen. Om och om och om igen. M har en ängels tålamod. Liten också, på sitt sätt. Så dom är lika, dom där två. Och det gör mig så varm i hjärtat.
Och titta här!
Vår gullunge ute på vift!
Där och då i full färd med att jätteriva pappas torn. Det gjorde han rätt i. Annars hade jag gjort det!
Näpp. Onsdag var det, ja. Vi kör!
Kram/lillafrun
Vårt livs viktigaste stafettpinne.
Ser ni?
8 plusgrader, takdropp,vårvindar och strålande sol.
Den här perioden vi är inne i nu, är lite speciell. Om man säger så. Kort sagt så agerar jag och mannen stafettlöpare och Liten är vår livs viktigaste stafettpinne. Livsviktig, helt enkelt. Och såna pinnar, som är sådär viktiga, dom är det liksom värt att pussla och krångla lite för. Så idag rusade jag hem från låtsasjobbet för att ta vid lyxen i att fånga stafettpinnen. Han som blev så galet glad av att se sin morsa i dörröppningen när hon kom hem. Idag har det känts bättre för mig, så skönt. Pojkarna har haft det lika bra som igår.
Och med det här vädret som är, rådde det liksom ingen tvekan om att vi direkt efter mellis, gav oss ut igen. Minimannen bestämde sig för att eftermiddagslur passade ypperligt och morsan bestämde sig för att hon gått alldeles tillräckligt långt idag och liksom bara ville traska på i lugnt och sakta mak, inte långt alls utan bara för att andas friskluft, lapa sol och insupa dagsljus. Åh, så skönt.
Jag har kommit på en sak. Att det ju är lite festligt med konstrasterna jag har nu; att dels få vara lite fancypancy, göra sig i ordning om morgonen, träffa massa vuxna människor och testa på vardag-på-riktigt-livet. Det där, blandat med att sedan få återvända hem, byta om till ullbralla, snöra upp håret i en ostyrig knut, dra på sig en alldeles för rosa jacka och gå ut i friska luften med sin bäbis och bara, bara vara mamma.
Jo, jo. Rosa var det, ja.
Så nu väntar tisdagkväll här hemma, för mig och Liten. I köket väntar en nykokt potatis- och purjolökssoppa, som M av kärlek gjort till sin fru, så hon har att äta till middag. Det är så gulligt att man får ont i kroppen, visst? Han vet att jag annars bara står och kokar ett gäng ägg eller nåt, och bara-för-att-jag-måste-äter. Så ja, mannen är på uppdrag. Vissa dagar kommer han och jag inte träffas så mycket nu. Typ ingenting. Då får vi längta efter varandra istället.
Tusan alltså;
Idag har jag varit bra på att tänka positivt. Nästan så att jag blir less på mig själv.
Det har nog mycket med den där att göra. Himlen, menar jag. Att den är blå och varm på något vis. Och liksom viskar om vår och ännu mera värme och ännu mera ljus och en massa annat.
Nu ska jag gå och väcka min prins som fortfarande ligger ute och sover i vagnen.
Ha en skön tisdagskväll!
Kram/lillafrun
Tänk. Att just vi.
Tisdag!
Alla tre har vi sovit som björnar under den vintrigaste vintern. Djupt och skönt. Jag känner mig redo för en ny dag. Vinkar pojkarna hejdå efter grötfrukost. Tar apostlahästarna och ger mig själv en god start på dagen genom en promenad ner på stan och min låtsasarbetsplats.
Lämnar lyan full av fina pojkar och nyinköpa ljusrosa blomster med en känsla av tacksamhet.
Vi har det så bra, tänker jag.
Tänk. Att just vi föddes här, i detta trygga land. Att just vi får ha det såhär bra. Leva gott, tillsammans och få ynnesten att våga drömma om vår framtid. Inte behöva oroa sig för att vi måste fly, att familjen kommer splittras, att dagen imorn, kanske inte kommer.
Tänk. Att just vi.
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
