En dansa-ut-julen-dag!
God morgon söndag!
..och allra, allra sista dagen här hemma i vårt Sommarhemma. Idag ska vi ha en dansa-ut-julen-dag.
Men först ska vi på frukostdate, tillsammans med Liten farmor och farfar och lillkussen och gänget. Mysig start på dagen!
Ha en fin söndag!
Kram/lillafrun
Sannerligen.
Liten sov. Och jag satt, gapandes som en fågelholk, och sörplade kaffe ur stora koppen och mumlade för mig själv hur dum får man vara, vilken tur att det gick bra!
Så vaknade han.
En med-Liten-mått-mätt-lång stund, satt vi och tittade på elden. Sa dä!, dä! och pekade på den där lugnande, sprakande och varma elden.
Ja och sen har det varit full gång, förutom under eftermiddagen när han sov igen. Alltså, jag blir typ andfådd av att titta på den där lilla Minimannen, hur han far fram som en liten flåsande virvelvind med lysande bus i ögonen. Hm, vad händer om jag drar här? Om jag trycker där? Om jag petar in fingarna där eller biter på det här? Om jag kryper under här eller kravlar mig över det där? Åh! Vad är det här som ligger och skräpar, DET måste jag smaka! och TITTA MAMMA,vad jag kan!!! (står och vinglar, håller bara i sig med en hand, vill gärna släppa den också. Samtidigt ser han helt vild ut!)…. sådär håller han på den mesta delen av hans vakna tid.
Ha, ha! Jag och mannen mumlar om koppel med lång lina och sån där hjälm som skulle göra att han typ skulle kunna ramla hur som helst…
Plinka på pianot, det är en favorit! Och morsan blir så mallig och varm i hjärtat.
Mannen är iväg på uppdrag idag och jag och Liten har hängt här hemma hos mamma-mormor och pappa-morfar. Vi har lekt och sjungit och klappat händerna och spelat piano och ätit mandarin och jagat mormor. Så har morsan fått sig ännu ett träningspass i hardcoregymmet. Idag stod cykel på schemat igen. Håhå. Den där gammcykeln går inte att ha lite,lite motstånd på utan är tung att cykla på hur man än gör. Om man då dessutom väljer att öka motståndet och cykla i ett helsickes tempo, under en herrans massa intervaller. Ja… då blir man slut. Helt sonika. Och pånyttfylld med energi! 16 stycken 45-sekunders-intervaller var en del utav passet. Maj gadd så jobbigt. Men roligt!
Det har varit lördag idag. Med en jädra halka,skön stund med kaffekopp framför elden, lekdag med min bäbispojke, god mammalagad middag och ett sjuhelsickes cykelpass på pappas räsercykel. Och snart är mannen hemma. Förutom den där förenat-med-livsfara-turen i förmiddags, så har det varit en så fin och skön dag, sannerligen.
God kväll!
Kram/lillafrun
Att vara flyförbannad på sig själv.
Ser du isen?
Jo, jo. Dagens promenad blev allt annat än bara lite stormig och småhalkig.
Jag, mitt jädra nöt, skulle promt gå tommelmon. Jag lydde i alla fall pappa så långt att jag skulle gå den bakvägen. Han sa dock att jag skulle vända innan backen och gå hem igen, för uppe på tommelmon är det glashalt och absolut inte gångvänligt!
Ibland är jag tjurigare än vad som är nyttigt. Det hade kunnat gå så himla illa idag.
Det var bara jag och Liten. Jag hade inte ens broddar på mig… ja, det är fritt fram. Säg att jag är dum i huvudet.
Jomen, det ska nog gå! tänkte jag, trots att jag mötte en man som sa att det var livsfarligt halt.
På platten gick det ju hyffsat. Och jag och Liten tog oss uppför backen. Men när vi är där uppe, mitt på och ska ta oss utför. Så inser jag, det här går inte. Vi bara glider. Jag glider. Liten i vagnen glider. Ingen kontroll. Ren och skär panik.
Får nästan svindelkänsla. Men jag vet att jag måste ta mig utför, på något sätt. Det är liksom vägen hem, vilken väg jag än tar, så måste jag ta mig utför. Och utför, är så himla mycket värre än uppför. Det var ju därför jag fortsatt att gå uppför utan att tänka så mycket längre. Tyckt att det ju gick som hejsan! . Uppför.
Så började vi i alla fall vår vandring utför- jag i diket och med barnvagnen på vägen, med händerna kramandes och krampandes om den. Ett par gånger var jag tvungen att styra oss rätt ner i djupsnön i diket. För säkerhetsskull. Prånglade oss upp igen, jag helt skakis. Gick steg för steg. Så inser jag att jag bara har den allra, allra brantaste knixen kvar tills vi är nere. Min lilla dikeskant försvinner och jag ser att det på andra sidan vägen är så mycket bättre. Jag kommer på idén att ta mig på andra sidan. Men den grejen, att ta oss över, styra vagnen där det var som allra halast och där jag inte fick det minsta grepp, det hade kunnat sluta illa. Det var så jädra nära att jag skulle tappa balansen. Vill inte ens tänka på vad som hade kunnat ända då.
Jag var så himla rädd och helt vansinnig på mig själv. Idioti.
Mamma ringde efter mig när jag varit ute sådär länge att dom börjat undra här hemma. Stormpinad och med brännande tårar kom vi hem. Älskade bäbisen och jag. Minimannen sovandes och helt ovetandes om vilket sjuhelsickes äventyr han och morsan varit på.
Att vara flyförbannad på sig själv.
Blä.
Kram/lillafrun
Det trodde vi inte!
Fredag!
Festligt. Men ännu festligare blev det när vi crusade in till stan och gjorde oss en fin inför-framtiden-investering, i form av soffa och finfin fotölj. Värsta grejen, tyckte vi och blev alldeles pirriga efteråt!
Så drog vi hemåt, och sedan vidare till M´s farfar. Så mysigt att sitta där och sörpla kaffe ur dom där vackra kaffekopparna och höra gamla historier och få kramar och hjärtliga ni är så välkomna åter! . Gamla, gamla människor. Det är så fint, tycker jag. Jag saknar mina mor- och farföräldrar, men gläds ändå över att jag fick ha dom i livet så pass länge som jag ändå fick.
Och vart vi är nu?
Hemma hos Litens mormor och morfar, igen! Dagarna kramas ur maximalt nu. Jag och mannen har varit ute i hardcore-gymmet, M har cyklat och jag har tränat styrka. Bland annat i pappsen roddmaskin slet jag. Perfekt uppladdning inför brakmiddagen som mamma lagat och ska bjuda både oss och Storans med familj på, alldeles strax.
Det kommer bli en fin kväll, det känner jag på mig.
Jag ska mysa runt i sköna brallan (från Lindex) och nya isblå- och vitrandiga tröjan (från Vero Moda).
Men wow! Vi är med ny stilig soffa och fotölj. Det trodde vi inte!
Trevlig helg allesammans!
Kram/lillafrun
Kanske blir det ett köp.
Idag ska vi iväg på äventyr, hela Lilla familjen.
Vi är uppe tidigt, äter frukost, leker med alla leksaker och taggar.
För har vi tur och får feeling, så kanske det blir ett köp idag, av något fint och lite småvuxet sådär. Alltså.. vi ska inte på något större äventyr än till stan, men det räcker för oss.
Förresten!
Har du sett vad vår lille prins fick i en utav julklapparna? Något han verkligen önskat sig, som farmorfarfar-tomten hade ordnat med.
Liten älskar den.
En aktivitetsvagn, med jag vet inte huur många olika lekmöjligheter. Superrolig för en liten Miniman i sina bästa år!
Näpp. Nu ska vi bege oss.
God dag önskas Er!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
