En kväll med karamellkungarna.
Åh. Vilken fin kväll det var igår.
Jag och Liten traskade till fina vännen, med förväntan upp över öronen och en längtan efter en kväll vi visste skulle bli precis sådär mysig som alltid. Först drog jag av ett sånt där fånigt spegelfoto. Jag kände mig så piff; ren och fräsch. Dessutom vill jag ju visa glajjorna nån himla gång! Jag ser så hiiimla bra och är så glad över mina nya ögon.
Jag kallar mig Rutger. Han i sjukan, du minns? Han hade också runda glasögon. Jag gillar dom! Varför jag håller fingret över munnen? För att jag har sån sårmun att det är löjligt. Som en hakklapp uppe och nere. Vännerna har småskrattat åt mig i veckan och sagt men hur äär det egentligen med det där? och Syrran har frågat om jag börjat med läppstift… Ni kan kalla mig clown Rutger, säger jag. (Det är på väg att bli bättre. Men alltså… skinflådd mun är ingen hit. Det värsta har varit att inte kunnat pussa på Sixten. )
Vart var vi?
Jo. Vi gick iväg. Minimannen och jag. Landade hos vännen tillsammans med en massa andra godingar. Liten blev efter en stund väldigt hemmastadd och gick från famn till famn. Blev serverad Babblarna och Teletubbies på löpande band, busade i speglar, spelade piano och åt slickepott. Morsan njöt av att få göra det där hon älskar; polkagrisar.
Vi teamade så bra, allihopa.
uppassadMiniman.se/Liten
Nu har vi minsann blivit lite rutti på det där. Vi är som värsta karamellkungarna!
8 satser polkagrisar. En liten sväng vardera av sur-äpple, mango-lime, körsbär och jordgubb. Och dubbelsats av hallon-lakrits (såå vaaaaansinnigt god!) och tre satser av vanliga, pepparmint. Dom jag tycker är allra, allra godast och alltid vinner i längden.
När vi var färdiga vandrade vi hem i natten. Bäbisen doftade som en hel polkagris och somnade på två sekunder när vi kom hem. Jag njöt av att komma hem till ett nytstädat hem, med hjärtat varmt efter en kväll av traditionsgöra, tillsammans med vännerna. Karameller. Fina grejer!
Och idag är det fredag. Så skönt! Jag och Liten har mysförmiddag. Tog lååång sovmorgon, morsan njuter av fredagsmorgonkaffet och strax ska vi ut på vår promenad. Det ser ut som om solen kanske vill titta fram idag. Det vore underbart!Några timmars skrivande i eftermiddag bara, sen är det helg! Mannen föreläser hela dagen, men vi samlas till kvällen för efterlängtat fredagsmys. Åh.
Ha en toppenfredag!
Kram/lillafrun
Uppbrända tankar och en oslagbar kväll.
Jag kanske borde varna för några rader av neggopeggo….
Vad jag menar?
Nä.. Jag blev bara lite deppig tidigare. Sådär som man blir ibland, det kommer som från ingenstans. En klump i magen. Jag kände mig ynklig, liten på jorden och sådär. En riktig tycka-synd-om-mig-själv-dipp. Hatar såna. Du vet, när man tycker två saker, som inte aalls går ihop. Fast på ett sätt gör det ju det. Man kan faktiskt tycka två saker. Man kan både tycka om något, på ett sätt Och inte, på ett annat. Sådetså.
Äsch. Jag är så kryptiskt så man fattar ju nada och ingenting.
I alla fall.
På förmiddagen skrevs det som bara den. Jag erkänner; jag äääär så less nu. Så ohyggligt otålig, det är ju såå nära. Det är väl antagligen därför jag tillåter mig själv att känna hur less jag faktiskt är. Jag vill bara bli klar, få börja packa, att det ska få bli resa-söderut-dagen nu och det enda som finns att tänka på är jul, julmys, julmat, julgodis, jul, julmys… och så vidare.
Innan mannen drog iväg på uppdrag, så fick jag chansen att träna. Hade egentligen inte alls tänkt hinna med det idag, men kände att idag var en dag jag verkligen behövde det. Så jag körde järnet och brände upp alla neggo-peggo-tankar, med hjälp av ett redigt styrkepass. Tunga vikter, många repetitioner, puls, mjölksyra. Idag njöt jag, av allt det där. Klev ut på ”andra sidan” som en ny version av mig själv. Kände mig helt slut i kroppen (som alltid precis efter man tränat) men desto starkare i knoppen. Tacksam, rakt igenom. För det är precis det, jag ska vara.
I eftermiddag har jag och Liten varit ute i friska luften. Traskat vår promenad och beskådat himlen som var så magiskt vacker.
Liten tog sig en lååång eftermiddagsvila, så jag har rejsat runt här hemma och alldeles precis skurat färdigt och lagt på mattorna som hängt ute och nu doftar vinter. Det har städats och gjorts fint inför helgen. För att starta den intågande helgen på ett oslagbart vis, så ska jag och Minimannen ikväll, tillsammans med ett gäng vänner, hålla en älskad tradition vid liv. Vi ska ägna kvällen åt något varmt, sött, randigt….och vaaansinnigt gott! Oslagbart. Jag är så glad för kvällen som väntar.
Ha en fin kväll, Du med!
Kram/lillafrun
Man vet vad som väntar.
När gröttallriken är extra stor. Kaffebryggaren jobbar för några koppar till. Det brinner ljus. Tjocksockarna och mysbrallan är på. Och mannens stora tröja som luktar honom. Håret är som det var igår, det är bara sömnen som sköljts ur ögonen. Lite rosigt på kinderna, så inte kompanjonen tror hon jobbar med ett spöke.
Hemmaskrivarförmiddag.
Ville bara säga
God morgon!
-ha en god torsdag!
Kram/lillafrun
Att ha haft några timmar i stan.
Det var en eftermiddag och kväll i Luleå, det.
Liten, mannen och jag. Vi har traskat in och ut i affärer, kryssat av ärende på ärende. Vi hade en lååång lista med oss när vi åkte, och längre blev den med tiden. 
Ett helt gäng med julklappar är köpta. Och en massa pysselgrejer från Panduro. Där inne, hade jag kunnat vara huur länge som helst. Jag är så vansinnigt pysselsugen just nu. Så jag sitter faktiskt i denna stund och klickar hem ännu mer grejer från Panduro. Det som inte fanns i affär idag. Jag ska göra något att ge bort. Älskar sånt.
Sen avslutade vi turen med middag. Jag åt en sallad med varmrökt lax i, så god. Mannen tog samma. Liten? Han stod på sina små ben, höll i sig med ena handen och skaffade sig damernas, dom där på andra sidan, uppmärksamhet genom att bara ”liiite” tillgjort säga HAHAHA, Ma! ,Öh! , MÄ!, VA!? och samtidigt vinka på det största viset. Charmören, alltså…
Och nu är vi hemma igen. Vi kom hem för en stund sedan. Har hunnit packat upp och undan, tända ljus och tryckt på julspellistan. Filten värmer gott i soffan och jag är så glad över dagen, med min lilla familj. 
Det enda tråkiga med dagen, var att Liten tappade sin favoritnapp. Den där vita som det står hans namn på. Det var lite synd, men ingen katastrof. Samt att jag köpte en sak som det egentligen var just-nu-rabatt på, men som glömdes dras av i kassan. Nåväl. Saker som händer. Men nu i juletider vill man ju gärna utnyttja alla kuponger och lite-bättre-pris-grejer som man får hem i brevlådan.
Nu fortsätter soffhänget. Fasligt vad trött man kan bli av sånt där. Mitt-i-veckan-äventyr.
Må så gott!
Kram/lillafrun
Mitt-i-veckan-äventyr.
Sådärja!
Dagens to-dos är bortjobbade. Och nu kan jag och världens bästa skrivarkompanjon, sannerligen se målflaggorna. En lite smådryg slutspurt följt av lite småfix, sen så. Jag kan inte fatta att vi snart är klara med det stora examensarbetet, att vi klarat det så bra, med alla livspussel som pusslats denna höst.
Innan dagens skrivartimmar var jag ute på en löptur. En utav sakerna som jag älskar att träningen ger mig, nu när jag är mamma 26 timmar om dygnet. Den där grejen att bara få sticka iväg alldeles, alldeles själv. 30 minuter, av att ha armarna fria och bara vara jag. Fundera, inte behöva passa upp, utan bara vara. När jag sticker ut genom dörren tycker jag att det känns såå lyxigt. Sen slutar det alltid med att jag, innan jag är hemma, har sån Liten-abstinens att det är löjligt. Mammalivet och mammahjärtat i ett nötskal, tror jag.
Tomten, jag önskar mig nya broddar. Dom är aspaj dom jag har nu. Funkar ändå, med nöd och näppe. Ett par snabbskor med broddar under, det vore drömmen.
Nu packar vi in oss i bilen och drar norrut. Så himla, himla mysigt det ska bli. En utflykt till Luleå, för julfuffensfix. Hela lilla familjen. Det var månader sedan vi hittade på något liknande, så vi är omåttligt taggade. Det känns som fest!
Hoppas att Du har en finfin onsdag!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
