Det är obeskrivligt, det där.
Åh.
Det är så mycket måndag det bara kan bli idag. Lite trögstartat, tycker jag nog allt. Men jag njöt så av förmiddagen med bäbis. Vi hade en sån där förmiddag på vårt vis, du vet. Men alltså… Jag har fått mersmak på det där med Liten-ledighet på hundra procent. Ja, i 6 månader levde jag ju så också, (Tack vare att jag under preggoteten läste nästan 200 %). Deluxe, till och med, eftersom mannen beslöt att investera i livet under sommarens tre månader och vi liksom levde livets lyxigaste, gladaste dagar tillsammans. I vårt älskade Sommarhemma. Sen hände det ju något, kan man säga. Vi bytte helledighet mot tvärtomigheten. Dom senaste 2 månaderna har varit smått annorlunda….helt klart. Vi ju såklart fortfarande lyckliga. Äsch. Du förstår nog.
Under holidayvistelsens 11 dagar har jag lyckats skapa ett lugn jag inte känt på 2 månader. Och planen är att jag ska försöka behålla det här lugnet, men det är tusan lättare sagt än gjort. Efter min Liten-ledighetsförmiddag tog pappan direkt vid stafettpinnen och jag travade upp på musikhögskolan för skrivande. Det funkar ju väldigt bra, pusslandet, helt klart. Och det är stor skillnad nu när jag inte har någon tenta att plugga till. Så, vi boostar oss med att det ändå går väldigt bra och att bäbisen har det på allra bästa vis, för det är ju det viktigaste.
Men mitt mammahjärta hade också hunnit vänja sig vid att inte vara ifrån Liten en endaste sekund, som det varit det senaste, så idag var det jobbigt att gå iväg. Det värkte liksom. Liten märkte dock knappt att jag drog iväg och var borta i tre timmar. Han hade sovit i 2 timmar och 20 minuter. Det är svårt att beskriva. Men jag var överlycklig när jag kom hem och inte hade ”missat” mer än 40 fjärtiga minuter av hans älskade liv, fick möta honom där i vagnen när han vaknade och direkt servera honom det bästa han vet, mamma-mat.
Håhå. Det är obesrklivligt, det där. Att vara mamma. Livsomvälvande, känslostormande, ett ständigt värkande mammahjärta. Värk av lycka, av oro, av tacksamhet, av kärlek.
Nu tar vi måndagkväll. Mannen lagar spagetti och köttfärssås, ljusen brinner härs och tvärs och jag clownar mig på köksgolvet tillsammans med han jag lätt som en plätt, skulle kunna gå över eld för.
Önskar Dig en skön kväll!
Kram/lillafrun
Hemma! och ny vecka.
Hemma!
Jodå, vi kom hem tillslut.
Men resan var lång igår, ujuj. Liten sov och sov och jag och mannen pratade på om livet och sånt, för att hålla varandra vakna och för att det är så himla mycket som snurrar i våra huvuden, stort som smått. Det var en bra resa, men lång. Det kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi! Med väskor och bäbis och fulla ica maxi-kassar med mat och en julros, ej att förglömma! I vanlig ordning började vi att stöka på direkten, trots att vi var trötta som bara den. men det är ju så härligt när det är gjort. Det är inte kul att ha kvar väskor ouppackade och allt huller om buller när veckan drar igång. Så vi drog igång den ena tvättmaskinen efter den andra, packade upp, la var sak på sin plats och sist startade jag ett skurmedelsinferno. När klockan närmade sig natt, var det vädrat, skurat, mattorna doftade vinterkyla och ljusen brann i godan ro. Bäbisen låg nattad i sin säng, med gröt kletat på kinderna och det syntes att han njöt. Han var hemma igen, liksom. Och vi med. För jo, nog är det så; borta bra, men att komma hem, det är alltid bäst.
Jag och mannen dukade fram nattfika och firade en stund till. Älskade Liten-pappas första farsdag. Jag hade lite dåligt samvete att M inte fått någon farsdagstårta, men han är ju inte så mycket för tårta, så han var så glad för nyvärmd hällekaka med ost på. Och den där tomatmarmeladen, ooh. Och så öppnade vi Åre-chokladen och smakade ett par bitar. Så himla goda!
Det var en så mysig stund, det där. Och vi somnade trötta, mätta och nöjda.
Och idag är det måndag, minsann!
Ny vecka, här hemma i norrnorr. Jag som nästan börjat tro att jag flyttat in hos päronen på nytt. Det var en förfärligt fin holidayvistelse. Sannerligen. Men ja, nu är det bara tuta och köra! Jag sitter här med dom typiska ska-alldeles-strax-ut-och-traska-med-vagnen-kläderna, ska bara sörpla morgonkaffet först och försöka förklara för Liten att mormor och morfar inte leker världens långsammaste tittuuuut…
Vi kör.
Kram/lillafrun
Tack och hejdå.
Nu är vi på väg hem.
Genom bilrutan är det väldigt vackert. Och det gör lite ont i hjärtat att lämna. Men vi är snart tillbaka. Med julpepp upp till öronen, rutiga nysydda köksgardiner och något som känns som oceaner av tillsammanstid.
Det är bara ett ryck på några veckor som väntar, först. Viktiga veckor. Och inför dessa har vi laddat, på allra bästa vis. 11 dagar av batteriladdning. Igår hade vi sista kvällen med gänget, med tre rätter av vaaaansinnigt god mat. Så mysigt och det perfekta av avslutet på denna holidayvistelse! Och jodå, vi hann ett sista varv runt tommelmon idag innan vi drog iväg… det var inte så ovackert.
Och det kändes nästan som vår.
Det droppade från taken.
Mitt Skottland var lika vackert som vanligt.
Och nu är vi alltså på väg. Hem mot norrnorr och mörka novemberkvällar med mängder av tända ljus och ett tillåtande att börja spela julmusik alldeles snart och en herrans massa annat, förstås.
Liten hälsar: Tack för allt, mormor och morfar. Det har varit helt makalöst mysigt att få bo hos er såhär länge. Tack morfar för att du eldat så kinderna blivit rosiga och tårna alldeles varma. Och tack mormor för latjolajbanlådan och alla goda luncher du lagat till mig. Och tack Torehunden, för att du rensat alla mackabitar som jag har tappat på golvet. Jag längtar redan tills vi ses nästa gång. Puss! /Liten
Håhå, lite moloket känns det allt. Det råder det ingen tvekan om.
Älskade hemmahemma-
Tack och hejdå!
Kram/lillafrun
Det är farsdag idag.
Idag är det söndag och vi firar farsdag.
Min pappa. Han är den bästa pappan jag kan tänka mig. Att idag, få chansen att vara kramnära och kunna säga jag älskar Dig! och få det där svaret Tooo! tillbaka, ge paket med tillhörande hjärtelapp till. Det känns fint, mycket fint.
Han som är uppfinnarJocke, på riktigt och i livs levande format. Han som alltid fixar det varmt och gott i huset med sprakande brasa. Han som alltid är noga med att påminna sina döttrar och frugan om att kör försiktgt, det kan vara halka! Han som eldar upp bastun, tänder ”luktljus” och gör mysigt, för att han vet att vi älskar när han gör så. Han som spanar på julgranar från juli månad. Han som alltid är tokpositiv när resten av ligan kanske inte är det, till exempel när vi sitter i snöstorm mitt uppe på fjället, huttrar och fryser och inte ser tillstymmelse till sol. ”Om 10 minuter är brakasol, vänta ska ni få se!”.
Han som gör allt för sina döttrar. Alltid lyssnar, hjälper till och finns där. Han som fick ett änglavaktande extraliv för drygt två år sedan. Han som jag vill ha som min pappa. Det, är min pappa. Och han är morfar till min son. Den lyckan. Inte klokt!
Och, det finns en till pappa i min närhet också.
Han jag älskar så luften tar slut i lungorna, dom stora orden gömmer sig och jag nästan svimmar. Han, som är pappa till min son. Det finns ingen vackrare människa än han. Och jag är så evigt tacksam att han är Litens pappa och min man. Han är lugnet i stormen. Han håller om oss, skyddar oss och är tryggheten själv. Att se han och Sixten tillsammans, det är den vackraste syn jag vet. Älskade M. Älskade Sixtens pappa. Du är underbar. Grattis på din livs första farsdag! <3 .
Dom där två. Det är dom två viktigaste männen i mitt liv. Idag är det farsdag. Det, är deras dag. Och vi firar.
Kram/ Lillan/ Lillafrun
Att krama ur allt vad som går.
Åh, det har varit så fantastiska fina dagar här hemmahemma. Höstlovet 2014, det absolut bästa i mitt liv, helt klart! Jag har njutit så det stått härliga till. Och att ha en hel drös av dagar, som bara fyllts med sköna morgnar, goda frukostar, tommelmorundor, svettiga träningspass i pappas hardcoregym, bäbismys, lunkande, mammas himmelska middagar,…. ja, och så vidare. Allt det där, har varit guld värt.
Mitt hjärtat är varmt av tacksamhet.
Och idag, så tar vi vara på vår sista dag här. Kramar ur det sista, allt som går.
Vad vi gjort?
Vi har varit rykande heta, ha ha. Vi var ut och hälsade på i hardcoregymmet. M styrde dagens pass och det var helt och hållet vidrigt, men roligt! Pappa hade stått utanför och lyssnat hur M liksom plågade sin stackars fru där inne. Kom igen nu, lite till! Ignorera smärtan! Kör, några sekunder till! Ha ha, alltså…. galenpannor!
Vi bytte sedan fokus. Från livets ena goda, till något annat gott…
Vi åkte till Sommarhemma-byn, drog på blomsteraffären och köpte den finaste buketten blommor och knackade sedan på hos Storan. 
Vi blev bjudna på helt himmelskt gott fika. Vi konstaterade att det var såå mysig stämning, precis som jul, fastän utan julklapparna. Ja, dom behöver man ju faktiskt inte. Att vara tillsamamns, är ju det allra viktigaste.
Och älskade Storan? Hon satt där på kökssoffan med stora gipset på armen. Fingrarna som blågula prinskorvar. Min PT-klient är skadad, kan man säga. Men, här ska allt bli bra igen, det är vi mycket överens om hela taikons.
Det var så mysigt att ses, sitta där vid deras fina vita köksbord, och fika och prata.
Och blommorna blev mycket uppskattade, såklart.
Vi kramades hejdå och sa vi ses till jul! Det är inte så långt kvar och love you!
Tänk vilken lycka, med så stor familj. Jag är verkligen så himla tacksam för mina fina föräldrar och mina tre storasystrar. Och resten av gänget. Det är en gudagåva, det där. Och dessutom, är jag ingift i världens bästa svärfamilj. <3 Och där, hos svärisarna, har vi också hunnit vara förbi idag.
Ja, jag säger ju det! Vi kramar ur den här dagen allt vad vi orkar. Och titta vad Liten fick i 8-månaderspresent…
En ny farmor-stickad pippitröja, i ny passande storlek.
Varm i hjärtat, ja. Och tacksam.
Nu väntar en sista kväll här hemmahemma. God mamma-lagad mat, massa tända ljus, en sprakande brasa. Åh.
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
