Ett halvt dygn.
Ja, jag har sovit. Om jag säger så.
I ett halvt dygn, för att vara exakt. Efter timmar av skrivande, ett långt och väldigt informativt, liksom hjärnmosande, möte med vår uppsats-handledare. Då var jag så trött att jag inte visste vad jag hette. När kvällen fortfarande var tidig för ett päron, men sen för en Liten… ja, nånstans vid åtta, helt enkelt. Då somnade vi, han och jag.
Det har varit väldigt intensivt på sistone, både av sånt som är småjobbigt, som omställningar, både stora och små. Ett älskat, men snabbt tuffande vardagståg. Och även av sånt som bara är mysigt, men som man faktiskt blir trött av ändå; utflykter hit och dit och grejande i lyan och massa äppelfix, tunnbrödbak. Det är precis som om kroppen känner på sig att den ska få pausa i några dagar nu. För ja, det är precis det den ska få göra. Jag och mina pojkar ska åka iväg, och bara vara.
Men först har vi tisdag här hemma. Mannen föreläser i vanlig ordning och jag och Liten påtar på. Jag känner mig som en ny människa efter att ha sovit i 12 timmar, Liten är däremot trött igen så han ska få skön sömn ute i vagnen och mamman ett tufft träningspass. Bra fördelning!
Och vad glad jag är, att jag faktiskt lyssnade på kroppen igårkväll och bara stängde av allt vad dator och mobil och dagbok och allt hette. Och bara sov.
Tisdag?
Jappppp!
Kram/lillafrun
Att packa för något välbehövligt.
Det är skönt med måndag idag.
Jag känner mig lite deghög efter igår. Huvudet är lite småmosigt och avslappnat, liksom. I morse vid frukosten, såg jag något konstigt utanför fönstret. Men Martin, vad är det där? Det ser ut som snö. Men, det är nog bara långsamt hagel, sa jag helt fast och övertygad om hur rätt jag hade. Men nä. Det var snö. I och för sig inte såå korkat tänkt, att det var långsamt hagel och inte snö. Vem tänker på snö i september, liksom? Och vart fasen bor jag egentligen!? Snö, nu…alltså.
Det var en småkylig men frisk promenad vi fick oss. Och sen sov bäbisen hur länge som helst och jag har inte gjort ett endaste handtag. Mer än att dricka kaffe och börja packa så smått. Ett par timmar av absolut lugn, så förbenat skönt. Och det är så stillsamt idag. Det blev tvärhöst och kallt och träden står lite som stora och frusna, där utanför.
Lilla familjen ska ut på äventyr i veckan. Ett efterlängtat och välbehövligt sådant. Och typ det enda vi tänker packa med oss, är fjällrävenbrallor till päronen och sköna myskläder till Liten.
Medan jag längtar så jag spricker, så tuffar ändå måndagen på. Jag ska börja mitt eftermiddagsskift av skrivande och M och Liten ska mysa tillsammans. Jag virar en tjock halsduk runt halsen, det är så kyligt och kroppen har liksom inte alls hängt med, på det där med långsamt hagel…
Kram/lillafrun
Vi börjar så.
God morgon!
Belöning efter gårdagen; frukost med en bit hällekaka till första kaffekoppen!
Måndagmorgon, alltså.
Det pysslas med dom vanliga morgonbestyren och om en liten stund möter jag och S upp grannfrun och hennes lilla M, superjämngammal med S, för en morgonpromenad. Det ska packas idag också. Och jag längtar!
En sak i taget. Friskluft. 3,3 grader. Ja, vi börjar så!
God måndag!
Kram/lillafrun
Att bara berätta lite, men inte allt.
Kära nån, jag har mjöl över hela mig.
Om jag säger såhär; Vi har bakat tunnbröd idag. Eller hällekaka. Såna där perfekt tjocka som är helt saaaanslöst goda, nybakta, med alldeles för mycket smör på. Vi startade första degen kring kvart i åtta i morse, och rullade hem och travade in i lyan nästan tolv timmar senare. 10 liter har vi bakat av. Jag, mannen och vännerna. 
Jag kan meddela att jag inte riiiktigt ser sådär sprallig och pigg ut nu. Mer som ett spöke. Ett spöke med massor av hällekaka bredvid sig. Det är ett lyckligt spöke, må jag säga.
Men nä, jag berättar inte mer om dagen nu. Här ska försökas böka plats i frysarna, så vi får plats med allt bröd. Vi var lite smått brödutbrända när vi kom hem, pausade lite. Kastade oss på middag, nattade Liten och unnade oss sedan ett corepass. Och en liten kvällspromenad. För att lufta lungorna, andas ut lite mjöl och in med syre. Det var bara få grader ute och himlen var så stjärnklar. Blir det frost i natt, tro.
Ja. Vilken söndag. Kära nån, vad vi har bakat och bakat och bakat. Och kramats emellan åt!
Jag vet någon som kommer somna gott när hon lägger sig på kudden ikväll.
Godnatt!
Kram/lillafrun
Tjejkväll och en megaefterlängtad söndag.
Vi är uppe i ottan idag!
Mamman som inte la sig särskilt tidigt, efter en alldeles strålande mysig lördagkväll med tjejerna (och han som fick dispans, älsklingsMinimannen, såklart). Vi åt och pratade och myste i soffan och lekte med bäbisarna och hade det hur gott som helst.
Pannacottan blev så god. HÄR har du recept, vettja!
Och så pappan då, som kom hem i sena natten efter att ha TV-jobbat.Och Liten, han som somnade i soffan mellan tjejerna och har sovit som en prins i natt. Vi tre, vissa med smågrusiga ögon, är vakna i ottan och förbereder oss för en söndag.
Mannen donar ute, mumlar något om att det här blir nog bra, och så sågar han och slipar och har sig. En stooor paddel, bra att veva runt i en alldeles otroligt stor degbunke, ska det bli. Jo. Dagen idag, kommer bli mjölig. Jag är så vansinnigt taggad!! På mjöl och värme och rinnande smör. Och så den där doften. Japp.
Nu kör vi söndag.
Ha en fin sådan!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
