Bla bla blaaa.
Håhåjaja. Vilken dag.
Jag har verkligen haft nytta av löpturen och friska luften från i morse. Men nu har den där luften gått ur mig och jag känner mig huur trött som helst. Det här har varit en som där über-roddig dag. Logistiken var hög. Om man säger så. Men nu är dagen avklarad, sååå skönt. PM- seminariumet gick finemang. Ryggsvetten rann visserligen på mamman.. Men det gick ju bra allting, Liten skötte sig finfint, den där timmen han var tvungen att helt plötsligt vara student på Luleå Tekniska Universitet, innan hans älskade pappa anlände. Han satt där i sin snickarbralla, med mössan på sne och charmade hon som bedömer våra PM (peerrrfekt!). Haha, ååh, vilken tur att vi fått sån snäll (-fast-jag-menar-inte-snäll-men-jag-säger-det-ändå) bäbis. Han var visserligen inte heltyst hela tiden, han gillar att prata ju… hans nya snack låter bla bla blaa. Vilket ju var strålande passande, eftersom det lätt kan bli rörigt i huvudet såna här gånger, som idag när alla presenterade sina ämnen till exarbetena.
Blaaablaablaa, sa han.
Jag försökte stoppa in nappen för att dämpa ljudet liksom. Då tog han den bara i mungipan och fortsatte lite nochalant, att kommentera.. Blablabla, a, aaa, a, blaablablaa.
En bild från i söndags, på han och mig. Vi gungade i stora gungan. Så roligt. Han är så fantastiskt och jag är så evigt tacksam att vi fått just S till vår son. Livet liksom kantas med guld, hela tiden, bara av att han andas och lever.
Åh. Onsdagkväll. Redan. Och jag njuter av att kunna checka av denna dag och så längtar och längtar och längtar jag,. Det är inte många dagar kvar nu. Inte ens en vecka. Något jag älskar, väntar.
Kram/lillafrun
Sprojlans nya! Och en liten lapp, med stora ord.
Det var bara jag, knappt tuppen var vaken.
Det där vattnet jag längtat efter att se, var täckt i en tjock dimma. Båtarna låg vid småhamnarna och vilade. Plusgraderna var få. Jag såg knappt längre än mitt steg framåt. Det var tyst och stilla. Någon enstaka hundägare och så dom där coola pantertanterna med rollatorerna och sina småhundar. Underställsbralla, mössa och handskar, – höstpremiär.
Och vad jag gjorde ute, den tupptidiga tiden?
Jag för första gången-sprang i mina nyyyya snabbskor.
Alltså, det är ju som lilla julafton att få öppna en skokartong, innehållande ett par sprojlans nya Asics. Jag fick paketet redan igår, med hade liksom redan tränat då och tyckte att nån måtta får det väl vara, så jag sparade mig till idag. Och för att hinna innan mannen skulle iväg på jobb så var det helt enkelt tvunget att springa samtidigt som älvorna dansade. Jag la mig i tid igår, och så hade jag lagt fram kläder på stolen i hallen, det är ett smart tips, för att inte banga, liksom. Jag är verkligen inget stort fan av att träna innan frukost, men det händer, ibland. Senast var i somras, under gotlandsveckorna. Då var det en sisådär 22 grader snortidigt på morgonen. Det var på så vis en lättare känsla i kroppen idag, lättare att andas. Men jag hade tunga ben, efter igår, och så längtade efter frukost. Och axlarna krampade, av gårdagens pressar. Och pulsen var uppe i huvudet och tickade. Men heey! Jag hade nya skor och dom var fina och roliga att springa i!
Men jag gav mig inte. Tänkte att man kan inte alltid ha propellrar under fötterna. Hejja på! Och som du ser på bilden så var jag väääldigt nöjd när jag kom hem.
Åh. Dom är så rosa och fina! Och kolla där, mannen hade varit i farten. Det upptäckte jag dock när jag kom hem, men blev lika glad för det. Ett lycka till, älskling. <3 Var försiktig.
En liten lapp, med stora ord. Kärlek, när man minst anar det, en dimmig onsdagmorgon.
Nu väntar frukost. Jag lyxar till morgonfilen med hjortronsylt. Fett gott!
Idag, efter lunch, ska vi iväg på PM-seminariumsäventyr. Visst låter det roligt? Mm.. jättekul. Liten kan nog lätta upp stämningen lite. Han har lovat att hålla sin mamma i handen och säga att Din C-uppsats kommer bli jättebra, mamma! och jag har samtidigt lovat honom att det här är andra och sista gången han behöver följa med morsan på något dylikt. Pappan möter upp oss så snabbt han föreläst klart.
Yes. En pusselonsdag som känns som lilla julafton. Nu ska jag gå och äta frukost och pussa på min bäbis. Han som kör sitt morgonrace i hoppgungan. Nu har han avancerat och hoppar endast på ett ben. Gullbäbis!!
Ha en fin onsdag!
Kram/lillafrun
Att bli bortskämd.
Att bli bjuden på en höstig köttgryta, som puttrat i tiimmar. Ett kött så mört att det bara föll sönder och höstens kantareller, morotspengar och lagerblad och bara en massa gott. Och så kokt färskpotatis. Och en klick gelé på toppen.
Husmanskost när den är som bäst. Och bortskämdhet, eller bara känsla av tacksamhet, när den är som störst. Mannen, alltså. Han är galen.
Nu-
soffan, en kaffekopp och ett par bitar mörk choklad.
Ha en god kväll allihopa!
Kram/lillafrun
Vad som gör mig till ett lyckligare jag.
Det här var en segstartad tisdag.
Jag och M somnade i en kärlekshög i soffan, igårkväll. Liten sov ner sig själv i storsängen. Och tillsammans var vi tre trötta, trötta. Den här tisdagmorgonen startade på samma vis. Grusiga ögon på päronen, kaffet hjälpte knappt. Bäbisen var däremot aaaspigg och höll fullkomligt på att hoppa genom golvet. Den ena veckan är ej den andra lik. Som idag, har vi M här hemma. Så vi passade på att starta dagen med en långpromenad. Jag överdriver inte om vi sa men titta, vad vackert det är! i alla fall 15 gånger, under rundan. Liten sov så gott, den här luften är så god att andas, det tycker även han.
När vi kom tillbaka hem drog vi igång ett träningspass. Ett rent tabatapass med en massa hopp i olika former, tunga axelpressar, armhävningar… helt och hållet vidrisch. M peppade mig genom passet, upp med blicken, älskling! Kom igen, lite till. fastän han egentligen var lika slut, han.
Med stjärnor för ögonen, kunde jag sedan rasa ihop på liggunderlaget och titta upp i himmelen. Där, vaknade jag.
När det är mycket, huvudet jobbar på och vi pusslar. Då är träningen ännu viktigare för mig. Alternativet att vi skulle skippa träningen, för att vi inte hinner…. det finns inte. Vi prioriterar den. Har inte haft tv:n på en sekund, mer än i söndags under valkvakan förstås, sedan vi kom hit. Och ja, i somras hade vi ju inte ens någon tv, i vårt Sommarhemma.
En halv timme, av tjugofyra timmar. En halv timme, en endaste halvtimme, av egentid i form av tickande puls, sveda i muskler och ett endorfinrus. Den halvtimmen, gör mig både till en bättre mamma, fru och helt enkelt till ett lyckligare jag.
Nu ska jag lämna mina pojkar under några timmar. Dom ska visst ner på stan och rejsa. Bland annat hämta ett efterlängtat paket till morsan. Jag ska trampa iväg på räsern, mot uppsatsskrivning. Pepp, pepp!
Hoppas att Du har en härlig tisdag!
Kram/lillafrun
Något man inte kan köpa för pengar.
Det allra värdefullaste och dyrbaraste i livet. Är omöjligt att köpa för pengar.
Som den där dagen…
…Vi vaknade till en söndag med sol, tog långfrukost och sörplade kaffe. En stund senare packade vi picknick-korgen.
Mötte upp vänner. Tog bilarna till vattenfallet vi befann oss vid, preciis samma söndag, för exakt ett år sedan. Det var bara Jag, min älskade Lilla familj och vännerna. 
Vattnet.
Ljudet från fallet.Elden. Den grillade korven.
Skogen.
Höstljuset.
Nybakta blåbärsmuffins jag proppat med maaassor av blåbär och kardemumma. Och det där termoskaffet som är så vansinnigt gott, bara för att man är utomhus.
Och så Majahunden, förstås!
Och jo, okejdå. Vissa av dom här sakerna, som korven och kaffet… går att köpa för pengar. Men just den där stunden. Naturen, full av vattenfall och lugn och mjukt ljus. Och vännerna? 
Familjen? Kärleken till och från dessa?
Allt det där, det som betyder allra mest. Det mest dyrbara och obetalbara. Det där är en söndag som gör mig alldeles varm inombords. Sådär så att ord känns överflödiga och jag sitter och skakar på huvudet samtidigt som fingrarna knappt orkar nudda bokstäverna. Ord behövs inte. En söndag jag blir varm i hjärtat av. En dag som innehöll allt och lite till, bara sånt som är själagott. Sånt som gör att man startar nya veckan med varmt hjärta och stor tacksamhet.
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
