Rosenprakt och loppisfynd!
Så blev det fredag..
..och nyslagna höet ligger slaget och torkar ute på lägdan, vi jublar över ”rätt vindar” och sol då gårdagen bjöd på åskskur som gjorde oss smått nervösa… kutar morgonrundan, äter frukost och sörplar kaffe. Veckan har varit god. Så skönt att ta en dag i taget, komma i kapp med tvätten, hänga med hästarna, njuta synen av fyraåringen som knäcker koden att göra fart på gungan alldeles själv. Göra små utflykter alla tillsammans om eftermiddagarna, när dagliga hö-arbetet är gjort för pappan och Pelle traktor.
Kan inte se mig mätt på rosorna just nu, har ni sett så dom blommar!
Minns jag nu inte helt knasigt så heter rosorna som följer (ni får för säkerhets skull-googla…);
Flammentanz. Fantastisk klätterros, en riktig klassiker. Den fick vi av min mor och far i inflyttningspresent. Alldeles särskilt rädd om den.
Söta, söta, ljusrosa Bonica.
Maffiga Leonardo Da Vinci.
Och titta där då! Mitt senaste loppisfynd. Ett utav dom två, som jag gjorde på Gotland. Trasmattan! Tvättade den riktigt svinvarmt då den var rejält skitig, men se nu så!
Så många fina färger i den!
Strax efter att jag tagit den här bilden så lades gamla trasmattan på det nyskurade köksgolvet och flärdfullhetens känsla var på max!
Trevlig helg alla ni!
Emmeli
SOMMARMinnen för livet!
Det var förstås hit vi anlände dagen efter vår bröllopsdag, till vårt älskade paradis på jorden. Till Gotland och älskade släktgården.
Precis som för 10 år sedan alltså, när vi var alldeles nygifta. Nu hade vi en hel skock med småungar med oss.. och redan på nedresan, hade vi bubbelskrattat i massor.. så skönt att bara få släppa allt älskat där hemma och dra iväg. Det här var just vad vi behövde! .. tre år sedan sist vi lämnade gården på detta vis.
Inte nog med att vi var där.. i lyan hade vi stuvat in familjen B också, våra älskade vänner!!
Tänk att få vakna där, tillsammans med sina bästisar. Tänk att vi småttingfamiljer, fick dela sommarlivet tillsammans under några dagar.
Lill-Olof storgäspade och mamman eftersvettades nöjt.. för jo det blev många härliga turer i skogen om morgnarna. Mammorna först, papporna sedan.
Vi var till ”vår” favvis-strand.
Mumsade våfflor på Våffelmagasinet i ljugarn.
Lillminsting sussade sött medan jag plockade honom några livets allra första strandfynd.
Juniflickan kunde inte få nog av strandfynd.
Darling M, som är uppväxt med hela livets somrar här på ön.. där rauk-klättrandet tillhör.. han tog oss till Folhammars raukfält och klättrade med sina kids precis som han själv gjorde som liten. Undertecknad höll sig på marken med bäbis nära, så nöjd så nöjd.
Nu hade också mannens älskade Storasyster med familj anlänt och vi maxade småttingslivssemestern tillsammans.
Himmel så mycket skratt. Sånt tempo. Så många ungar. Så många semestertörstiga päron.
Vi var till favvisstället Leva kungslador, bland annat. Alla ställen vi skulle äta på, så liksom VÄLLDE vi in. ”vi är tre par… och tio barn”.. haha
Vi strosade i Visby bland stockrosor och rosor i mängder.
.. pussades i kärlekstunneln.
En svängom genom botaniska trädgården också.
Flera utav rosorna i vår egen trädgård, har jag tagit inspo härifrån. Så makalöst många vackra sorter!
Någon tog livet med ro medan mamman flaxade runt och kollade rosennamn. Fyrbarnspappan försökte hålla ögonen på övriga busongar..
Så gulligt när lillebror B stod bredvid sin bästis H och beställde guteglass..
Glassen som äts med denna utsikt.. över raraste staden jag vet.
Mysiga turer och hittepå, javisst. Men det här kommer jag minnas med varmt hjärta. Hur vi lagade storkok och åt hela gänget tillsammans. Kvällarna när barnen satt i ett enda trassel i storsoffan och såg på film och åt kvällsmackor.. ruschen, när alla småungar lyckligt önskade olika pålägg.. sommarlovsbarn, lyckliga, trygga. En sån ynnest!!
Förstås kunde inte småttingsjukorna hålla sig undan helt.. en dag var vi hemma och kurerade oss tillsammans med Lillminsting. Trots febertopp, höll han humöret väl, lilla stjärnan.. puh så många sjukor han ska behöva checka av sitt första år. Märkts så tydligt på äldre syskonen som levt år där sjukorna varit ”normalmånga”.. efter pandemin har det liksom exploderat och har man inget upparbetat immunförsvar, är det tufft..
Intill gulliga gården, betade en hel hop med får.
Lill-Olof skrämde bort febern fort och till kvällen var det gott att sitta på pappsens axel och spana på alla dom där vita lurvbollarna i hagen.
Vi gick upp på lilla berget… därifrån ser man kyrktoppen som Pippi Långstrump fastnar i, vet ni?
Gullgänget!!
Vi plockade blommor och smultron vid vägens kant. Salmbären var ännu inte mogna..
Att få säga godnatt till älskade och krypa till sängs om kvällen i huset… mm..
Njuta av stökigt strandhäng. Servera mat åt alla håll och kanter….
Lillvännens första tur till ön… och han älskade det!
Hela fyrklövern har njutit så.
Lagom till att Lill-Olof kände sig som hemma…
.. så var det dags att säga hejdå.
Hade det inte varit för att vi är omringade av hjärtans hjälpsamma, kärleksfulla människor, så hade vi inte kunnat åka. Hela gården är fylld med liv som behöver sitt, varje varje dag. Tacksamheten är som ni förstår, så stor, så stor.
Hela resan, fyllde oss alla med sommarminnen för livet. Hjärtat, så varmt.
Emmeli
Att få komma hem igen!
Öppna dörren till huset som är vårt hem, krama om gårdsvakter, katter och vissla på sommarbetande hästarna.
Plockar ett fång med schersmin och strösslar ut i vaser runtom i hemmet.. vi är hemma igen!
Vi har haft en så otroligt fin och minnesvärd semester tillsammans med älskade vänner och familj. En helt fantastisk sommarsemester som jag tror vi alla kommer att minnas för evigt.
Men toppens topp av hela alltet, det är ändå, att få komma hem igen.
Att få komma hem till det som är våran plats på jorden. Känna omtag och nystart. Känna på nytt hur vi faktiskt ÄLSKAR att leva här på det sätt vi lever. Vi var så slut innan vi drog iväg.. höll med nöd och näppe på att ORKA packa oss iväg med alla fyra barn efter det elaka, långdragna magsjukan, stängsla nytt för hästar, fixa med allt som behövde fixas med för att vi skulle kunna lämna gården med alla djur och odlingar till truppen av världssnälla människor. Men vi gjorde det. Och himmel vad jag är glad för det nu.
Jag känner inspiration bubblandes i bröstet sådär på riktigt för första gången på länge.
Senaste året har varit (.. och nog pågår det än..) ett år med många utmaningar.. sjukdom, jobbiga livetomvälvningar, omåttligt många svängar av småttingsjukdomar som bara avlöser varandra osv. Men vi har tankat oss nu och laddat om. Det känns så ofantligt gott.
Bloggen firade 10 år för några dagar sedan.. det firade jag med att checka ut totalt från båda våra kanaler här på brusande internätet. Jag tänkte att det var något som inte skulle märkas så mycket för er, ”det finns ju så många andra som fyller flödet”.. Men himmel, vad jag möts av ett omtänksamt kärleksströssel från er när jag öppnar upp alla inkorgar här och där.
FINASTE FÖLJARNA, det är NI!!
Tack tack tack för er pepp. Det är så fint att ni bryr er så, att ni undrar om något hänt, höra att ni saknar oss.
Nu är vi åter igen och vi hoppas att ni vill haka på!
Vi hörs imorn igen! Då ska jag berätta vad vi haft för oss ute på semesterturen!
Hoppas att NI mår bra! Ta hand om er, allt vad ni bara kan <3
Emmeli
Perennkärlek!
Ettåriga, ljuva sommarblommor i alla ära, så roligt och härligt att kunna göra fina buketter.. i blomsterbäddarna samsas dom allra flesta av mina ettåringar.
I rabatterna däremot.. där är målet att ha mest rosor och perenner. Går det att inte älska perenner? Tror inte det.
Så många vackra sorter det finns. Som inte kräver knappt något. Som bara ger och ger…
Jajaja, jag skulle kanske ha knipsat av dom snart överblommande aklejorna.. men äsch. Vi har ingen perfekt trädgård, alls.. den är lite ruffsig och rörig.. grön.. skön.. blomstrande. Och jag älskar den.
Här i Stora Mormorsrabatten samsas pioner med kantnepeta. Stäppsalvia och riddarsporre. En herrans massa aklejor som kanske spridigt sig lite väl, ja.. kanske ger jag vidare någon aklejatuss till vännen med ny trädgård.. det, är bland det finaste med perenner, tycker jag.
-Att man kan dela på dom! Både ge. Och få.
Tvingas jag att välja några få, få perenner så är den här, stjärnflockan en stor favorit.
Har tuvor både från mamma och pappa och svärföräldrarnas trädgård i denna rabatt.
Så fint att ha en bit av våra ”hemmahemma”, i vår egen trädgård.
Den här vildrosen har jag fått från Storan. Så söt!
I kanterna och som marktäckare har vi smultron, till barnens stora lycka. Så mysigt för dom att gå och plocka och mumsa.
Den här rabatten fanns inte för bara några få år sedan, men se redan är den så härligt småstrulig och grann, eller hur!
Hästskit… is the shit! 😉
Emmeli
Sitter på trappen och tänker på Livets årtionde!
På brotrappen.
Älskade Mormors-tagetes som korar in som favoriter för i år. Och himla mysigt att ha en hink fylld med örter såhär nära köket, liksom. Citrontimjan används flitigt. Och den skäggige älskar att göra marinad till grillmiddagarna, av rosmarinen..
Tänk..
…att vi varit gifta i 10 år idag. Livets vackraste årtionde. Det är så otroligt tacksamt att få dela livet med M. I livets med- och motvind. Är det med honom jag vill vara. Alltid.
Och oj så mycket vi fått vara med om dessa tio år.
Gemensamt kliv ut i ”vuxenvärlden”. Högskoleutbildningar tu. Hemmanet som blev vårt och som vi har kallat drömgården från dag ett och gör så ännu. Att vi får skapa livet här, bland djuren, höskördandet, odlingarna, gårdsbestyren, bygg- och renoveringsprojekten..
Framförallt;
…Att vi fått fyra skatter och får dela livet tillsammans med det häftigaste lilla småttinggänget vi vet. Vår älskade Fyrklöver!!
Nu kör vi, mot många många år till tillsammans.
Men vi fortsätter att ta en dag i sänder.
Varje dag. Är en gåva.
Sådetså.
Ps. Vill du se bröllopsbilder så finns det under bröllops-kategorin! 😉 Ds.
Emmeli
Han och jag. Som
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
