….Förträffligt, konstaterar vi!
Vi;
Jag, och den där lille Polarn som doftar solskydd och Miniman. Han som springer runt i randig byxdress, kepan på snedden, sandalerna på fötterna och liksom bara är helt underbar, bara som han är. Sommardagar som dessa, alltså. Åh.
Ville bara kika in en grisblink och berätta att vi är framme, mår prima skinka och så vill jag såklart önska er en fortsatt god helg. <3
Stövlarna används ju flitigt redan. Men som ni ser är det andra saker som legat på vänt med lapparna kvar. Skorna har ni också sett, men inte Minimannens allra senaste vårköp; jacka och mössa i alldeles ljuvliga färger.
Ärtgrönt och himmelsblått.
Vi har längtat på att få klä på oss lite mindre kläder, tunnare jacka och smidigare skor. Och nu är ju våren här, hurra!
Och titta vilket vårtecken, va!
Där i gräset;
Min älskade, älskade Miniman som njuter av sina nya vårskor som bara legat i kartongen sedan födelsedagen men som nu fått komma fram, hoppa på småfötterna och ta steget ut i det nu torra gräset. Och så med den där jackan och mössan från den där randiga butiken vi inte kan få nog av.
Han har stil, det må jag säga.
Vårtecken. Vinteroverallen är bortplockad och snow joggisarna likaså. Nu sportas det vårskor och tunnare jacka. Ett par överdragsbrallor och leken kan börja, på riktigt. Älskar att klä min Miniman i skönt, praktiskt (aah, trodde aldrig jag skulle säga så. Jag är nämligen den som alltid säger ”saker och ting behöver inte vara så praktiskt”… typ om vi drar ut på picknick och jag prompt ska ha rosaprickiga servetter med, istället för en ful men mycket bättre pappersrulle. Eller en rosig termos som rymmer mycket mindre än den fula grå. Allt bara för att jag är så förtjust i det som är vackert. Men för en ettåring, då ska det baske mig vara praktiskt!), slittåligt och ändå så, så fint. Munderingen kommer från Kavat (skor) och Polarn O. Pyret (jacka, vindfleece och mössa).
Mitt älskade lilla hjärta, värd det allra bästa. Så är det så löjligt roligt att klä en Minimänniska också. Han med dom två rejäla gaddarna i överkäken, en stort leende och med dom vackraste ögonen jag vet. Idag blir det mera utelek och så får vi äntligen träffa den där efterlängtade pappan som drog iväg på uppdrag igår och kommer tillbaka idag. Längtar!
Hoho!
Resan gick finemang igår. Jag var såklart harigt rädd, i vanlig ordning och höll på att smådö när vi en gång var tvungen att tvärnita, väja och med nöd och näppe klarade oss förbi en helt plötsligt flygande plåtskiva. En skiva som fick fart och lyfte från ett släp framför oss som inte hade täckts över med någonting (morr!!). Vill inte ens tänka på vad som kunnat hända om den träffat får bilruta. Men i övrigt gick allt bra, med släp är det ju liksom bara att tuffa på, i perfekt Emmeli-fart. Jag och Minimannen diggade musik, åt matsäck, såg på Pettson, sjöng imse vimse spindel, stannade för ett par springa av oss-pauser (ja, pappan också såklart!)..
Åkte vidare, betade av mil för mil, sov, blev asless, sa till pappan att han var vår idol som är så duktig jämt och alltid, och plötsligt var vi framme vid resans slutgiltiga mål; hemmahemma. I tryggt förvar och lyckliga som få!
Alltså… den där Minimannen. Vilda babyn, klassas som lugn som en filbunke…
Nu ska vi ha tisdag.
Pappan ska på uppdrag och jag och Minimannen är just nu hos hans farmor och farfar. Men om en stund kommer Mammamormor och hämtar oss och vi ska hem till lilla byn och ja, vad vi hittar på idag det får vi se. Det ska bli vansinnigt skönt med en lugnare dag än dom senaste sju, det kan jag konstatera! Och det är vååååår här, på riktigt. Tjohooo!
Idag är det stora fix- och packardagen här hemma!
Jag lägger i högar och tänker dag-för-dag, men liks förbaskat har jag 200 ombyten med. Fast faktiskt mest till Liten. Och det är ju rätt befogat, om man inte vill hålla på och tvätta när man är på semester. Jo, jo semester, ja. Det är precis en sån vi ska på. Hälsa på älskade och varva ner ännu mer och ha det lugnt och skönt och äta gott och umgås och bara vara-vara. Påskfirande. Kan vara min favorit! 
Jag packar en hög av pastelligt och några par jeans och min nya fjärilsblus och den där nya silkeslena halsduken. Sen får det vara bra med fancypancykläder, liksom. Krutet läggs på vara-ute-i-alla-väder-kläder och-motionerar-kläder, istället.
Liten har en egen väska. Och den är proppfull.
Jag ska ha minst ett par skjortor med mig, sa han. Och min nya stass jag fick i födelsedagspresent och lite annat smått och gott och fräscht…
-jag fixart, sa jag.
Trots att vi ändå bara är tre, så är det en hel del pinaler och saker att komma ihåg. Jag skriver listor som en galning, då brukar det lösa sig bra. Så älskar jag när jag får checka av!
Minimannens senaste stass. Så snygg så man kolavippar!
Men innan vi fortsätter det här projektet, ska här sörplas dagens godaste kaffe och mysas med Miniman.
Jodå!
Sportlovandet rullar på. Vi försöker fylla dagarna med alla må-bra-saker vi kan komma på. Äter och sover och sportar och motionerar och drar i oss så mycket friskluft vi bara orkar. Mannen jobbar om vartannat, men jag och Minimannen är superduperlediga. Men det är tusiken inte något toppensportlovsväder. Grått och blött och inget pulka- eller skidföre, eller leka-ute-väder. Det går bra ändå, såklart. Men en sol vore gott!
Efter att M och jag tagit oss varsin löptur idag, bestämde vi oss för att det var dags för en utflyktstur, hela familjen. När det är lov, är det förstås skönt och mysigt att bara-vara-vara så mycket som möjligt. Men, ni vet. Det är roligt att hitta på någonting, göra något, också. Vi fick lite lappsjuka, typ. Jag och Liten har knappt lämnat huset senaste veckan, mer än vid alla barnvagnspromenader och löpturer. Det var dags att se världen , med andra ord. Så vi klädde på oss stadsstassen och vandrande till bilen..
..som tog oss till…. Stor-ica! Wöhööw!
Det är äventyr för en Miniman i sina bästa år. Alltid är det nån som stannar och pratar med honom och nyper han i kinderna och gulligullpratar. Helfestligt, ju! Vi storhandlade och sen tog vi en sväng på stan också. Var på Classe för att köpa ännu flera bebbe-lås…. det fattas ett (egentligen tre, men två av dessa ickelåsta skåp har mannen tejpat igen med kolsvart gaffatejp, haha!) och Minimannen är som galen att dra ut precis aaaallt över hela köksgolvet.
Det var såklart slut på dom där låsen, varpå Liten passande nog drog till med ett HAHAHA! rätt i nyllet på tjejen i kundtjänsten som hjälpte oss….. 1-0 till Minimannen…
Så gick vi till smoothiebar och köpte oss varsin smoothie. Vilket himla rån. Men gott var det! Liten var i heaven… Jag fick smaka liiite av min egen smoothie, i alla fall. Det var någon annan som var väldans bestämd över att all smoothie var hans och liksom brölade, MAAA!!! över hela gallerian om han inte fick ha sugröret i munnen, exakt hela tiden. Jo, jo. Han är en bestämd Miniman.
Mellismätta och stadluftade drog vi sedan hemåt. Jag och mannen kom på oss själva med att vi visst var likadant klädda och hade likadana skor och gick i takt och nog som ut som ett riktigt piff-och-puff-par. Som nån annan paradorkester…. mumlade han.
När vi kom hem skulle Liten sova middag och vi gjorde honom sällskap ut. Så nu har vi för en stund sedan kommit hem efter en vagnspromenad. Nu slamras det i köket och lagas god mannen-lagad middag.
Mörkret har lagt sig där ute, jag och Liten tänder ljus och spånar på om vi inte ska göra ett sista kalasbakrace, ikväll. Det får nog bli så.
Och sådärja. Lappsjukan är botad.
Ha det gott tills vi hörs igen!
Senaste kommentarer