Idag är det dan före doppardan!
Det är måndag också. Ny vecka alltså. Och den där aptråkiga veckan utan träning är över. Tjohoo! Efter frukost ska jag och mannen träningsdejta. Och jag längtar!
Om jag är en träningsgalning? – Nä, inte då…
Fast. Just nu ser min outfit ut såhär; skönaste morgonrocken och megatofflor. Ljuvligt det också!
HA EN BRA DAN FÖRE DAN!
Och Du! Ska du ut på vägen idag, KÖR FÖRSIKTIGT!
Det är söndag och fjärde advent.
Och jag, vaknade på den där sidan som jag inte vaknar på så ofta. Den där som gör att man har någon konstig klump i magen, känner sig oglad och orolig, men man förstår inte riktigt över vad. Ibland är det ju så, man kan omöjligt vara på topp jämt. Jag vet.
Men, så kom dom här två.
Bobban och Idan.
Och dom vände allt. Mina mungipor vände och klumpen försvann.
Jag har, istället för att ha haft gråten i halsen, skrattat så magen hoppat. Och fikat så att det nästan stått ut genom öronen. Och, jag är så galet tacksam över dom där två. Dom känner mig utan och innan och det är så förbaskat skönt. Vi bor ju numera ganska långt ifrån varandra och kan inte träffas så ofta, förutom när vi är hemmahemma såhär. Men det är liksom ingen skillnad, det känns precis som vanligt; som om det var högstadie-/ gymnasietid och vi hängde efter skolan var och varannan dag. Det är häftigt tycker jag.
Jag är lika lång som dom. Jag är det.
Nä. Men skitesamma.
Vänner för livet. Det är vi. <3
Nu ska vi åka till kyrkan på den årliga julkonserten. För första gången sitter jag i bänken och lyssnar, både skönt och inte. Tråkigt att inte spela, men skönt att få vara publik för en gångs skull. Mannen rattar på rattarna (han sköter ljudet alltså. Vad trodde du?;)) och syster sjunger. Jag kommer sitta i bänken stolt som toppen. Det vet jag!
Åh. Nu är jag glad igen. Så himla skönt. Jag tycker inte om att vara ledsen. Därför är det så skönt när man är glad igen. Tack för det.
HOPPAS ATT DU MÅR BRA!
…annars kan det kvitta!
Jag och Tore-hunden har varit ut på dagens motionsrunda tillsammans; en lång pw, bland annat runt byns standardrunda, (tommelmorundan) i snålblåst och snöblandat regn. Ytterst uppfriskande…..
…och väldigt härligt var det att få komma in i värmen igen, sätta sig vid köksbordet med mor och bli bjuden på mina favoritkakakor; biskvier. Jag har aldrig provat att göra dom själv. Det ska helt enkelt vara mamma som har gjort dom.
Balans. Det där fjuttiga ordet med så stor innebörd.
Nu ska jag hoppa in i en dusch och snygga till mig. Mannen kommer snart och hämtar upp mig igen. Och då måste jag ju vara snygg, så är det bara! En kväll med middag hos svärisarna väntar. Lyx!
Idag är det lördag.
Och det känns tyyp som att jag inte varit levande i natt. Jag har sovit gott, med andra ord. Mannen väckte mig för frukost och sedan drog vi iväg. Det är såhär vi håller på när vi är hemma; åker hittan och dittan. Mellan päronen, storan, svärpäronen, härs och tvärs. Jag älskar att alla bor så nära varandra. M har precis dumpat mig hos mina föräldrar. Där jag möttes av en löpande pappa och Tore-hund (jag är inte alls avis, inte alls.). Och när jag öppnade dörren, då landade jag mitt bland en morgonrufsig mamma som var i full färd med julklappsinslagning. M, han har dragit iväg på ett bonusjobb som han fått i helgen här hemma. Väldigt fiffigt!
En morgonsuddig jag, i mannens stora tröja som luktar han.
En lördag alltså. Ingen dålig en.
Hej i kvällen!
Idag har jag ingått i en slags tomteverskad, hela dagen. Efter en hotellfrukost hos päronen, drog jag och M vidare till nästa by; där mina Svärföräldrar och Storan med familj bor. I år är det en sån där jul när allaalla kommer hem, det är fullt hus och taikons är fulländade kring julafton. När jag säger taikons, ja då pratar jag om min familj alltså. Mysigt som bara den och det fixas och grejas för fullt. Och idag har vi alltså varit hos Storan och julstökat, med allt möjligt. Jag tycker att det är så himla mysigt det där. Att hjälpas åt. En familj är som ett lag.
Efter fix och en lunch, drog vi norrut. Jag och M agerade julklappsrådgivare, gjorde några ärenden åt några älskade och shoppade även några plagg till Liten. Jag drömde inatt, igen, att jag födde. En pojke. Han hade en rosa-vit-randig pyjamas på sig. Så… nu har vi en rosa-vit-randig pyjamas, på riktigt. Men bebben är fortfarande kvar i magen. Det känns bra, alltihop!
Och nu har vi landat hemma hos svärpäronen. Fått god middag i magen och ska precis sjunka ner i soffan och njuta av fredagkväll. Jag känner mig lite som mini-kissen på bilden. Trött, alltså. Jag var tvungen att tänka efter innan jag skrev vilken dag det var. Dagvillheten. Lika oundviklig som bekymmersfri och skön för kropp och knopp.
Hoppas att Du har haft en fin freeeedag!
Senaste kommentarer