av Emmeli | dec 20, 2013 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten i magen
Det är lycka att få vakna varje morgon.
För det mesta hemma i lyan. Där vi bor. Men ibland på andra ställen, som där jag en gång bodde och växte upp.
Jag vet att det är lätt att bara se till en massa materiella ting, stressa för julklappar och i vevan, glömma bort vad det här egentligen handlar om. Julen alltså.
Idag vaknar jag, på höger sida, liggande på mannens vänstra hand om min mage. Jag har fått sova, tack vare den. Handen. Som lugnar både mig och Liten.
Jul för mig, handlar om att vara nära den där lugnande, varma och för mig helande handen. Mer är allt det där andra. Jag hoppas att jag och M ska stå fast vid vad vi säger nu, att Liten inte ska bli överöst med julklappar i högar, som han (ja, han. jag är tyyp säker) knappt har någon koll på överhuvudtaget. Det han ska överösas med, är kärlek, trygghet och lycka.
Och ständigt en hand att greppa tag i, när helst det behövs.
Så. Idag är det fredag. Jag är tacksam över att få vakna. På, den där handen. Med en sovande framtida uppgift i magen, som jag ska göra mitt allra bästa för. Och, med ett kurr i bebbe-lyan. Men det är bara gå en trappa ner, jag hör hur det stökas i köket och frukosten plockas fram. Alltså… jag är så lycklig. <3
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 19, 2013 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner
Dessa dagar alltså.
Hemmahemma, den där tiden innan jul. Bland en sprakande brasa, en massa julstök och ljusdoften av äpple och kanel. Att ha en hel dag, till att bara göra precis vad man känner för. Vara ute, spela piano, åka en sväng till stan för att klämma på bäbiskläder och köpa fotoalbum till något som ska fixas inom kort (inom kort och inom kort, hajjaru? ;)). Och en dag, för mitt årliga uppdrag; att klä julgranen. Pappa bär in granen och fixar ljusen tillsammans med mannen, som kliar sig på hakan och säger hm… lite mer till höger kanske? Mamma, beskådar, bakar limpa och proppar nejlikor i apelsiner. Och jag, jag njuter och klär granen så fint jag bara kan. Varje år är det den finaste granen vi har haft och varje år är den klädd helt perfekt. Enligt mina stamceller alltså. <3
M och pappa.
Mamma.
Och undertecknad.
Det är så himla mysigt att klä granen med pumlor från Lillmormor; min mormors mamma. Ja, såklart är många mycket nyare än så, men till exemplet glittret jag håller i händerna, det är ifrån gammelmormor. Henne hann jag aldrig träffa, sladdis som jag är. Men jag tror hon var gullig och god. Jag känner det i glittret.
Så. Nu är det jul igen. Granen står så grön och grann i stugan (eller grottan?) och limpan är bakad. Och nu tänker jag inte skriva ett ord till. Jag måste gå och provsmaka den. Limpan alltså.
Hur har ni det i stugorna? Julstökas det för fullt?
Hursomhelst, så önskar jag att Du har det bra där du är!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 19, 2013 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten i magen
Är det någonting som kan få mig att tappa tiden, alldeles. Då är det bilder.
En lång stund har jag suttit framför den sprakande brasan, inlindad i mjukaste morgonrocken och bläddrat och bläddrat, i album efter album. Ropat på mamma, gång efter gång och sagt Titta, titta vad söt jag var! Och titta här! Ååh. (ingen Jante där inte ;)) . I natt, var första natten som jag fått min sömn störd av det lilla Livet. Nu börjas det. Under tiden jag låg vaken och kände den vilda babyn inom mig, så funderade jag samtidigt på vem är du, lilla människobarn? Mår du bra? Är du en mamma-kopia med energinivån liiite väl hög? Har du någon tanke med att redan ligga med rumpan uppåt? antagligen… eftersom du är en mini-M. Då har man en tanke med allt. Ja. Sådär funderade jag, somnade om, vaknade igen. Och så vidare.
Denna morgon har helt enkelt varit väldigt lugn och jag har, i lugn och ro, bland alla bilder, suttit och fortsatt att fantisera om vem den här lilla skapelsen är. Vi har precis klivit in i den tredje och sista delen av graviditeten. Det är inte långt kvar, om man ser till hur lång tid det har gått. Men samtidigt tycker jag att det är en evighet kvar, och ja, jag börjar bli otålig. Det är inte läge än, älskling! Säger M. Lätt för han att säga.
Mini-Jag i pappas famn. 
Och vips var jag krypstor och tvångskramade världens snällaste katt. Nisse-katten. Jag drog han i svansen, släppte han ut för trappen, bar han oskönt och tvångskramades. Han älskade mig ändå. Jag vet det.
Nu ska jag svida om till min favoritutstyrsel; underställ och ullstrumpor. Och ge mig ut på en pw med Tore-hunden.
MÅ SÅ GOTT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 18, 2013 | Emmeli pysslar
Oj, det här är ju inte klokt.
Sedan i eftermiddags har jag suttit på fällen, med tejp, papper, rött sidenband, hampasnöre och allt som kan tänkas behövas för att slå in julklapparna sådär som jag vill ha dom; personliga och välgjorda. Inte bara ihophafsade i någon stress dagen innan julafton. Nä, jag vill hinna titta och njuta, sådetså. Men, tomteverkstad, tills nu alltså!? Ja, en matpaus, en kaffepaus, 10 kolla-på-magen-och-inte-förstå-vad-Liten-pysslar-med-pauser… Men annars, non-stop. Och så är jag nöjd också. Och har en aningen ont i baken.
Gammeldags med brunt papper och rött sidenband, eller rött papper med brunt hampasnöre. Bara det finaste åt en LaxbäcksEva. Vem är det, undrar du. Äsch, det är ena syrran. Det svärmar av interna smeknamn i våran familj. Ibland undrar man vad folk heter på riktigt.
Det finns i alla fall få saker som får mig i sån julstämning, som att sitta på golvet, på mitt rum här hemmahemma och slå in julklappar. Nu är det gjort för i år. Och jag kan inte riktigt förstå var det här året har tagit vägen, samtidigt som jag förstår precis. Livet.
Det är hög tid för kudden, säger detta preggo. GODNATT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 18, 2013 | Emmeli funderar, Jag och M, Träning
Det är smått förundrande.
Hur man, så fort miljön byts, måstena och den tuffande vardagen hamnar på många mils avstånd, bara slappnar av. Jag känner mig lite som kola i kroppen. L-E-D-I-G-T.
Sovmorgon. Långfrukost, som precis är över. Ett korsord. En kaffekopp. Ett par alldeles för stora skor, mannens senaste vrålköp. En kamera. En väg. En sol.
Den här veckan har jag mellanvecka i träningen. Inga hårda träningspass alltså, bara pw´s. Jag måste leva som jag lär, säger M med kärlek och bestämdhet. Okejdå. Jag är en hejare på att träna och äta. Att vila, det hoppar jag gärna över. Smusslar gärna in träningspass, utan att det märks liksom. Men han är inte dum, den där M. Polisen. <3
Nu ska jag gå ut i det makalöst vackra vädret. Nej, inte i dom där skorna. I snabbskorna, med broddar på, så klart! Kanske rycker jag åt mig ett par stavar. Jag är sugen på det. (Och sen låtsas vi att det inte räknas som träning. Perfekt.)
Önskar DIG en fin dag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer