Det är ett som är säkert!

Jag kände det egentligen direkt när jag vaknade…

…att det liksom rök ur den där efter-natten-ruffsiga LillaMy-knuten uppe på huvudet. Jag kände mig otålig i kroppen liksom. Det är soft att vara gravid, jag verkligen älskar det och har fått lyckan att ha mått som en prinsessa under hela preggoteten. Men…. nu börjar jag bli liiite småless. Fast samtidigt har jag lite separationsångest till magen. Nä, det är inte lätt att förstå sig på mig ibland.

Nu är Liten inne på sin nionde månad som förstahandskontraktare av preggolyan. Men snart går det där kontraktet ut… och det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det… förlossningen alltså. Men tänkt när vi äntligen har det där lilla livet på utsidan av min mage, vilken galen känsla det kommer att vara!

Om det fortfarande ryker om mig?

Näpp. En utav mina allra, allra närmaste vänner ringde, som ett sändebud från ovan. Och han, vännen, får mig aaallltid på bra humör. Spelar ingen roll om jag svarar med ett Åhhej.. Jag tror jag är arg idag..?  Han lyckas alltid. Världens bästa!  Efter att vi lagt på så drog jag fram mitt gym. Jag var i helt perfekt sinnesstämning för ett träningspass, kände mig stark som en oxe och frustade som en intevetjag. Andades iiiin genom näsan och uuut genom munnen…

IMG_9819

Och nu sitter jag här.

Efter att ha varit på en miniutflykt. Jag har varit nere på stan en snabbis för lite fuffens. Hade sån tur att jag mötte grannarna som skulle åka ner på stan precis när jag skulle traska till bussen. Glad i hågen liftade jag med dom ner, gjorde mina små ärenden och sen tog jag bussen hem. Och nu firar jag onsdag med kaffe (yes!!! första gången det inte smakar rävpiss!) och ett par bitar mörk choklad.
IMG_9829

En onsdag.

Med en välbehövligt lugn morgon, en rykande knut, ett världsbra telefonsamtal, ett träningspass, en miniutflykt och lite choklad på toppen. Det finns ingenting att klaga på. Det är ett som är säkert!

Hoppas att Du har en bra dag!(?)

Kram/lillafrun

Precis vad jag behöver.

Idag är det onsdag och mitt-i-veckan-dagen.

Alldeles perfekt, välbehövligt, har jag en ledig dag framför mig. Så den där höggravida, dimmiga, vålnaden i morgonrock… det är jag idag! En stund till i alla fall. Först, ska jag njuta av långfrukost i sängen och ge mig på ännu ett försök till något som man kanske, förhoppningsvis, kommer att kunna kalla för kaffe.

IMG_9648

Vi börjar så helt enkelt.

En ledig onsdag alltså. Precis vad jag behöver.

GOD MORGON!

Kram/lillafrun

Den var bara för mycket.

För precis ett år sedan…

Då ägnade jag inte dagen åt att morgongå i snöslask. Inte heller åt att rapportskriva, korrekturläsa, sätta ihop det kompendium som det har lagts ner en massa, massa timmar på att utforma. Jag åt inte lunch på kåren tillsammans med vänner. Jag såg definitivt inte herrarnas OS-final i sprint OCH fick sammandragningar på grund av att jag spände mig så. Jag pratade inte i telefonen, en jääättelång stund, med en nära och älskad. Jag sa absolut inte att Åh, nu har bäbisen hicka igen. Och jag var inte en massa mil ifrån M. Och det var inte tisdag.

Det var måndag. Morgonen var snortidig, magen ruskigt pirrig. Vi, jag och M, mötte gänget på flygplatsen och ingen av oss visste riktigt vad i hela friden vi hade gett oss in på; åka till Afrika. Bara vi!? INGEN VUXEN!?!?! (haha, skrattar fortfarande åt dom orden…. som om inte vi var vuxna liksom. Men där och då kände jag mig liten, oh så liten.). Jag var den där lillasystern, i vanlig ordning. Den som man måste hålla koll på om hon har pass och biljett och sådär. Och det hade hon ju inte såklart. Så paniken där i Bryssel, vid mellanlandningen, den var lite småjobbig. Men vi kom med flyget och landade i det där landet långt, långt bort.

I Gambia.

I drygt tre veckor levde vi i en liten, liten by ute på landsbygden, låååångt ifrån… allt och inget. Mycket var långt bort, men mycket var nära. Kärlek, värme och lugn. Nära, nära. Jag trivdes och mådde som en prinsessa (ja, förutom några febertoppar och magaperra under några dagar), omringad av det bästa gänget.

DSCN8144

Här sov vi, jag och mannen.  
DSCN7748

Här är några utav kvinnorna som jobbade på campen som vi bodde på.

DSCN7859

Vi dansade som galningar.

DSCN7827

Vandrade på byns gator.

DSCN7880

Kramade bäbisar.

DSCN7893

..och höll om dom vackra barnen.

DSCN7906

Vi besökte skolan i byn.DSCN7930

Vi spelade en massa knasiga instrument.

DSCN8068

Sov under bar himmel, med ett fågelspel som inte går att beskriva. Och med den där böneutroparen…. som förresten inte heller går att beskriva.

DSCN8195

Jag njöt.

DSCN7987

Spatserade på savannen i 40-gradig värme.

DSCN8110

Vi förvandlades till Gambianer…

DSCN8232

….Klappade krokodiler. Och sen åkte vi hem.

Jag ger upp. Det gååår inte att beskriva denna resa för att göra den rättvisa. Den var bara för mycket. På ett fantastiskt sätt.

Livet. Rysligt häftigt. Både då. Och nu.

Kram/lillafrun

 

 

Recept, kärleksmums!

På fredag är det ju alla hjärtans dag.

Kommersiellt hittepå. Jag tycker man ska visa kärlek oavsett vilken dag det är, det håller du garanterat också med om. Men, om man inte går på den där köpa en massa saker-grejen, då är det ju ändå en rätt gullig dag. Och något som passar ryyyysligt bra under denna dag, är enligt mig….

Kärleksmums.

– baka och ät så det står ut genom öronen. Kanske bjuder du någon också? Kanske inte. Men gott kommer du ha det!

Vad behöver jag?  Och hur gör jag?

  1. 3 dl socker och 2 ägg  -VISPA, tills du är riktigt less! Det blir alltid bättre när man låtit det gå så långt att visptålamodet är helborta. Vispa, alltså!
  2. I med 150 g smält smör, rör om!
  3. Blanda 2 tsk vaniljsocker, 4 1/2 dl vetemjöl och 2 tsk bakpulver i en bunke och rör sedan ner dom torra ingredienserna i smeten.
  4. Någonstans ska du också ha slängt i 1  1/2 dl mjölk, typ nu.

Skjuts in i ugnen, i 175 grader. I ca 15 minuter. Låt sedan kakan svalna.

Kanske det godaste och viktigaste….

Glasyren:

  1. Smält 75 g smör, med 1 msk kakao, 2 tsk vaniljsocker, 3 1/2 dl florsocker och så typ 1-3 msk kaffe. 
  2. Smeta på glasyren när kakan svalnat. Vänta så länge du orkar, tills glasyren stelnat någorlunda. Sen är det bara att sätta igång!

IMG_9747

(Men haaallå! Göör dubbelsats och ha den då inne i ugnen lite längre. Håll koll! En enkelsats täcker inte en vanlig långpanna och dessutom behöver man dubbelsats!  Så är det bara.)

 

 

Eftersom det är tisdag idag, och tisdag för mig betyder snartfredag, så tänkte jag att det passar med ett mumsigt recept. Visst längtar Du till fredag nu? Det gör jag. Av flera anledningar!

Kram/lillafrun

När man börjar undra, på riktigt.

Och helt plötsligt var det tisdag.

Knappt så att jag hängde med alltså! Dagen startade i ett trassel bland alla varma täcken och med ett fånleende. Trasslet, på grund av att jag försöker bädda om mig själv på kvällarna så att ryggen får avlastning och dessutom som lur för hjärnan. Ja, lur så att jag tror att det är M som ligger och håller om mig, då sover jag ju bättre liksom. Man får inte vara dum! Och fånleendet, det hade med en utav nattens drömmar att göra.

Jag har ju, som du vet, drömt helt crazy bananas-konstiga drömmar under hela graviditeten. Det har hängt creme fraiche-burkar under tuttarna, för att chilibearnaisen ska ha haft någonstans att ta vägen. Och det har öppnats luckor och ut har bäbisar liksom bara anlänt, utan att göra minsta lilla ont. Och i natt drömde jag om hur jag hanterade värkarbetet…. låg i ett badkar (inte konstigt). Och vispade en aaaas-stor smet, som skulle bli en kaka av någon slag. Jag var så himla nöjd över hur bra vispen var och hur tyst den gick. Och som den hjälpte topparna på värkarna alltså…!

Jag börjar undra på riktigt, om det står helt rätt till där uppe….men, vi säger det.

bild

Morgonrundan var raggsocksgrå med snö som piskade i ansiktet. Friskt minsann!

Näpp, nu måste jag kila!

– under dagen kommer något önskat upp här inne!

Kram/lillafrun

G-VMBJT57ZE4