av Emmeli | jun 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Vi hade det himla gott igårkväll, alltså.
Vi packade in oss i bilen och drog iväg. Relax´n , bastun, stod varm och redo när vi anlädde till päronen. Pappa hade fixat. Och Mamma hackade frukt, skalade morötter och gjorde god dipp på bara livet. Så, vi gick ut. 
Till den där bastun vars skorsten det bara rök ur. Och den där bastun som är så skön att vi blir som tokiga allihopa. Jag vet inte riktigt vad det är. Det är inte direkt få gånger vi bastat, men det är lika härligt och nymodigt, varje gång. Vi satt där, i värmen. Till en början var det sol utanför, men vips öste regnet ner och det smattrade sådär idylliskt, avkopplande på taket. Mamma kom inspringandes titt som tätt, vill ni ha något mer? Men vänta, jag ska hämta!
Så vi bastade och bastade, satt ute och svalkade oss i regnet, sörplade melon och bastade lite till. När kroppen var varm, inifrån och ut. Då gick vi in i huset igen. Där han, Liten, befann sig med sin mormor och morfar. Han hade det bra. Full uppmärksamhet och den bästa hejjaklacken när han låg där i vagnen, och petade på sina prickiga farmor-virkade, bollar. Han växer i en rasande fart nu. Ja alltså, inte bara på utsidan. Det händer så mycket där på insidan nu också. Helt plötsligt ligger han inte längre och bara tittar på dom där pastelleksakerna. Helt plötsligt greppar han dom, medvetet. Sånt är stort för två päron. Åh, vår lilla miniman, vad du kan! utbrister vi i munnen på varandra.
Och sedan toppades kvällen såhär; med en hög av färska jordgubbar och gräddmjölk till. Så gott att klockorna stannade för ett tag och alla njöt.
Och så packade vi ihop oss. Kramades godnatt och hejdå. Gungstolen vajade fortfarande och tonerna ifrån en ung pianists pianospel, hängde sig kvar. Under kvällen hade vi, var och en, blivit ombäddade av filtar, fått fötterna nerstoppade i tjocka sockar och nästintill matade med vad vi nu önskade. Och ljusen brann härs och tvärs. Och det var liv i rörelse. Ja. Vilken kväll vi hade igår. En sån där spontan, familjen-nära. En sån där man blir bortskämd och känner sig liten igen. På en vanlig, blank tisdag, liksom.
Och idag är det onsdag. Frukosten är precis bortdukad och det står nu 15 liter jordgubbar på köksbordet. Redo att rensas och frysas in. Efter det är gjort, ska jag bege mig mot Storan, som har bett mig vara hennes PT även idag. Och jag är inte sen att tacka ja till ett pass. Idag ska vi träna ett tabata-pass med några, för mig, helt nya övningar. Kul! Sedan väntar en utflykt.
Fridens!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 24, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Liten 0-3 månader, Träning
Det här är sommar
Jordgubbar. I stora lass.
Jag och Storan datade vid Cesars tidigare. Men inte för att äta pizza, utan för att sticka ut och springa tillsammans. Den där rundan som man lite lätt bävar för innan man sticker ut. Vi möttes upp, babblade i munnen på varandra. Det blev tystare när uppförsbackarna började….. men jädrans, 8 lätta kilometrar. Några kilometrar som absolut inte brukar kännas så lätta. Jag får nog erkänna att jag är i rätt god form nu. Det är kul!
Och sen drog vi iväg på en gemensam ica-sväng och där fanns det mängder av jordgubbar. En heeel låda för 300 pix. Värsta braiga grejen! Så nu har vi proppat magarna med jordgubbar. En del är sparade till att bara äta som dom är, men resten ska frysas in. Jordgubbssmoothie är bland det bästa jag vet.
Bland det bästa Liten vet? Det är pasteller. Det är inte för inte, han kallas för Pastellkungen. Och idag verkar han ha gått lös, alldeles. Ljusblått och ljusrosa och moln och ränder i en salig blandning. Lilla Polarn o. Pyret- älskaren. Han är på väg till mormor och morfar, säger han.
…Och vi tänker såklart haka på. Där väntar en varm bastu och ett stort fruktfat. Och systrar och syskonbarn, i en enda röra. En älskad röra.
Så ja, sämre kunde man absolut ha det. Nästan inte bättre. Det blev minsann en himla bra tisdag, det här. Tacksam.
HA EN GOD KVÄLL!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 24, 2014 | Emmeli funderar
Det är lugna gatan här idag. Idag också.
Jag och mannen börjar, lite smått, att bli liiite, lite småtokiga. Vi måste hitta på någonting, säger vi i kör. Aldrig tidigare har vi varit så lediga som vi är nu. Samtidigt, dessutom. Det är så lyxigt att det inte är klokt. Men för många dagar av för lugnt tempo, det är inte vår melodi. Tur att det alltid finns tvätt…. ja, för jag tänker faktiskt inte baka fler minipizzor eller putsa dom där köksfönsterna en gång till.
Lupinerna står där i vackra vasen på köksbordet. Där kryper det minsann inte i något skinn. Jag försöker smittas och tänka det kanske är just precis det här jag, hypertypen, behöver. Lugna gatan, några dagar i rad. 
Om några timmar har jag date med Storan. Vid Cesars, pizzerian. Ser fram emot det, med skräckblandad förtjusning…
Bäbisen, som nu har börjat bubbleskratta ända ifrån lillmagen, han sover. Pappan i familjen sitter vid stora macen, med en bekymmersrynka i pannan. Han ser sådär viktig ut, du vet. Tror jag det; han planerar framtid. Så spännande så jag får fjärilar i magen. Och jag, jag sitter och väntar på att klockan ska bli om några timmar.
Nu ska jag hänga en tvätt och sedan byta om till passande datekläder.
Hoppas du har det fint där du är!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Sommarhemma, Tips på träningspass, Träning
Nu känns det bättre.
Ja, mycket bättre till och med. Jag tog mitt förnuft till fånga. Jag vet ju att det knappast blir bättre av att sitta där på stället och tycka att det är småpissigt. Jag lever och har hälsan! tänkte jag. Bjöd upp mannen till dans. Nä inte riktigt, men ett träningspass! Ett pyramidpass. Passet börjar med 10 burpees. Dom kändes tunga, benen var rätt stumma. Och himmelen öppnade sig, såklart. Sol ena sekunden, regn andra. Men vi gav oss inte. Stod där ute i skyfallet. Allt eftersom vi blev dyngsura och ännu blötare än så, så vaknade kroppen till liv. Uppför pyramiden och ner igen. Ett varv var gjort.
Men sedan flyttade vi in.
På lon.
Förstååår du vad jag njöt då!? Asjobbigt, men det gav sån känsla att vara där inne. Med regnet smattrades på lagårdstaket. Passet landade visst på två och ett halvt ”varv” av pyramiden. Helt galet. Men efter det, ja då var jag som en ny människa.
Här är passet, för den som vill!
Pyramiden:
10 Burpees
20 Axelpressar
30 Russian twist
40 Utfallshopp
50 Sneda utfall bakåt + 10 Burpees (för att peppra på pulsen lite till;) )
40 utfallshopp
30 Russian twist
20 Axelpressar
10 Burpees
…. = ett ”varv”.
Vi åt lunch, snofsade till oss lite och sedan traskade vi ut på promenad. Till M´s farfar och hans gulliga M. Jag fullkomligt älskar att vara hos gamla människor. Prata om sånt man kanske inte pratar om annars. Låta generationerna mötas. Och den där grejen att öppna köksskåp som dignar av vackert porslin, duka fram kaffekoppar jag bara skulle önska var mina. Sitta där i hemmet en stund, över en kaffekopp. Få historier berättade för sig. Och bara vara. Sånt älskar jag.
Nu är vi hemma igen. Och titta här!
Det är inte klokt vad den gör för humöret, den där solen. Och dom där nyinplockade lupinerna som står här och där, dom gör också susen. Så ja, nu känns det bättre. Och bättre än så.
Vad skönt det är, när man kan göra någonting åt saker och ting. Men sen är det ju så, att det måste vara lite moloket ibland. Faktiskt. Men det är himlarns skönt när molokenheten har dragit sin kos!
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2014 | Emmeli funderar
Visst är det alltid såhär?
Efter intensiva dagar med massor av hjärtenära människor runtomkring, full rulle och något att göra precis varje, varje minut. Visst är det alltid så att man känner sig lite tom. När det är över, liksom? Som om orden gömmer sig där innanför och man känner sig lite moloken, som mamma säger.
Det är måndag idag. Jag har lyckan att få vara nära mina två älskade. Inte behöva släppa iväg en till jobb eller så. Jag är otroligt tacksam över den här sommaren, som består av oceaner av tillsammanstid. Det är den värdefullaste tiden för oss. Och vi unnar oss den typen av tid, en hel sommar faktiskt. Vi vill ha det så och har möjligheten till det. Det känns fantastiskt.
Så idag är det måndag. Jag känner mig lite tom på ord, men varm i hjärtat efter en härlig midsommarhelg. Den som var tillsammans med mina älskade päron och som avslutades hos mina fina svärpäron. Det är helt okej att känna såhär. Snart startar motorn igen. Tills dess ligger jag på kökssoffan en stund extra. Sörplar kaffe och väntar på att Liten ska vakna. Jag längtar efter honom. Minimannen som slog till och sov 7,5 timme i streck i natt, åt och somnade om. Lyxig natt, svar ja!
Sommaren står och huttrar bakom hörnet. Ombäddad av moln och den där ihärdiga blåsten. Det vore minst sagt småmysigt, om den ville släppa loss snart. Skaka rumpa och bjuppa på sol! Visst?
Hörs snart igen.
– tills dess; ta hand om Er!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer