av Emmeli | aug 26, 2014 | Liten 4-6 månader, Lyan
hej, det är jag.
Liten, alltså.
Nu är jag hemma i lyan igen. Det var bara det jag skulle säga.
Mamma virvlar runt här omkring mig, jag blir alldeles yr. Bland blommor och väskor och profulla kassar med allt och lite till i, här ligger jag. Och det lagas middag samtidigt som jag hänger på höften och det bärs och packas upp och hålls på. Heela tiden. Astråkigt tycker jag, så därför hackar jag mig in här hos morsan, istället för att bara ligga och göra ingenting, liksom.
Fast jag leker ju! I min säng.
Och vet du? Jag har lärt mig att vända på mig, också. Har egentligen gjort det flera gånger, men kanske inte riktigt haft koll. Men så i morse, innan vi drog iväg, så körde jag vändning både från mage till rygg och från rygg till mage.
Och ja. Nu är vi hemma igen, i norrnorr. Och som den äkta Pitebo jag är, så tycker jag faktiskt att det är rätt skönt. Mamma däremot, hon verkar lite moloken. Mumlar på om sitt hiiimla Sommarhemma. Sommarhemma mig hit och sommarhemma mig dit, säger jag. Det är ett hus, okej!? Och! Det står kvar där. Punkt slut.
Fast. Jag älskar det där stället, jag med. Men för mammas skull ler jag så fort jag ser henne, tänker att det gör nog susen. Och det verkar som om jag lyckas!
Det är för att jag är så söt.
Hejdå.
/Liten
av Emmeli | aug 26, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma, Träning
Då rullar vi, då.
Utför den där långa backen, den som är så jobbig som avslut på löprundan, men som jag älskar i alla fall. Jag och mannen viskar hejdå huset, och det suger i magen och tårarna bränner på mig. Jag bara är sån.
M sträcker bak handen till baksätet, där jag sitter, kramar min hand i hans. Säger inget, men finns där. Till vänster, i ögonhöjd, har jag en bunke full av gröna, omogna tomater som vi plockade från plantorna igår. Och till höger har jag min älskade miniman, som har ett gäng orkidéer nedanför sig. Jo precis. Det är totalt fullpackat.
Vi är på väg hem nu.
Igår och idag har vi klappat om huset på det bästa vis vi kunnat; tvättat, plockat ihop, packat, rensat, städat.. igårkväll tog vi oss en rast och åkte till Mäjadalen för ett sista sommarpass, måndags-crazy-tabata, tillsammans med världens bästa Storan. Hon, som jag älskar så starkt. Hon som hade förberett med det sötaste paket du kan tänka dig, som tack för att jag varit hennes pt. Alltså..det har varit mig ett sant nöje och det bästa är att hon känner sig starkare och orkar mer. Ännu snyggare har hon blivit också, men det är sekundärt, tycker jag! Vi njöt kvällen där hemma, blev bjudna på ljuvlig smoothie och Liten fick hejdå-pussar i massor. Jag älskar, att dom älskar honom så.
Jag och Liten kröp sedan ner i sänghavet tillsammans. Jag sa Sixten, det här är vår sista natt här. Han tittade på mig, precis som om han förstod, gosade in sig i sin mamma och somnade.
Och idag vaknar vi till tisdag och den dag som är vår resa-hemåt-dag. Vi har kramat ur det sista och igår och idag har jag susat runt och lite småmoloket fotat ting och vyer och stunder jag älskar med mitt sommarhemma. Som en kaffekopp på bron, äppelträdet, måndagsmiddag på älskade kökssoffan, den vackra vyn, lagårn, Litens jag är på väg hem-packning. Blommorna. Ja, du förstår. Bilder som hamnat lite huller om buller precis här.
Sommaren sköljer över mig som en dusch. Och Jag blir varm.
Sista ute på trappen-stunden.
Det här har varit en magisk sommar. Och, hejdå sommarhemma!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Och så har en helg bara svischat förbi.
Fylld av en massa gott. Massa skratt och pirr och kärlek och tacksamhet och lycka. Och familj! Och vänner! Ja, dom är ju allt det där tillsammans. Och Sixten! Vår älskade, älskade bäbispojke. Nu är han döpt.
Och pappa-morfar?
Jo, han fyllde ju år där i lördags. Preciis samma dag som Liten döptes. Så det var med andra ord kalasens dag, denna dag. Först dopkalas, sedan svidade vi om till jeans och tjockiströja och håret i en svans. Alls för att kunna mysa till max, ute på päronens alltan, med långbord, massor av tända ljus, en överlycklig pappa över fina presenter (kanske säärskilt den som han lurades kom från Västervik? Men som han egentligen klickat hem själv och skrivit ”Grattis L” på.. så typiskt pappa!) och att precis heela familjen var samlad. Det var fantastiskt. Och gott.
Vad vi åt?
Kräftor såklart! 😀 Och massa pajer och bröd och ostar och kex och frukt och kära nån vad vi åt. Och söplade och skrattade och skålade för Liten, för familjen, och ropade till varandra över långbordet; kan du skicka mig osten!! och barnen virvlade runt, runt utanför och Torehunden passade på att ta sig en egen tur, vilket han mer än gärna gör, bara han får chansen. Och det fick han då, när en dörr var på vädring. Vi var rädda innan middagen, att det skulle bli kallt i uterummet, så det var minst sagt preppat för värme, den där kvällen. Ooh så gott vi hade det där, ingen frös på långa vägar.
Trots en sen kväll i augusti.
Vi skrattade så tårarna sprutade på oss. Och den stunden, när vi bara satt och fyllde i varandras ord och liksom drog skämtandet ett snäpp till och ett snäpp till och ett snäpp till. Den stunden, är helt klart en utav mina favoriter på hela sommaren.
När natten var sen, så åkte vi hemåt. Det var inte alls mysigt, kolsvart och vräkregn och jag var livrädd för att någon älg skulle hoppa upp på vägen. Det kan inte hjälpas, den där kvällen med krocken, den sitter i. Så är det bara.
Men vi kom hem och stupade i säng. Och sov, ja du vet ju allt det där, hur länge som helst. Sedan hade vi en mysig och lugn söndag. Var och hejjade på R som spelade fotboll, köpte en hamburgare av Storan som stod och stekte för glatta livet, där utanför planen. M tvättade järnet, alla dukar som vi använt till dopet. Och efter middagen kom mamma, pappa och syrran.
Jag snodde ihop en blåbärspaj som, om jag får säga det själv, var himlarns god. Jag lyckades med att inte få den sådär blöt, som jag alltid fått mina blåbärspajer tidigare. Vi hade en mysig stund här i det solbadande köket. Bland tända ljus, små kaffekoppar, blåbärspaj och älskad familj. En sista stund för sommaren, tillsammans. Vi kramades, sa sedan hejdå och att vi ses snart!! Love you!!
Och pappa svarade Tooo ,och det finns inget svar jag älskar mer, än det.
På toppen av söndagen drog vi till Mäjadalen och jag manglade alla dom där herrans lakanen som vi hade under spetsarna, till dopdukningen. Sen hade jag sån speed uppe att jag visst packade ihop en massa, bland annat allllla våra kläder, ur alla garderober här i huset. Så ja, det blev sent igårkväll. Men nu, när det idag är måndag, är vi på god väg med vårt packande och det känns både bra och som att jag vill slita upp allt ur väskorna, nu.
Jag är oändligt tacksam över denna helg som vi har i backspegeln. TACK igen, älskade familj och vänner!
Och nu kör vi måndag. Vår sista dag här. Det är med blandade känslor. Det må jag säga.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Sommarhemma
Det var en lördag, rätt så sent i augusti.
Kyrkan stod beredd, för att en Liten skulle döpas.
Och flaggan, den var i topp.
Familj och vänner strömmande från lång- och kortväga håll, för hans skull. Vi var många, trots att vi bara var de allra närmsta. Så häftigt och härligt, tycker jag. Och det finns inget som värmer mer i hjärtat att se, än hur människor tycker om, och gör saker för den skull. Av kärlek.
Lilla familjen, med en nydöpt son. Lycka!
Stunden inne i kyrkan var så fin och stämningsfull och så… så Sixten. Precis som vi önskade och lite till. Det var så fint att se hela våra familjer sitta där i bänkarna och le mjukt mot vår älskade Liten. Jag njöt av varje sekund, alldeles särskilt mycket när jag och M sjöng för honom. Från djupet av våra hjärtan, till honom. Inte för någon prestations skull, för att det behövde vara felfritt eller perfekt. Det var ord och toner till honom. Bara så. Det var den bästa sångstunden någonsin.
Och efter dopet. Då vandrade vi ut ur kyrkan och vidare in i församlingshemmet.
Där mamman och pappan till bäbisen, hade pyntat och grejsat där inne, i dagarna tre. För att dopkalaset skulle bli så bra och gott det bara kunde bli.
Storan hade bakat tårtan, och Litens Gudmor hade gjort den till en fantastisk syn. Tårtan, som var så god och vacker och pastellig och alldeles, alldeles underbar.
Vitt och vitt och vitt och rosa och turkost och pastelligt. Litens favoriter! Och så alla människor där inne och en massa gott.
Efter att alla ätit och fikat och sörplat kaffe klart. Så gick vi över på det där presentbordet som var helt galet. I bild nedan, ser du en liten del. En liten del, av alla fina, fina gåvor till lilla prinsen. TACK kära Ni. Allihopa! Det där kuvertet som lutar mot ljuset, kom på posten häromdagen och gjorde oss alldeles varma i hjärtat och längtiga efter gullvännerna. Och det där stoooora paketet?
Ja. Det innehållet, det ska jag nog minsann ägna ett eget dagboksinlägg åt. Snart. 
Jag och Liten satt och slet upp papper, rev i snören, ÅT på snören och hurrade över varje öppnande. Mannen stod där bredvid, med sitt lugn och höll i saxen för att underlätta lite så att jag inte slet fingrarna av mig, av ren lyckoiver. Inte klokt vilka presenter och vackra ord!!
Vilken dag det där var.
Litens dopdag.
En magiskt vacker stund inne i kyrkan, med den där gullebäbisen iklädd den vita, farmorsydda, dopklänningen med ljusblått band. Jag och M var så stolta och rörda att vi inte visste ord till. Och musiken som sjöngs och spelades, var underbar. Och Litens val av Gudmor, tillsammans med hans pärons tycke. Det, hade inte kunnat bli bättre. Älskade A, du är en ängel utan vingar. Och alla, alla, som kom och delade stunden med oss. TACK.
En dag, vi helt klart stoppar i våran hjärteask. Där vi sparar sånt som betyder något alldeles särskilt.
Och det galna? Det var att dagen inte tog slut där. Utan gjorde en liten vändning, bytte fokus, fast ändå inte och ja. Vi tar det där senare. Men dopet, alltså! Tjohooo, vad glad jag är över det!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Att vara varm i hjärtat från igår.
När det, varm i hjärtat, bara är förnamnet. Då vet man, att det var en bra dag.
Taggade päron!
Otroligt taggad morsa, med exakt samma outfit som förra lördagen. Helt klart ett vinnande koncept!
Igår hade jag min tredje mest underbara lördag i livet. Utan någon rang, så har jag mina tre guldkorn, samlade på lördagar; vår giftaslördag, vår när Liten kom till världen-lördag. Och så igår. Hans dopdag, som firades tillsammans med heeela familjen och dom två vackraste vännerna jag vet.
Jag har inte hunnit gå igenom alla bilder från gårdagen. Men av snabbtitten att döma, så gjorde Lillsvågge ett strålande jobb! Jag har valt ut några in-the-moment-bilder, några bakom-kulissen-bilder och den sista, när Liten var i sitt esse bland paketsnören och presenter upp över öronen. Mera bilder, och ord från gårdagen, kommer senare!
Att ha systrar och syskonbarn som förgyller med sång och musik. En Storan som lirade kantorsspel som jag vet inte vad (grym!). Sånt där alltså… vart hittar man orden för tacksamhet och stolthet?
Och här nedan, ser du en bild på föräldrarna som tog all kraft dom hade för att klara av att sjunga för han dom älskar mest av allt på denna jorden. Jag har velat så i veckan, om jag ska sjunga eller inte. Men jag visste att jag hade ångrat mig om jag inte gjorde det, och där och då, i stunden igår, så kändes det så rätt. Och vi njöt, jag och älskade M, att få sjunga för vår son.
Och sonen?
Han lyssnade och lyssnade. I sin älskade Gudmors famn. Där är han trygg. Och så älskad.
Mina två älskade. 
Prinsen hade en underbar dag igår och är nu döpt, in i den trygghet som vi värderar högt.
Och idag är det söndag. Vår sista hela vecka, har sin sista dag idag. Nu är det bara ett par dagar kvar innan vi åker norrnorrut. Men vi börjar inte packa några väskor idag, vi tar det imorn och dagen därpå, för att dra på det så länge det går. Idag tänker vi bara ha söndag och njuta av minnena från gårdagen och av dagen som är idag. Regnet fullkomligt vräker ner, sådär hejdlöst och utan uppehåll. Jag sov till elva, vilket aldrig händer om det inte är så att jag absolut behöver för att jag är så trött och urladdad efter något. Som nu. Så vi tar lugn mysdag, tillsammans. Här i vårt älskade Sommarhemma.
Alla inblandade i gårdagen: TACK för igår. Vilken dag!!!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer