av Emmeli | mar 3, 2015 | I samarbete med., Shopping
Just preis. Häromdagen fick jag paket.
Jag älskar att få paket. Och kommer det dessutom med posten, då är det så spännande att jag smäller av. När paketet innehåller något jag länge önskat mig men inte unnat mig. Då, är det bara så, så bra.
Paketet var från Footway och innehöll såklart…
En dojja. Två, faktiskt.
Snygga, bra, bekväma, vädertåliga, lätta att ta på och som funkar till allt. Till klänning eller till coola jeans. På hösten när det är blött eller om jag behöver dra ut i hästhagen (jojo, en dag SKA jag ha en egen hästhage. Med en häst i, faktiskt). En dojja som man kan ha på jobbet, när man ute och leker med Minimannen eller går bort på partaj.
Den där dojjan finns ju inte på riktigt…
Joho!
Jag har hittat den!
Eller okej; mannen! Har hittat den.
I höstas, när han (kors i taket!) tyckte att han behövde ett par nya skor, så köpte han dessa. Helt galet eftersom det var precis såna jag önskade att han skulle ha, men jag tänkte att jag inte skulle påverka honom…! Blev då alldeles fnittrig när han så stolt visade upp nya paret. Min önskan om ett par egna har inte gett sig, då mannen är så vansinnigt nöjd med sina.
Så extraextra glad är jag nu när plötsligt min önskan gått i uppfyllelse och jag har ett alldeles eget par.
Ett par Blundstone 510 leather black. Finns att köpa precis HÄR!
Jag är redan kär. Materiell lycka och kärlek. Ibland är den lyckan och kärleken himla smyghärlig, det bara är så.
(Inlägg i samarbete med Footway)
Lillafrun.
av Emmeli | mar 2, 2015 | Lilla familjen, Liten 10-12 månader
Vi har myst på och sportlovat oss så mycket vi bara orkat idag.
Varit ute på stormig promenad, bäbis sov och jag och mannen började på allvar fundera om vi inte skulle börja packa en flyttkartong eller femton. Men så kom vi på att vi inte hade några kartonger och inte heller visste vi var vi skulle börja, flera månader innan vi borde börja packa liksom. Liten sov långvila och päronen hann då få sig en gemensam träningsdate som höll på ta kol på undertecknad. Vi har dansat på vardagsrumsgolvet, ätit mellis (typ det mysigaste jag vet. Just mellisstuden!) och badat bäbis och sett på Pettson. Varit ute i ruskvädret för att fota för ett uppdrag. Och massa annat såklart. En dag i ett småbarnsliv kan verkligen konsten att gå i ett endaste hujj!
Nu är det kväll och vi myser här hemma i lyan. Minimannen delar ut kramar härsan och tvärsan och brottar ner morsan innan han ska hoppa ner i sin precis-nybäddade spjälis.
Det har varit en så fin dag idag, trots det där ruskvädret utanför. Hoppas ni haft en fin dag, ni med!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 2, 2015 | Frågor och Svar, Mammalivet, Mat för en Liten.
Åh! Jag har en fråga om bebismat! Inte direkt om recept eftersom jag vet att du redan lagt upp ett par här innan, men fortfarande om mat. Vår lilla pojk fyllde precis fyra månader gammal, så jag undrar mest när och hur ni introducerade mat till er lilla plutt? Vid vilken ålder började ni? Hur mycket och vad för typ började ni med? När började ni öka mängden och ändra ”innehållet” av maten? Jag skulle jättegärna vilja veta hur ni gjorde från första början till det att han började äta mat på heltid. Lite kort sammanfattat bara.
-Oh, lite kort sammanfattat vet jag inte om jag fixar..men jag gör ett försök! Såhär gjorde vi, vilket passade för vår unge (därmed inte sagt att det passar någon annan!).
S helammades fram till att han var 8 månader. Där i kring började vi introducera kvällsgröt (plus amning vid detta mål också, ojoj då såg han inte hungrig ut, så att säga..;)), vilket han tyckte var fest. Men redan när han var 4 månader hade han fått provsmaka potatis, nektarin, banan… yttepytte av allt. Han var så nyfiken så vi utnyttjade det läget. Det kanske har varit en bidragande faktor till att han ännu inte har bangat för någonting vi gett honom. Men det hinner nog komma, med åldern, att han börjar fatta mer eller mindre tycke för saker…men so far, so good!
Han började därefter (vid 8 månader) tydligt visa att han lunchtid ville ha annat än ammemat. Så vi började med att koka och mosa potatis att ge honom till lunch. Lade sedan till, till exempel morot och köttfärs, för att på så vis få en hel rätt. Han har inte haft några problem med magen över huvudtaget, så alla övergångar till något nytt har gått väldigt fort och smidigt. Något vi är så oooääändligt tacksamma över! Smakportionerna blev alltså hela portioner nästan på en gång. Och en hel portion för Liten kanske är massa mat för en annan unge, men jättelite för den tredje… det där får man testa sig fram med.
Sådär fortsatte han rätt länge och först efter nyår, när han var drygt 10 månader började han att äta middagsmat istället för amning. Sen gick det fort, igen, och plötsligt ammades han bara morgon och kväll, och har sedan ätit vanlig mat däremellan. Exempelvis rätter som du har recept på HÄR.
Jag vågar knappt skriva det men nattetid åt han bara sina första 7 veckor i livet.. redan då började han hoppa över att äta på natten och vi började kunna sova hela nätter igen. Än om jag ammade honom innan jag la mig och han vaknade tidigt på morgonen för att äta, men sen somna om. Att så tidigt få sova förbi 02- ,03-, 04-timmarna har varit himmelskt.
En matdag för Minimannen idag, nästan 1 år gammal ser ut, CIRKUS, såhär:
06-07- Ammas, sover vidare till cirkus 08.
08-09- Äter frukost. Exempelvis havregrynsgröt och macka, precis som vi.
12isch- Lunchtime!
14-15- Mellis
17isch- Middagstime!
19.30-20.30, välling! (mamman älskade välling som liten och har äääntligen fått pappan att gå med på det. Han ,som inte alls åt välling utan bara ”gööt!”, när han var bebbe. Halva vägen var: gröt morgon, välling kväll. Det är urmysigt att ge en vällingflaska tycker vi båda (!).
Idag åts det med stil, minsann. Plommonspäckad karré, potatis och morot.Och god sås. Som gjordes i lergryta igår. Vi alla var i mathimlen, både igår till miggag och idag till lunch. Lergryta är verkligen en så bra grej!
Jag vet inte varför, men jag tycker det är småjobbigt att skriva om Liten såhär… jag får dåligt samvete över att han varit så snäll med oss, gapat för allt och sovit (sover) som en prins. Men såklart är vi evigt tacksamma och har njutit/njuter så. Vi brukar skämta jag och mannen om att, OM vi får äran att bli föräldrar igen.. så kanske det kommer en liten ettrig plutt som vägrar äta och håller oss vakna dygnet runt. Det kommer gå fint det med och jag blir pillrig av bara tanken!
Kort och gott: vi har bara följt med vår unge och hur han velat ha det. Mitt hetaste tips, alltid och vad än det gäller i bebbelivet; följ bäbisen och er, gör det som känns bra för er och lita till att det ni gör, det som känns bra för er, är rätt. För rätt är det då, för er.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 2, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen
tittah!
Det är måndag och vi har sportlov här uppe i Norrnorr. Eftersom jag är ute i skolvärlden om veckorna, så fick jag också känna på att-få-lov-känslan. Den är vääldigt angenäm. Liten har lov sju dagar i veckan året om. Det är inte mer än rätt. Så det bästa av allt denna vecka, är att M tagit sig lite lov han med. Ja, inte varje dag förstås. Men idag till exempel. Himla mysigt.
Jag fick sovmorgon idag. Känner mig nästan vimmelkantig utav all sömn. Men så skönt det var. Vaknade av en bäbis som stod och trummade på sin mamma. Bästa väckningsmetoden!
Nu har jag ätit frukost, typ två timmar efter pojkarna, sitter och dagbokar och sörplar kaffe. Njuter av vackra rosorna som står framför mig, av ljudet från både tvättmaskin och mina två som leker. Jag drog ett städrace här igårkväll, efter alla bakprojekt i helgen, så det är dessutom skinande rent här. Älskart!
Näpp. Nu ska vi klä på oss och gå ut med vagnen. Vädret är så vansinnigt tråkigt, blåsigt och gråare än gråaste grått. Men vi tänkte trotsa det där, det är ju fortfarande väldigt skönt med friskluft.
Vädret spelar roland när man har en sån här hemma! tittuuuuut, säger Minimannen.
Sportlovsmåndag. Förbenat skönt.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 1, 2015 | Frågor och Svar
Del 2 kommer här!
13. Var kommer kistan ni har som soffbord från?
– Den ropade vi in på aktion sommaren vi flyttade till lyan.
14. Jag skulle vilja veta hur du och M tänker kring uppfostran, vill ni olika?
– Åhå. Vi har inte pratat så mycket om uppfostran ännu. Liten behöver ju inte fostras så värstans ännu, mer än att säga ”nej, klappa mamma FINT!”, när han våldklappar en i ansiktet. Eller säga nej, nej! när han hänger i finlampan. Så långt är vi väldigt överens jag och mannen. Och vi brukar oftast vara nästan överens om saker i allmänhet, så jag tror det kommer gälla även detta. Men man vet aldrig! Som sagt har vi inte börjat den ”riktiga uppfostran” ännu. Men att fostra för en människa med tryggt, varmt och stort hjärta är vår största önskan.
15. Var ser du er om 5, 10 och 30 år?
Ooh, vilken spännande fråga! Om jag drömmer mig bort utan hämningar…Jag drömmer om att vi fortsatt ska få vara friska och må bra. Så ser jag oss i ett stort vitt, vackert hus, med springande ungar runtomkring oss. Vi lever vårt drömliv. Med vackra vidder, potatisland och hästar när man ser ut genom fönstret. I trädgården har vi massor av rosor och pioner som grott från skott, taget från mormors och farmors trädgård. Vackra trägolv och sprakande brasor i vacker kakelugn. Vi jobbar med något vi trivs med. Men det främsta här i livet är inte att jobba bara för att tjäna pengar. Det viktigaste i livet är familjen och det är den vi lever för.
Typ så.. jag har så svårt att tänka just ”om 5 år”, eller 10 och så vidare. Jag har min drömbild av livet och jobbar för den, varje dag. Lever i den, redan nu, med min Lilla familj. Såklart att jag drömmer om framtiden och ibland längtar framåt, men är det något jag vill vara noga med och alltid jobbar för, eftersom jag älskar det livet vi lever nu också, så är det att vara i nuet. Här och nu.
16. Bråkar aldrig du och M? Ni verkar jämt vara så sams och gulliga mot varandra.
– ha ha! Nä VI bråkar faktiskt aldrig. JAG kan försöka bråka med M ibland, när jag är på lillahäxanhumör och bara önskar få mothugg och ha något att sura över. Man kan ju ha såna stunder, du vet. Men efter alla år har jag lärt mig att det är störtomöjligt att få honom på bråk-kroken. Han tittar bara på mig, sådär lite småöverlägset (baah, blir arg bara jag tänker på det!) och vackerögdt. Nästa sekund står jag och fånflinar, jag med. Det går inte att vara arg på honom. Helt sonika.
Såklart kan vi diskutera om saker ibland. Och vi är bara människor vi med och kan muttra över småsaker, när man känner sig trött eller hungern är där eller ja, vad det nu är.. men snabbt kommer vi på hur löjligt det är och muttrigheter blir aldrig långvariga, liksom..
17. Var Sixten ”planerad” eller ni körde bara på?
– Han var en önskan som gick i uppfyllelse!
18. Tänker du på hur din kropp ser ut? Tex att du tycker något är för stort/litet osv..? Har du alltid tänkt samma som du tänker du?
– Både ja och nej. Jag var mycket mer brydd hur jag såg ut förut, innan jag blev mamma. Hade fått höra att jag hade pinnsmala vader, bred näsa och höga vikar. Nu har jag liksom inte tid att vara så upp i mig själv, det är en befriande känsla! Men däremot tänker jag nu på hur tacksam jag är över min kropp, vad den gör för mig, vad jag orkar och att jag häftigt nog är starkare än någonsin. Jag älskar mina ben, min näsa och mina högar vikar. Jag är helt vansinnigt nöjd med och tacksam över min kropp. Den har ju gett mig min son. Det bästa som har hänt mig i mitt liv!
19. Hur många barn är drömmen?
– Ett dussin, minst! … 😉
20. Räcker det med ett eller vill Sixten ha ett (eller flera) syskon? 😉
– Han kommer ta emot vartenda syskon med öppna, varma småarmar. Hur många eller få det än bli. Att få ett syskon är inget att ta för givet. Men såklart hoppas vi hela familjen på att han ska få syskon!
21. Vad var anledningen till att ni vågade/ville skaffa barn under utbildningen? (Själv känner jag att jag vill (eller snarare borde) läsa klart och skaffa ett jobb först…)
– Anledningen var och är att vi är så förbaskat kära i vårt liv tillsammans och inte vill slösa bort dagar med att leva för något man borde. Borde, enligt vem? Man kan fråga sig: behöver känsla och förnuft säga emot varandra? Är det förnuftigt att gå emot känslan?
Enligt oss, är det förnuftigt att lita till sig själva och oss som par. Vi kände och känner oss väldigt trygga med varandra och har vetat från första stund att vi vill leva livet tillsammans. Mannen friade till mig när jag var 19 bast, liksom. Jag blev fru när jag var 21 år. Snortidigt, kan man tycka. Bland det bästa som hänt mig!
Vi är heller inte dom som är icke ansvarsfulla, oförnuftiga och bara ”kör på” utan att tänka längre än näsan växer. Vi var bäbissugna redan för flera år sedan, men kände att det var klokt att vänta till en av oss var ute i arbetslivet och kunde dra in stålar till familjekassan. När vi då var där, fann vi ingen anledning att vänta på vad vi bara längtade och längtade efter, bara för att man kanske borde, enligt någon annan. Så vi följde våra hjärtan och det är vi helt överlyckliga och stolta över!
22. Vad hade du velat plugga om du inte läst till musiklärare?
– Biomedicinsk analytiker eller sjuksyrra.
23. Hur känns det att sluta skolan och börja på ett ‘riktigt jobb’? Vemodigt eller bara spännande?
– Spännande, läskigt, roligt, utmanande och alldeles, alldeles underbart!
24. Vilket är ditt drömresemål?
– Island!
25. Har du vært i Norge noen gang?
-Ja! Åh. Så himla vackert. Vi var där och hälsade på M´s morfar. Firade 17 mai, gick syttende-mai-tåg, spelade och sjöng på kakefest och hänfördes av hur magiskt vacker där var!
Gammal ajfånbild från maj 2012.
Och där var det sista svaret skrivet (förrutom ett, som jag återkommer med. Det svaret blev så långt!). Men, vad roligt det har varit! Det går såklart jättebra att slänga in frågor i kommentarsfältet när som helst, men det är roligt att ha det lite såhär samlat också, tycker jag. Gamla svar från gamla frågestunder finns under kategorin ”Frågor och Svar”.
Lillafrun.
Senaste kommentarer