av Emmeli | jul 9, 2015 | Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Precis så.
Förmiddagen spenderade jag tillsammans med den där Minimannen jag beundrar så. Helt galet hur mycket människa det ryms i den där lilla kroppen! Vi lekte och stökade med såna där vanliga vardagssysslor och sen var Liten min PT. Låg på mig, använde mig som klätterställning och var min extravikt när jag hoppade och hade mig. Vaaansinnigt jobbigt och otroligt trevligt!! Livets bästa träningspass. Jag brukar ju inte träna med honom, han brukar sova eller också brukar jag och M turas om att träna så att någon av oss bara är med Liten, men det gick strålande idag. Liten tjöt av skratt samtidigt som svetten dräpte om mig.
Pappan kom in utifrån och förevigade korthuset som höll på att falla och den där ungen som bara vara världens bästa PT.
På eftermiddagen drog jag, mamsen, Storan och Lillis iväg på loppisrunda. Timmar av skratt och tokigheter och några riktiga loppisfynd; som en spegel för en 40-lapp jag ska ha i hallen.
Liten älskade spegeln på direkten!
Några småkannor, en jag ska ha som minivas och en till mjölkkanna, fick följa med hem också. Och en liten silverbricka ni ser där i bakgrunden.
Jag och Liten ordnade sommarmiddag som vi dukade på vårt nya (hittat här på gården, och fått, redan förra sommaren. Lycka! ) köksbord och bjöd den arbetande mannen på. Varmrökt lax, kokt färskpotatis och lite citron och sånt. Och iskall jordgubbscrush i glaset. Enkelt och så, så gott!
Och såhär såg det ut i köket tidigare, med pluttbordet;
och nu;
Älskar det där bordet.
Svett. Loppis. Och sommarmiddag dukad på något fint, ja. Kökssoffan ni skymtar får ni se bättre en annan dag.
Lillafrun
av Emmeli | jul 9, 2015 | Familj och Vänner
Minimannen, ett år och fyra månader gammal igår, den åttonde. Älskade, älskade Liten. Det finns ingen mer fab än honom, så är det bara.
Och ja;
Det är så lyxigt! Att en vanlig onsdagkväll när regnet hänger i luften, kunna byta från lek- tränings- , fixarkläder, till något lite, lite mer propert, packa bilen med oss själva, ett par bastuhanddukar, en pyjamas till Minimannen, lite välling och sen dra iväg. Hem till älskade Lilla byn och min päron och den där Torehunden som inte får en sekund av vila så länge han har en Miniman under samma tak.
Så äts det och umgås och jag spelar som en galning på det där vita pianot jag är uppväxt med och som gör att jag spelar som alllra bäst. Och Liten passar på att hänga extramycket med Mormor och Morfar
Och hans päron får sig en bastu och blir genomvarma och sådär ljuvligt bastutrötta. Igår avslutades kvällen med jordgubbar och gräddmjölk, dessutom.
Sen kramas det hejdå och vi åker hem till vår gård igen.
Det är så himla, himla fint att kunna ses. Bara sådär, lätt som en plätt!
Så var det torsdag, plötsligt. Och regnet har vräkt ner i natt. Det vet jag för att jag och mannen var vakna till tvärsent och lyssnade på smattret på rutorna. Någon i huset fick visst för sig att det var ett perfekt tillfälle att mitt i natten gå upp på övervåningen, där det är koolsvart, och konka ner det stora slagbordet. Så byttes det gardiner i köket och avslutades med att samma åkte upp igen och till sist stod mannen på köksbordet och fixade oss den kökslampa vi saknat sedan Norrnorr och nu har ovanför matbordet igen. Lite nattfix, alltså. Och det regnar fortfarande, och är typiskt loppisväder…!
Lillafrun
av Emmeli | jul 8, 2015 | Gårdshuset, Möbelfix, Norra Drömgården
Där;
Gulhuse´som vi säger.
Det gula, gamla gårdshuset som också tillhör denna gård är så fint. Står där, i lugn och ro, och bara är. Har ingen brådska någonstans. Det ser ut som det gjort länge, länge och så kommer det också att få göra för oss, ett bra tag till. Just nu använder jag det som möbelverkstad bara. Och det är ingen dålig sådan, vill jag lova!
Ska vi gå in?
Uppför järntrappen som jag ibland brukar sitta på när det är eftermiddag, solen är varm, Liten snusar i vagnen bredvid och jag bara har den där vyn jag älskar framför mig. 
Vi kliver in genom pardörren och kommer in i den lilla hallen. Öppnar dom där gamla, bruna, vackra pardörrarna och så hamnar vi i mitt första fixarbås;
Där, på bilden. En natt när jag höll på och fixade i ordning skåpet jag fann här på gården som från början såg ut så här:
Hå, hå så mycket jobb det var just med denna möbel. Fyra-fem lager färg som jag bestämde mig för att skrapa bort för att inte riskera att all färg ändå skulle börja ramla av när jag målade på med mina nya färglager.
Skrapande, putsande, tvättande. 
Inuti såg skåpet ut sådär. Men jag bestämde mig för att måla det så det skulle bli fräscht att ställa en massa pinaler där inne.
Och där på bilden, är jag så mycket gladare än jag ser ut. Faktiskt helt galet ivrig att äääntligen få börja måla. Det är liksom belöningen, målningen, efter allt förarbete, som är så vaaaansinnigt tråkigt, är gjort. Då gå på färgaffären och låta färgmannen hjälpa mig att blanda till en perfekt vitfärg (eller någon annan kulör, för den delen) och sedan gå hem och sprätta färgbruk och gå lös på vad det nu är för möbel jag håller på med.
Skåpet som färdigt?
Vitt, vitt, vitt. Och där på bilden är vi inne i det rum jag har som målarrum. Och inuti skåpet?
Vitt, hyllpapper och spets.
Så det där var ett stycke gårdshus, möbelverkstad och färdigt skåp. Möbelfix, alltså. Så förbenat roligt!
Och idag är det onsdag, sägs det. Tvärtung löptur (jag och mannen sprang varsin. För han gick det lätt, men jag med mina telefonstolpsliknande, träningsvärkande ben; aaaptugnt!), kompisbesök, ommöblering, tvättfix, Litenlek och så lite utejobb inför helgens snickardagar. Nu pausar vi från gårdsfix och åker och hälsar på i Lilla byn och umgås med Torehunden och världens finaste Mormor och Morfar. <3
Ha en skön kväll alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jul 8, 2015 | Norra Drömgården, Sovrummet
Det är annorlunda nu. Vi som är vana vid 64 kvadrat och inget mer och nu har det så stort att vi själva inte förstått det ännu. Titt som tätt tar jag mig en tur här på gården, bara för att och ja, helt sonika när jag behöver någonting. Som den där dagen jag kom på att Liten inte längre skulle ha sina kläder i garderoben inne i det där lillrummet, utan ge plats för linneskåpsgrejer där istället och då flytta småkläderna till en byrå. Så jag gick på jakt. 
Och fann den där uppe på vinden.
Så, där inne;
i sovrummet med den gräsgröna mattan, står en gammal skänk med klaff och tre bra lådor att fyllas med kläder i minimänniskorstorlek. Väldigt vacker, tycker jag. Och med vita rosor, ett par uuurgamla (mina) kavatsandaler, en Minimannen-fluga och en gammal spegel från när jag var barn, så är det en så vacker hörna.
’
Norra Drömgården, alltså. Fortfarande som en saga.
Lillafrun
av Emmeli | jul 7, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Lilla familjen, Norra Drömgården, Sovrummet
Vojnekalsojne, vad det har regnat idag!
Efter bröllopsdagsmysmorgonen så traskade vi iväg till Litens Farmor och Farfar, där Lillkussen skulle vara en liten, liten stund till innan den lilla familjen skulle åka hemåt igen. Det gäller att passa på att leka och umgås, så vi klarar oss tills vi ses nästa gång. Så vi stekte pannkakor, värmde jordgubbar och vispade grädde och åt kalaslunch, innan vi hade kramkalas och sa hejdå, vi ses snart! <3
Sen vandrade vi hemåt. Och regnet höll i sig. Eller tilltog, rättare sagt. Och ja just det, där i bakgrunden ser ni en skymt av det stora gårdshuset också!
Blommorna stod halvfrusna under tak, bredvid Liten som snarkade på en gång bara han la sig i vagnen. Det är sövande, det där regnsmattret.
Jag passade på att städa upp i sovrummet. Hela sänghavet var ett enda ostmackahav. Så renbäddat blev det och vädrat och fräscht. 
Stod och njöt av gulliga blombuketten som M gett mig av kärlek.
Och när det regnar som det gjort idag, utan stopp, hejd eller slut, så får man såna där saker gjorda som man skjuter på när det är soligt. Som det här;
En strykning med en miljard kökshanddukar, dukar, fin-örngott och sånt som ska strykas. Ungefär på hälften fick jag dåndimpen och lockade in mannen genom ett sms med orden Det finns kaffe!. Två sekunder senare;
… med målinriktade steg. Min kaffeman, alltså. Så efter lite kaffesörplande och filosoferande så gick mannen ut till sin snickarbod igen och jag tog tag i resten av strykningen.
Minimannen sov ovanligt kort idag, men hängde nöjt med på sluttampen av strykkorgen. Han drog till med en mellispicknick på köksgolvet.
Och plötsligt var den ruffsiga strykhögen ordnad i såna där högar som jag älskar. Jag fnissfnös lite åt mig själv där jag stod i linneskåpet och rullade på nystrukna dukar på dom aluminiumfolieklädda hushållspappersrullarna. Tant Emmeli.
Sen drog Liten på spa. Blev skinande ren och beställde även manikyr och pedikyr (Ha! skulle inte tro det. Jo, badet var fint tyckte han, men det där med manikyr och pedikyr suger hästpung, rent ut sagt! ).
Så blev det middagstid.
Vegetarisk lasagne! HÄR finns receptet.
Och när den var i ugnen passade jag och M på att klä om sitsen till vår blivande kökssoffa.
Alltså, kolla tyget!!! Jag är helt kär!
Och där ser ni en glimt, sitsen blev precis som jag drömt om.
Och lasagnen, var lika god som vi minns den från vår första och enda gång vi lagat den.
Och en dag som denna är värd en efterrätt. Sommarbär.
Och plötsligt var det kväll och pappan drog ut för att jobba lite till med infarten och jag och Liten gav oss ut på en långrunda med vagnen. Lillvännen pyjamasklädd och morsan taggad på hurtgång. Det var en sån fin tur. Vi fick till och med sol på oss och det doftade så gott.
Sån himla fin bröllopsdagstisdag.
Lillafrun
Senaste kommentarer