av Emmeli | sep 10, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Shopping, Tips på träningspass, Träning
Det där var igår;
Onsdag. Först lite sånt där fix som på bilden och sen drog vi iväg mot stan.
Provkörde en bil som var mer som ett rymdskepp än något annat. Mannen såg ut sådär efteråt…
Så åt vi god lunch innan vi drog en shoppingrunda på stan.
Både Morsan och Liten fick sig lite nytt. Så fort vi kom in i klädbutiken hörde Minimannen musiken som spelades och började digga. Sen drog han till en avdelning han verkade gilla skarpt. Klämde och kände och var så, så koncentrerad….
Nånstans kring mellistid stod vi i en lång kö, sista ärendet ut på stan. Och där, ruttnade någon liten Minimänniska ur. Svettning på päronen- check! Händerna fulla, lång kö och så en unge som sparkar bakut på det.. puh. Mellis löste saken lite senare.
Så då drog pappan iväg på viktiga-grejer-möte och jag och Liten körde till med en storhandling. Vi gjorde det ohyggligt bra tillsammans, må jag säga.
Både jag och S somnade på vägen hem i bilen. Det tar ju på krafterna sånt där.
När vi kom hem fyllde vi kalla trappan upp på övervåningen med alla rotsaker vi shoppat för lite och ingenting.
Minimanen körde med sin traktor han fått av morsan under dagen.
Och jag kikade på det höstfina plaggen som shoppats. Coola brallor och tröja till S, va? Morsans kläder får ni väl se på, här framöver.
Och äntligen fick Liten sin sista bokstav till sitt namn. Förra året, då namnet var tänkt till dopet, var jag visst så snurrig att jag stavat hans namn fel. Hade glömt T:et. Men igår, drygt ett år senare, fick han bokstaven. Bättre sent än aldrig…
Och titta här!
Min vän Clas Ohlsson hade fina lampor som jag inte kunde låta bli. En till sovrummet och en, med fyrkantig fot, till köket. Halvbilliga och väldigt fina!
Efter ännu lite mer hemmafix drog jag och Liten iväg på motionsrunda och när vi kom hem, hade vi finbesök;
Av älskade människor och älskad hund.
Torehunden åkte ju hem på måndagnatt, då hans päron kom hem från varma landet, semesterfräscha så det förslog! Och igår fick vi återbesök av vår fyrbente vän och även världens bästa Päron. Vi hade en mysig stund tillsammans och Liten njöt till fullo.
Det var onsdagen,det. Ledig men med full fart!
Och idag har vi torsdag och vi har jobbat och varit på Förskolan. Jag åkte hemåt byn i räserfart men hämtade inte S på direkten….Han sov fortfarande. Vi vill att han ska vakna där så att det inte blir så snurrigt för honom. Så Föris skulle ringa mig när han vaknat.
Jag hann starta ett träningspass. Två, nästan tre, tabatablock innan telefonen ringde och jag gladeligen skrotade passet och drog iväg. Älsklingsungen hämtades och kvittrade som en fågel när han kom hem på gården.
Det är lyxigt att ha ett eget äppelträd säger S. Då kan man gå och tjuväta äpplen mest hela tiden. Särskilt såna här dagar som är som sommar fastän det är September och solen är varm och vi njuter så att det står ut genom öronen på oss.
Och på försök två så blev det ett fulländat träningspass. Dom första blocken fick bli min uppvärmning, sen gasade jag på med 7 block till som ”det riktiga passet”. Vedervärdigt jobbigt med icke nådiga övningar.
Block 1 Höga knän + Armhävningar
Block 2 Utfallshopp + Axelpressar
Det var ”uppvärmningen” som ju inte var menad som uppvärmning så jag var liksom redan början till slut där.
Hämtning av Liten-break.
Nytt pass;
Block 1 M-hopp + Tricepspressar
Block 2 Upphopp med vikt + Russian twist
Block 3 Upphopp + Rygglyft
Block 4 Burpess + Bicepscurl
Finaler;
Block 5 , Block 6 ,Block 7. Ett halvt varv av alla övningar. Totalt 9 block alltså. Ja, nästan 10 om man räknar med det som jag inte hann färdigt innan hämtning.
Alltså. Jag älskar det här livet! Småbarnsliv och jobb och gård och hej och hå.
Nu blir det gott med middag hos Svärisarna. Mannen ska bara komma hem från sin löptur först.
Ha en fin kväll!
Jädrar vilket långt inlägg det här blev.
Lillafrun
av Emmeli | sep 10, 2015 | Emmeli funderar, Norra Drömgården
Jag kommer nog aldrig, i alla fall inte på tre evigheter, bli mätt på den här vyn.
Det var den jag föll för först med denna gård. Och det är den här vyn som påminner mig mest om allting. Hur plötsligt kära vi blev i gården förra sommaren. Och hela vägen fram. Till nu; när vyn tillhör oss. Det känns så rätt. Ibland lite småläskigt. Men alltid, alltid gott i hjärtat.
Näpp. Nu, ska jag lämna denna vy och dra iväg för en Musikfrökendag! Och det bästa på hela dagen?
Det är Morsan som ska få hämta på Förskolan! (har drömt om det i natt… men drömde då att jag GLÖMDE ungen och kom flera timmar sent. Det lär ju hända…..)
Ha en god torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 9, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Min nybadade lilla prins.
Som ju har en alldeles egen pall att stå på vid tandborstningen nu för tiden. Sånt är stort. Och fasligt roligt! Särskilt i en ettårings liv.
Det är desto värre när man ska där ifrån… det är rent fruktansvärt faktiskt…
Men åh, det gick ju bra igår, på Litens Första Riktiga Förskoledag.
Så nu ska jag sluta surra om det där. Men jag är en sån som oroar mig för saker, det bara är så. Och nu har jag oroat mig för det där. Att äta där, det har han ju gjort redan, och det där med äta det är aldrig något känsligt för S. Vi har haft tur med det, han har ätande som hobby. Leka är inte heller svårt. Men sovning, borta. Det kan ju vara lite krångligare, tänker jag. Han har ju inte sovit borta knappt. Men, Tack och lov verkade Minimannen inte alls tycka det utan hade sovit i sin vagn dom timmar han ville. Vilken lyx, va! Att när man älskar sova i sin vagn, få fortsätta med det även på Förskolan.
Igårkväll kramades vi mest. Och badade. Och borstade tänderna i en halv evighet. Jag nattade Liten och dukade sedan fram kvällsfika till M och Svärfar (och mig, såklart. Jag åt nog mest. Mackfika är bland det bästa jag vet!) som hållit på och snickrat en stund under kvällen. Mysigt! Somnade med en så mycket skönare känsla än jag hade vaknat med.
Och idag är det onsdag, minsann.
Jag har ledig-dag, tjoho! Än hur roligt jobbet är, så är det ren och skär lycka när jag får vara hemma med min familj. Idag är vi hemma alla tre, dessutom. Tar en liten minisovmorgon, äter grahamsgrynsgröt och rejsar med lillbilen genom huset. Jag har skön träningsvärk efter gårdagens svintidiga ”morgongympa-pass”. Älskar ordet morgongympa. Och så skriver vi lång handlings- och att-göra-lista inför dagens stadstur. Allt från att köpa mat, till fotoalbum, till långa ljus, till några höstiga klädplagg till Morsan. Till att provköra bil. Spännande!!
Ha en fin Septemberonsdag allesammans!
Lillafrun
av Emmeli | sep 8, 2015 | Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet
Åh.
Dom ganska-få, små, korta dagarna av inskolning är sedan förra veckan över. Jag hade önskat hålla på med småsnuttsdagar i en evighet. Men S har som sagt tyckt att det har varit hur bra som helst på Förskolan, från dag ett. Förra veckan, vid en lämning, undrade han under ett par minuter varför i hela friden pappan skulle gå ifrån honom. Men det är liksom det enda. Så helt sonika en väldigt lyckad inskolning där den enda som inte är redo för på-riktigt-start, är morsan. Men nu ska vår lille Miniman börja Förskolan På Riktigt. Idag faktiskt. På självaste 1,5-årsdagen.
Vår fina lilla pojke.
Nyss var du en pluttig, varm-mjölks-doftande, brunfjunhårig liten bäbis som bara åt och sov. Och nu, helt plötsligt, springer du i världens fart, pratar gallemattias så det står härliga till varvat med riktiga ord. Har fullt upp om dagarna; gasar fram med bilen här inne, klipper gräset, gräver och sparkar boll där ute. En stund framför Pippi Långstrump är också nice. Du är viljestark, oftast skitglad, älskar att göra sånt som Morsan säger nej, nej höörredu! om. Du sover som en prins om natten och tar gärna en lååångsovning om dagen. Du härmar morsan när hon sjunger, älskar snyggpappans verktyg och så delar du ut pussar med smack, åt höger och vänster. Du är en trygg kille, fascinerande bestämd och vandrar gärna din egen väg men lägger såväl också din lillhand i mammas eller pappas, för ännu lite trygghet.
Du är vår allra, allra dyrbaraste ägodel. Den vi älskar mest på jord och beundrar så mycket att kärlekssucken knappt har ett slut.
Älskade Liten. Mamma och pappa älskar Dig. Ha världens bästa dag på Förskolan, så ses vi sedan. <3
(Maj gadd. Vad jobbigt det är idag).
Mamma aka Lillafrun.
av Emmeli | sep 7, 2015 | Emmeli funderar
Och där sitter jag och ser funderande ut, ja.
Astrött är jag också. Och glad över att vara hemma hos mina pojkar som verkar ha haft en alldeles särskilt bra måndag tillsammans med kussarna. Men just det, ja. Funderandet..Den här dagen har varit så vansinnigt intressant. Jag, och hela kommunens grundskolelärare har varit på en så förbenat bra föreläsning. Timmarna flög fram och ämnet var/är engagerande om något.
Ett utdrag ur dagen, beskrivet med mina ord, handlade det idag om Mindset. Mindset, eller som jag översatte det i mitt huvud; inställning. Hur livet för var och en av oss, beror så mycket på vilken typ av Mindset, vi väljer att ha.
I dagens fall handlade detta såklart om lärande. Vissa elever har Fixed Mindset, ser på sin kunskap och tror sig inte kunna mer än så. Tänker om sig själv som ”bra på matte, men dålig på svenska och så är det. Det är så läget är och kunskapen kan inte förändras”. Sen finns det elever som tänker utifrån Growth Mindset. ”Jag måste jobba mer på svenskan, för jag kan bli bättre. Det vet jag. Man kan alltid bli bättre. Det är jag som måste ta ansvar över mitt lärande, det är jag som gör jobbet”.
Det är nog lättare att vara Fixed Mindset, tänker jag. Det kräver helt klart mer av människan att vara Growth Mindset, men så mycket mer du också kan vinna på det. Du anstränger dig, jobbar, kämpar och strävar. Och du blir antagligen (förhoppningsvis) bättre, lär dig mer och når vad du nu har för mål.
Så, när vi suttit där på föreläsningen och en hel aula mumlat mm medhållande precis hela tiden och tiden bara svischat förbi, då är det plötsligt kaffepaus. Jag funderar och funderar. Så tänker jag;
Mindset? I skolan.. Där är jag nog delvis Fixed Mindset. ”Jag är dålig på engelska”. Det har jag alltid sagt och säger fortfarande. Sen är det inte mer med det. ”Det bara är så…”. I övrigt i skolan, förutom mitt avsky-ämne, så är jag nog av den andra sorten. Sen tänker jag ett steg längre, där på kaffepausen.
Livet. Livs-Mindset.
Mycket, mycket handlar om inställning, visst? Vissa saker kan vi inte påverka, som när någon blir sjuk eller råkar ut för en olycka eller.. ja, ni förstår. Men, mycket kan vi påverka här i livet.
Alla är vi ägare av var våra liv, eller hur?
”Du har det så bra. Du har sån tur jämt. Är så himla lycklig. Har städat hem, är vältränad, har bakat bröd i frysen….
Förstår ni vart jag vill komma?
Jag kan ibland känna dåligt samvete över min lycka. Visst är det hemskt? Jag tycker det. På riktigt. Och jag blir lite arg på mig själv när jag tänker på det. Att människor inte ska kunna glädjas med andra, inspireras och tänka ”men, kan hon, då kan jag! Jag vill också baka bröd. Bra, då prioriterar jag det”. Det är där Fixed Mindset kommer in och skitar till det… gör att människan finner sig i hur livet är och sätter tankar som ”det är så här det är, och det är min oturslott här i livet…”.
Men!
–Jag får inte saker serverat på silverfat. Faktiskt. Jag är ägare över mitt liv och tar till vara på detta till fullo. Det är liksom ingen som bakar mitt bröd, städar mitt hem, tränar min kropp. Som får mig att tänka positivt….. som kämpade åt mig och läste 200 % under graviditeten för att jag skulle kunna vara hel-ledig när ungen väl gjorde sin touchdown. Det finns ingen som gett mig min examen, sökt mitt jobb…
Det är faktiskt jag själv.
Jag har gjort ett val.
Där det är jag som är huvudpersonen i mitt liv, som har befälet och som är den som kan göra skillnad för mig själv. Det är jag som väljer hur jag tar saker och ting. Med det här inte sagt att jag är skitglad, skrattar oavbrutet och känner att allt går så lekande lätt jämt. O nej. Jag är ju bara människa, kära nån.
Men däremot är jag evigt tacksam. Tacksam över livet. Att jag lever, är frisk. Har en man. Och en liten pojke som är den finaste jag vet. Och sen gör jag mina val. Varje, varje dag gör jag mina val. Mina Val.
Och det bästa i hela kråksången? Är att jag inte är ensam om att vara ägare över mitt eget liv…..
Vilket Mindset väljer du?
Ta hand om Dig.
Lillafrun
Senaste kommentarer