Höstlovet, ja.

Jag har fyllt min hjärteask med sånt jag mår bra av;

Som en massa tid med min älskade lillvän,

Han där, och hans pappa, är mitt allt-och-lite-till här i livet. Det har också blivit en drös av svettiga träningspass. både utomhus och i pappsens hardcoregym. Familjetid med både min stora och lilla familj. Liten har haft lyxen att hänga med sina kusiner.Vi hade en Spa-dag. Och så det där- Att vakna av sig själv på morgonen. Och stunder vid gamla foton. Långa promenader med vagnen i kylig höstig luft.

Ibland har också den där älskade dykt upp, men som sagt; oktober= extrem-maxad månad uppdragsmässigt. Nu är vi otroligt nöjda att vi klarade månaden så bra (särskilt mannen! <3 ). Teamwork!

Och lyxen att få vara hemma hos Mamma och Pappa och äta god mat och få fika himmelskt god bulle och en annan kväll befinna sig hos älskade Svärisar som också serverade så himla god mat.

Ja, Jag känner mig så tacksam.

Och så den där söndagen då,

-som maxadees fullt ut med bakning och en massa tvätt- stryk- och städfix. Timmar i skogen med Storan och yngste systersonen H( han, som klargjorde med Rrrrrruullande R för sin mamma och moster, att han INTE gillllaR den här skogstuRen). Vi kom hem med en herrans massa enris och lingonris och metervis av lummer. Sånt vi ska göra vinterfint både ute och inne med. Så återvände jag hem till mina pojkar och jag sket helt sonika i städningen och den där färdiga tvättmaskinen och det där, en stund till. Vi gick ut på mysig tillsammanspromenad i stället. Liten fick stanna och klappa på den där traktorn han ser och pekar på varje gång vi går rundan, och det var ju såklart en höjdare utan dess like.

Medan mannen lagade himmelsk gryta gick jag ann som en gasell; fönster putsades, lister torkades och köket blev sådär übernogastädat… varenda lucka och ja ni vet. Golven blev såpskurade till slut så blev det bara så himla fint och städat. Och som om det inte var nog så toppade jag söndagkvällen med att åka iväg på en hjärtegod körövning som gjorde att jag var lugn i kroppen och andades jämt, när jag la mig på kudden för natten. Dagen hade med andra ord inte varit så lugn och fridfull som ni säkert förstår. Full fart i alla ära, men ibland kan jag bli knäpp på mig själv när jag vill så mycket.

Så det var Höstlovet, det.  Svisch sa det!

Nu säger vi hej till den här första novemberveckan!

Lillafrun