av Emmeli | dec 31, 2015 | Årsresumé
Och här kommer fortsättningen av året som gått…
Juli.
Sommarmånaden som alltid börjar med att min älskade M fyller år.
Hans födelsedag började med frukost på sängen, sång och paket. Det var sommarens varmaste dag. På eftermiddagen vinkade vi hejdå till vår älskade Miniman. Åkte norrut, mot Norrnorr. Jag grät som ett barn. Lämna Liten liksom. Men allt gick bra och vi kom fram till en tvärtom lya. Där sov vi bara, i övrigt var vi på ett sååå vackert bröllop, mellan våra fina fina vänner E och C. 
Så vackert brudpar, så god mat, så rolig fest. Underbart att få träffa alla och helt klart en utav sommarens höjdpunkter!
Så återvände vi ett och ett halvt dygn senare. Mot Liten, så snabbt vi bara kunde! Och då dukades fikat upp som jag dag- och nattbakat innan vi åkte iväg. Familjerna bjöds in och vi hade 25-årskalas för älskade M. 
Några dagar senare hade vi bröllopsdag. Den firades såklart!
Och köket förvandlades från att ha murriga möbler till att se ut såhär;
Så hade vi ju också upptäckt ett nytt ställe; vår Fäbod. Vi tog med oss familjerna dit och åt och njöt av värmen och hade det gott, gott. 
Liten körde på fäbostylen med matchande fäbodlinne och hela alltet.
Ja, så grejade vi i massor. Jag skötte markservicen och målade i massor. Och Mannen snickrade och snickrade. 
Den här stunden minns jag:
Det blev inte så många såna här lugna stunder denna sommar, nämligen..
Denna månad drog jag och S iväg på eget äventyr tillsammans med Farmor&Farfar. 
Vi åkte och hälsade på Lillkusinen (”jättemycket” mindre än S… ett helt dygn faktiskt..)
Pappan mötte upp oss efter att ha varit iväg på uppdragande och så hade vi fina dagar i Uppsala tillsammans.
När vi kom hem visade jag er hur man gjorde en infart, eftersom vi nu gjort en här på gården. Och precis som jag, blev även ni överraskade över hur mycket jobb det faktiskt var. 
Ännu en höjdpunkt denna måndag;
Sommarfesten. 
Gården full av massa älskade människor, god mat, lekande barn. En typ av examens- och inflyttningsfest. 
Dagen efter var vi lite trötta och hängde mest i salen, medan regnet föll där utanför. Vi hade haft såå tur med vädret. 
Vi hade dagar av Taikonsfamiljehäng efter Sommarfesten. Och jag kommer ihåg hur jag och Storan sprang till Pappa och Mamma dagen efter sommarfesten, i tooookregn.
Vi tog också dag i det där rummet som såg ut såhär;
Stökrummet.
Och jag och Storan var på Auktion. Hon fixade mig ett finfint skåp! 
Det sprangs i ännu mer regn och badade i skyfall. Regn, regn, regn…
Liten tyckte att man ju såklart var tvungen att klippa gräset i alla fall!
Jag och mannen drog bort heltäckningsmattor här hemma och M slipade golven så himla fint!!!
Liten var på väg att få ett alldeles eget rum!
Augusti.
Den här månaden var vi ute i Sommarstugan och plockade smultron på strå. Så firade vi också vår älskade J (S kusin och min systerdotter) som fyller år i början på månaden. Hon bjöd in till goooott kalas vid vackra Mäjasjön. S tyckte det var toppen och åt blåbär på livet, i mammas kofta som blev en klänning..
Så blev ju sovrummet klart också. Från tre olika färger på väggarna och grangrön heltäckningsmatta, till det här;
Och sen. Sa vi bara STOPP!!!! och så drog vi iväg till vår älskade paradis-Ö. Gotland. Prickade in sommarens bästa vädervecka. Sommarsommarsommar! Vi badade i massor. Jag och M var på vår årliga date. Vi plockade salmbär vid vägkanten. Sprang intervaller i bergsklinten. Och hade det sådär paradisbra.
Och när vi kom hem från älskade ön, då väntade en herrans massa bärplockning av olika de slag!
Kräftskiva och hallonplockning ute i Sommarstugan. Goda aktiviteter!
Och någon började jobba…
Omåttligt nöjd över sitt jobb!
Liten var hemma och hjälpte pappsen att klippa gräset.
Blåbär plockades! Och ute på gården fladdrade tvätten i vinden på den fina tvättställningen mannen byggt åt mig.
Och i köket kokades saft på egna vinbär. Häftigt!
Enligt Liten var nog det bästa med Augusti att han fick ett eget lekrum.
September.
Den här månaden var vi Torevakt. En hel vecka, faktiskt.
S tog det här på största allvar och rastade hunden 47 gånger om dagen. Själv var jag ute med honom en gång om dagen, han fick följa mig på mina svintidiga morgonrundor innan jobbet.
Liten var urgullig och tokcharmig. I vanlig ording. Älskade unge!
Och Idan och Bobban var hos oss. Så himla mysigt. Och vansinnigt roligt!
Och vår älskade lillunge började på Förskolan. Inskolningen gick som en dans. Men när vi väl började lämna honom tyckte Liten att det var fasligt drygt. I en minut eller så, sen flöt dagarna på. Och som i en handvändning började hela alltet att gå bra och inga suckade större lättnadssuckar än hans två föräldrar som haft ont i hjärtat under några veckor.
Lekrummet pimpades lite till. En vimpel pysslades ihop!
Och så hjälptes vi åt att göra höst ute på Gården. Liten och jag planterade höstigt på bron.
Så städades det, såklart. Som vanligt. 
Mannen började uppdraga igen efter hans årliga lyxiga uppehåll under sommaren. När M sov borta under veckorna hade jag min Miniman att gosa med istället.
Och det plockades svamp också. Tillsammans med Storan!
Oktober.
Den här månaden visade jag er hela ”Veranda-resan”.
Och så fyllde någon 25 år!
Det firades med födelsedagslunch för kära familjerna. Och älskade vänner överraskade och tittade förbi!
Sen fyllde Storan år också. Liten gjorde vrålsnygg i fluga och snyggskor. Han tyckte själv att han var fasligt snygg!
Till Storan hade vi med oss presenter såklart. Bland annat dessa kökshanddukar jag broderat på farmor-vis.
Och månaden avslutades med att jag och S, han som nu börjat kalla sig själv för Sisse, fick Höstlov tillsammans. Puss på det!
Då umgicks vi med familjerna, krattade löv och hade det sådär höstigt och fint.
November.
Denna mörka månad gjorde vi så mysig och bra vi bara kunden. Hösten med mycket resande i jobbet pågick för M och jag och Sisse hängde en hel del hemma själva. Men bästa dagarna var dom här;
När pappan var hemma och vi hittade på en massa mys, som den där fredagen när vi åkte på Paradisbadet tillsammans. Det var en hit!
Så var det ju farsdag också. Dom älskade papporna firades!
Så hade vi lyx-lördag med palt hos Mor och Far. Jag sprang dit, vi åt palt och bastade där efter. Den kvällen var vi som nockade och tog oss inte ens hem utan sov hos mina päron som tre klubbade sälar. 
Det här var också månaden när jag kände att superkrafterna tog slut. Och jag lät det kännas så och efter ett tag började jag bli mer och mer mig själv igen. Omåttligt skönt. Men också fint, på något sätt, att låta sig vara precis som man känner. Vi är ju bara människor…
Och månaden avslutades på himlamysigt vis; 
Pepparkakasbak tillsammans med Mormor och kusinerna.
Det var kyligt och jag och Sisse var ute på många promenader, i vanlig ordning. Men vissa tog vi i kolsvarta mörkret. Lilla Sisse med röda mulen lyste upp.
Så gjordes också Litens Adventskalender klar.
Och månaden avslutades med att vi firade Första Advent.
December.
Kransen hängde vackert på dörren. Och vi åkte till stan och hämtade hem något efterlängtat…
Den där himlabraiga bilen.
Och det sprangs i vackert vinterväder med spikskorna på.
Köket förvandlades till vinter- och julevackert.
Och så kom någon ytterst oooooefterlängtad hem till oss; Herr Vinteräckelsjuka….
Huvaligen. Jag och Liten tvärdåliga och pappan klarade sig mirakulöst undan, med ”bara” feber och ond kropp. Vi sörplade blåbärssoppa och åt piggelin. Det gjorde susen för fort var vi pigga men stannade hemma så länge man ska och lite till.
Liten var stjärngosse hemma och jag och Sisse sjöng för pappan. S fick också jullov tidigare än tänkt då vi helt sonika inte ville riskera att åka på en sväng av den där sjukan som ju verkligen varit ööööverallt denna Decembermånad. 
Vi pysslade pepparkakshus, pyntade med tomtar, bakade, hämtade hem ris och gjorde hemmet så julemysigt vi bara kunde.
Och så blev det Julafton. Så himla, himla vacker sådan.
Lilla Familjen Julafton 2015: 
Året avslutas med sköna och efterlängtade Jullovsdagar. Julfirande tillsammans med våra fina familjer, sköna sovmorgnar, lekande med nya leksaker, svettiga träningspass, massa ätande och sån där tillsammanstid med Lilla Familjen som jag bara älskar.
..Och ett tillbakablickande på ett år som på många sätt varit så otroligt fint. Men som också innehållit väldigt många förändringar, vilket en sån som jag, än om det är till något annat gott, tycker är jobbigt. Helt enkelt så lever vi ett helt nytt liv nu jämfört med tillexempel för ett år sedan. Jag känner mig superdupertaggad på 2016! Det känns som att det på ett sätt kommer att bli ett lite lugnare år än förra året. Vi ska liksom ingenstans, nu har vi vår älskade Norra Drömgård, ska boa in oss ännu, ännu mer här. Först ha vinter, och sedan möta ljuset och våren här i vårt Vackra Höga Kusten. Åh.
Tack 2015 för allt gott du gett. Vi är så tacksamma. Nu säger jag-
Bring it on, 2016!
Gott Slut Kära Läsare!
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2015 | Årsresumé
År 2015
Januari.
Vi började året med att tacka vårt Sommarhemma för Jullovet som varit. Och i våra tankar, fanns redan en plan att ta oss tillbaka till den där gården. Helst för att stanna. Vi drog till Norrnorr för dom allra sista månaderna.
Någon Liten vart febrig, för första gången i livet. Mamman och Pappan hönsade och var överlyckliga att det bara var en febertopp.
Så hade morsan opponering av den där evighetslånga uppsatsen som jag och bästa kompanjonen C jobbat så hårt med. Jag var skitnervös, glömde amma ungen till hälften och hade, till hälften, sprängande mjölkkantiner hela dagen. Kaos. Obeskrivligt skönt var det att komma hem efter en tvärlyckad dag, som genomförts i galen amningsdimma.
Vi hade vinter och levde NorrNorrlandsliv. 
Mannen var tvärsnygg pappa, precis som alltid, och gjorde, precis som alltid, allt för sin älsklingsunge. 
Vi åkte skidor på Grisan. (åh, grisan!!!)
Var ute på familjeutflykt med varm choklad och ostmackor. Och lilla Minimannen började mer och mer visa att han minsann tänkte börja gå, redan nu. 
Så avslutades Januarimånaden med att vi fick så ofaaaaantligt mycket snö. 
Februari.
Vi var hemmahemma en sväng. 
Åkte spark, tränade. Jag och mannen var på första egna daten sedan vi blev päron. Så åt vi minisemlor och laddade batterierna och sånt. 
Sen åkte vi norrut igen, ännu mer pirriga i magarna för det där gårdsköpet som börjat sätta fart på riktigt!
Någon gick mer och mer.
Det firades en hjärtedag.
Den här månaden hade jag gruvat mig för, i massor. Jag hade fem veckor av låtsasjobbande framför mig. Veckor av Musikfröknande som på ett sätt kändes jätteroligt. Men Bortatid från Liten likamed ren och skär vara-ifrån-min-Liten-ångest. Men veckorna gick och vi klarade ju det också, men dom bästa dagarna var dom här;
när låtsasjobbande blev inställt ett par dagar och jag fick vara hemma med min lillvän. Snusa sovande bäbis och ta igen tid ifrån.
Mars.
Livets bästa månad. Litens månad. En herrans massa kalsfixande pågick. Jag gick i mål med det där fem-veckors-låtsasjobbandet.
Vi var på utflykter också. Både med vännerna och bara vi. 
Och den 8e blev en liten Minimänniska väckt i ottan på sin Ettårsdag, med frukost på sängen (gröt och mackabitar). Han gäspade stort och undrade vad i helskotta hans päron höll på med.
Sen följde dagen med massa paket och Farmor&Farfar och massa vänner på besök.
Ballonger i taket, egen tårta och en dag i toppklass enligt hela Lilla familjen!
Resten av månaden innehöll finbesök av Torehunden, Mormor&Morfar och absolut-slutförande av utbildningen gjordes. Jag ringde pappa och grät och sa Jag är färdig, jag klarade det! när det sista var gjort. Obeskrivlig känsla med tanke på att jag sista ett och halvt åren inte valt den smidigaste vägen. Men absolut den bästa, bästa! Plugga dubbelt som gravid, kunna vara ledig (ej ta studieuppehåll) under Litens första halvår och sedan göra klart det sista med världens bästa pluggvän; Sixten. Vi klarade det!
April.
Vi firade påsk, hemmahemma. Liten var urtjusig som påskkärring!
Så var vi urklantiga. Och låste ut oss. Men problemet löstes, som ni ser.
Och det här;
Lyan- och Norrnorrkapitlet började avslutas. I slutet av månaden hamnade vi på Drömgården med en massa grejer. Vi ”magasinerade”…… ja, eller halvt flyttade in som det egentligen var. Men vi hade ännu inte allting klart med papper och sånt så vi ropade inte hej. Det gjorde däremot Liten, han sprang i sin nya vårstass och var överlycklig över att få springa fritt!
Så började vårens största utmaning. Pappan åkte på hockey-VM, i Tjeckien, och jobbade coolt uppdrag. Vi längtade efter varandra men gjorde samtidigt det bästa av situationen. M gjorde sitt bästa där borta och jag och Liten hade fina, fina dagar hos Mormor&Morfar.
Vi var ute vid havet.
Njöt i vitsippsbacken.
Så var vi på loppis och Liten skulle bestämt dra sin egen vagn.
Maj. 
Det blev mer och mer vår. Och antalet dagar ifrån den där älskade mannen och pappan, minskade.
Den 15e maj var en lyckans dag. Spänning i luften. På kvällen åkte vi till flygplatsen. Där landade en så himla, himla efterlängtad människa.
Sen kramades vi mest. Och njöt av att vara tillsammans igen. Vi hade en vecka av ledighet. Då smygflyttade vi till Gården. Saker och ting höll på att falla på plats. Jag blåste såpbubblor och var så vansinnigt pirrig i magen.
I bubblorna speglades gården. Drömgården. Men det sa jag inte högt…
Så avslutade vi maj med Konfiramationsfirande, återvända till Norrnorr en sista gång, ha Svensexa och Möhippa för älskade, älskade vännerna. Och packa ihop lyan ännu lite mer. 
Juni.
Vi tog farväl av vårt älskade Grisanberg. Sprang och tackade för allt. 
Så hängde vi i nästan-helt-tomma-lyan tillsammans med vännerna. Vi skrattade och grät om vart annat. Den där första veckan i juni var en känslostorm. 
En sorglig men väldigt lycklig vecka. Plötsligt var Examensbeviset i min hand. Och det firades tillsammans med familjen och vännerna. Bästa avslutet på Norrnorrtiden.
Och vips var vi en drös mil söderut. På den där gården vi längtat efter. Hade sagt hejdå till Lyan, vännerna, Norrnorr. Och plötsligt, var Drömgården vår.
En dröm som blev sann.
Och vi började direkt att hugga in på saker som finns/fanns på att-göra-listan. Förutom att flytta in oss med hela vårt bohag och plocka så mycket liljekonvaljer vi orkade. Så grävdes infart, jag målade en herrans massa möbler. Mannen och Svärfar började snickra Veranda. Vi var igång, liksom!
Firade Midsommarafton enligt tradition gjorde vi också. 
Liten ääälskade kransen jag gjort till honom…..
Så var det sådär junivackert som bara juni kan vara. Ljuset, dofterna, dom evihetslånga dagarna och magiska nätterna. Syrenen blommade och jag och M avslutade månaden med att springa uppför skulebacken/skuleberget. 
2015. Fortsättning kommer….
Lillafrun
av Emmeli | dec 30, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år
Håhå så moloken jag varit idag.
Jag är ju en riktig känslomänniska. Inget nytt under solen. Och såna här dagar, som när året håller på att ta slut och jag vill tänka tillbaka på året som gått… då blir jag supermegakänslig. Det har hänt så förbaskat mycket det här senaste året, massor av bra saker men det har också varit rätt tufft. Massor av förändringar och ovisshet, som till slut redde ut sig men som var jobbig där och då och som också sköljer över mig lite då och då. Jag har haft trillande tårar i massor idag. Som tur var så har mannen varit hemma en grisblink mellan uppdragen. Hans kramar är bästa medicinen! Ja, så har jag också försökt fått något vettigt gjort. Så hemmet är nyskurat och fräscht, den jullovsbortglömda tvättkorgen har fått sig en omgågn, menyn för morgondagen är färdigskriven och handlingen inför matlagandet är gjord. Jag, Svärmor och en sovande Liten har varit och handlat massa godsaker. Jag längtar till middagen imorn! Efter handlingen tog jag och Sisse en promenad, han sov fortfarande och jag vandrade med vagnen i mörkret och funderade lite till.
Vi har det så himla, himla bra och jag är så tacksam för allt. Men usch vad tråkigt det är att vara så långt ifrån alla vännerna, dom som vi under fem års tid har umgåtts med i massor. Men än om vi nu skulle fått för oss att bo kvar i Norrnorr, så stannade ju inte alla där. Tvärtom, nu är vi spridda för vinden härs och tvärs. Jag drömmer om en stor, gärna jättesomrig, återträff här hos oss på våran Gård. Någon gång kanske det lyckas ordnas. <3
Jag och Sisse har matkoma här. 
Vi gjorde hemmapizza tillsammans till middag, och har nu ätit så magarna står som två ryfjäll på oss.
Pizza och apelsinjuice. Onsdagsmys!
Efter att matkomat lagt sig ska jag träna ett träningspass där jag garanterat kommer ha med en überpeppad liten PT med mig. Världens Bästa! Några mer planer än så har vi inte. En dusch för mig och ett bad för honom. Och en tidig kväll. Imorn är det årets sista dag. Spännande! Om jag hinner. Och orkar. Det vill säga inte gråter bort mig för alla bilder på lilla Sisse som blivit så stor (älskar ju att se honom växa och utvecklas och bli storpojke den finaste jag vet. Men ja, idag är en känslodag så…), gulliga Lyan som ju var som ett dockhus och på fina vännerna jag längtar ihjäl mig efter…om inte allt det där gör att jag får dåndimpen, så ska jag försöka göra en årskrönika!
Äsch. En dag av molokenhet. Fint det med.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | dec 28, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården, Träning
Sådär började vår Måndag. Med huset fullt av min fina Svärfamilj och M´s släkt. Vi dukade bordet fullt med gott och drog till med brakfrukost. Så himla mysigt att börja dagen så. Sisse bjöd på sina traktorpepparkakor och allt var en höjdare! Lite smågrusig i ögonen denna morsan. Igår var det ju den där årliga Julkonsertdagen i Stora kyrkan, i grannbyn. En dag jag bara inte vill vara utan och som liksom sätter pricken över julens i!
En ljuvlig och småkylig promenad istrålande sol togs sedan tillsammans med Svärmor, Svägerskan, Svågern och dom två små nerbäddade kusinerna i vagnarna. Mannen han lämnade gården redan efter frukost och drog igång några dagar av vardag och uppdragande. Någon måste ju syssla med sånt också liksom. När vi gått promenaden krånglade jag och Sisse med att tina upp vad som nu känns som Gammbilen. Den såg ut som en igloo och inte en dörr gick att öppna. Till slut fick vi upp en bakdörr och jag kunde krypa in och starta den där mackapären. Efter mycket bök, så kom vi oss iväg. Ja, först var vi tvugna att kana ut på vägen och halvt åka i diket. Skakiga ben på morsan nu men till slut var vi iväg.
Och vi hamnade hos älskade Mormor&Morfar i deras julvackra hem.
Här har vi det sådär tvärhärligt. Jag har tränat i pappsens gym och så har vi piffat till oss för att nu ha en sån där himmelskt mysig kväll tillsammans med Syrran M och Storan med familj. Liten är omringad av pussande mostrar och lekiga och uppassande kusiner. Nytröja och fina mormorhalsband har han också, som ni ser. Vi har ätit så god, så god mat och delar ännu lite fler julklappar och bara har det så himla gemytligt.
Snart blir det fruktsallad och då saknar jag mannen lite extra.
Allt gott!
Lillafrun
Senaste kommentarer