Vad vi gjorde igår?
Ptjaa… efter ett par timmar iväg, för mannen. Timmar som jag och Liten myste, inne-i-huset-plockade, söndagsstädade och fixade oss igenom. Och åt äppelbitar ute på Gårdshustrappen, förstås. Då, kom dom tillbaka. Mannen och Mojfaj och Fajfaj.
Med släpvagnar lastade med sten.
Jag bara stod och fånflinade. Med magen rätt ut i vädret, lillvännen i blickfånget tillsammans med såna han älskar och beundrar och så med synen av den där mannen. Han som inte, som typ hans fru, tjoar ut sin lycka. Men som ändå, på det där sättet jag ser så tydligt, sänder ut sin lycka. Med det där småfinurliga leendet, den där nöjdheten.
Fixande pappa och en unge som älskar att få vara med.
Så, där på vår alldeles egna åker. Lägda, som vi säger. Där, Hade Liten en söndag som nog slog högre än högst i hans ögon. Morfar, Farfar, Pappa i ett och samma blickfång. Att få vara med, styra traktor och ha lyckolysande ögon. Mer spännande och äventyrligt än sådär, det blir det nog inte för en tvååring. En Stenbra Dag, helt sonika.
Kära nån, det här är verkligen ett drömställe för oss!
Men just så; Vi ska lägga sten. Riktigt var och hur har jag inte hängt med på, men jag litar helt och fullt på M, så det blir säkert jättebra.
I övrigt var det en så skön söndag. Vila, sol, mjukistränande, ännu en sväng för att hämta sten. Och så en massa lek och bus. Allt i en salig blandning. Den där helgen hade gärna fått varat liiite, lite längre. Men nu är det måndag och det får vara alldeles fint, det med. En slutspurt är vad som väntar. För snart är det faktiskt Sommarlooov!
Senaste kommentarer