av Emmeli | maj 17, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen, Sovrummet
Där;
En glimt av tisdagmorgonen, när solen sken in i sovrummet och täckena fortfarande var efternattenvarma och vi hade kudden kvar i varsitt ansikte. En nyvaken unge som gapskrattar då han håller på och facetajmpratar på telefonen med någon han älskaj..
Så långt, en alldeles ljuvlig morgon.
Men. Dom där 40 minuterna som vi fick extra i morse tack vare en liten specialtisdag… dom där minutrarna som skulle göra morgonen lite lugnare. Det sket sig totalis.
Vardagmorgnar är det ju full fart på, men vi har rätt bra rutiner och det brukar för det mesta flyta på. Men idag vette katten. Jag tänkte helt enkelt att vi typ hade oceaner av tid, eller nåt.
Kära nån så stressig morgon det blev. Vi kastade oss till slut ut på bron med fiol och liten packning och musikfrökenväskan och Litens Minikånken. Och så han och jag. Jag med tandkräm i skägget och Sisten med mössan på sned.
Jag tror jag hann byta kläder på honom tre gånger, av olika anledningar, innan vi kom iväg. Och han hann vilja ha två frukostar. Jag sprang runt med mammabralla och BH genom huset. Med nytvättat hår version Förbannat Tovigt och när jag väl skulle sörpla min efterlängtade apelsinjuice och äta upp sista mackabiten… då kommer lillvän, med lenaste lilla rösten och säger; ” vill ha macka, mamma!”. ”vill ha juice, mamma:)”…
Nåväl, vi kom iväg till slut och hamnade på plats och har haft tisdag på varsitt håll. Liten hämtades av Mormor&Morfar i eftermiddags, då jag jobbat extralång dag idag.
Så nu har vi ganska precis mötts här hemma i Lilla byn. Nu tar vi tisdagkväll. Bäbisen lever rövare och min mage står åt alla håll och kanter.
Och jädrans, nu har dagarna svischat plötsligt, minsann.
(3).
Lillafrun
av Emmeli | maj 16, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården
Min skruttunge, i apelsiniga glittertjocksockar och självvald mössa och lager-på-lager av mjukt och skönt på lillkroppen. Helt sonika redo att hoppa i vagnen.
Med en herrans massa saker i famnen; Napp och Tjasa och nån grej till vagnen han plötsligt skulle ha med sig och som han påstår att han pappan ska laaga när han kommer hem. Och så en vällingflaska, såklart.
Lilla prinsen. Sörplade välling och gjorde sedan kväll i vagnen, medan mamman motionerade och njöt av våriga majkvällen. I vår lilla by, här vid kusten, är det inte lika långt iväg som till exempel inne i stan där jag jobbar. Och jag tycker det är så himla mysigt. Här är fortfarande knoppigt och småbladigt och jag njuter så det står ut genom öronen på mig. Det är sån vacker tid nu. Och kvällarna är bara helt magiska. Nu sover lillvännen nerbäddad i storsängen och jag sitter och pustar ut på sofflocket i köket.
Maj Gadd, vilken eftermiddag och kväll vi har haft, jag och den där lille… min prins var puts veck för ett slag.
Sisten ä AAAAAAJ!!!! … ohoj, det var inte så svårt att förstå. Att han kände sig arg, alltså. Det hördes. Om jag säger så. Och syntes. Jo, jo. Det där humöret, det kaaan hända att han ärvt det av sin ena stamcell. För det mesta är han väldigt glad, men ibland ryker det. Istället för att gasta tillbaka…, så frågade jag om vi inte skulle kramas istället. Det där rykande lilla pärfatet tittade på sin mamma och sa först nej. Nähäpp, sa jag… för att sekunden efter höra ett vrål utifrån hallen; JA. VILL. KJAAMAS!!!! Mamma; JAG. VILL. K.J.A.M.A.A.A.S!
Så då gjorde vi det.
Och det blev lite bättre. Ännu bättre blev det efter middag. Och bokläsning och tågkörning och gudvetallt vi hittade på inne på Litens Lekrum. Ännu fler kramar, några omgångar svar på frågorna; När kommer pappa Matin hem, mamma? Linga pappa Matin, mamma? och ett facetimesamtal till den där älskade i landet långt bort. Sen var min lilla gullpojke tillbaka igen.
Det är inte lätt att vara liten jämt alltså. Han har varit så duktig och tålmodig dessa veckor… första veckan flöt på och var som vilken M-är-lite-extra-mycket-borta-en-vecka-vecka..men förra veckan började vi undra lite, minsann. Och nu, nu räknas det dagar för fullt och när jag säger ”…torsdag och sen kommer fredag!” då tjuter ungen av lycka och svarar Och då kommej pappa Matin!! .
På ett sätt är Liten van att vara ifrån sin pappa, såklart inte såhär länge. Men då och då så blir det ju några dygn ifrån. Men på samma gång har M också möjlighet att vara hemma mycket och Liten har haft och har lyxen med väldigt mycket Pärontid. Av både mamma- och pappaslag… så ja, nu längtar vi efter att få hem vår M.
Såklart att S inte förstår precis allt. Men nog är han mycket mer med på noterna än förra året under detta stor-uppdrag. Till en början så var han inte så intresserad av facetajmande.. men senaste veckan ringer han pappan så fort han får och dom pratar och pratar.
Mina fina pojkar. Som jag längtar efter att se er tillsammans igen. <3
Godnatt!
Lillafrun
av Emmeli | maj 16, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården
Att för första gången ha Vitsippor på vårt alldeles egna köksbord. I vackervas ståendes på kökshandduk med Farmors initialer. Det är stort alltså, särskilt för en sån där på-gränsen-till-tant-vid-25-som-bara-ääälskar-att-pyssla-hemma-nissa.
Ungen spottar nya ord varje dag och jag älskar när han utbrister vacket! (vackert) över olika saker. Som över träden som bara blir grönare och grönare för varje dag, eller dom där sipporna i vasen. Väldigt mysigt att höra sina egna ord komma ut från en tvåårings mun. Men jädrans!, det gäller att vakta sin tunga också.
Och det är Måndag idag!
En sista, sista måndag innan årets VM-rask är över. puh. Vi facetamjmade till sent, sent i natt. Någon var i full färd med att klicka hem en trädgårdsmöbel. Mitt i natten och helt utan tålamod för den där hemsidan som betedde sig skruttigt. Ett tag var en sisådär fyra bord på väg hem till oss, men mannen stoppade läget såklart och något lite mer lagom anlända om en vecka eller så. All denna väntan och längtan, alltså. På bäbis, den där Santk Petersburg-mannen, Dörrar och Fönster, trädgårdsmöbler. Väntan och längtan, så lyxig att jag får nypa mig i armen. <3 Och nuet, med allt vad det innebär. Tacksam är bara förnamnet.
Nu ska jag väcka sömntuta som ville sova lite till ..
(4).
Lillafrun
av Emmeli | maj 15, 2016 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Musik, Pyret i magen, Träning
Jag började min söndag sådär;
I Stora kyrkan i grannbyn, tillsammans med min fina Gospelkör. Vi hade Högmässasjungning framför oss.
Och jag visste redan innan att det skulle vara precis hur vackert som helst där utanför och hade packat kameran med mig.
Hej, hej!
Så i i pausen mellan innan-övning och att vi skulle börja sjunga på riktigt, så passade jag på att ge mig ut. Knipsade några snabba bilder med kameran, njöt av Våren och andades.
Så fridfullt. Och så himla, himla vackert.
Jag är så förbenat glad att vi flyttat tillbaka till vår hembygd. Vackra, vackra Höga Kusten. 
Jag tänker alltid så på min Farmor när jag är i kyrkan. Hon var en så cool tant, alltså. Min idol.
Hennes fönsterputsarknep, svar på de snurrigaste frågorna, råden som bara en Farmor kan ge. Allt det där, finns kvar i hjärtat och det är jag så glad för.
Så slog klockan elva och kyrkklockorna började ringa.
Och jag njöt av den där känslan jag alltid får när jag står där och sjunger. Den där extra över-livet-tacksamheten. Den.
Sen svischade jag hem i ilfart. Tvärnitade vid en liten vägficka. Det var ju vitsippor precis överallt och jag kunde inte hålla mig från att plocka med mig en bukett.
När jag kom hem mötte jag älskad unge och älskade föräldrar. Vi grillade korv innan Liten dök ner i vagnen. När han sov hann jag både sitta en stund i solen, smsa i massor med världens finaste man och till sist träna ännu ett pass där ute i Hardcoregymmet. Veckan avslutades med ännu ett intervallpass, svettigt och härligt!
Sen packade jag och Liten in oss i bilen, tackade Världens Finaste MammaMormor och PappaMorfar för en så mysig helg (ni är bäst, mamma och pappa! jag är så tacksam för allt ni gör för mig och min lilla familj. <3).
Och nu är vi hemma på gården. Kvällssolen är mjuk, hemmet är sådär finstädat eftersom vi lämnade det precis så. Liten och jag räknar ner dagar och längtar så mycket att vi nästan spricker!
Finsöndag, alltså.
(5).
Lillafrun
av Emmeli | maj 14, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Mammalivet, Träning
En för mig mycket välkänd vy.
Vackert vatten!, som Liten utbrast.
En bokstav…. 
Ja. Så var vi här igen, jag och min trogne, trogne lillvän.
-Hemmahemma för mig och hos Mommoj och Moffaj för Sisse.
Vi myser i gott sällskap, åker skrinda och gungar gunga. Morsan peppar sig själv där ute i hardcoregymmet, svettas och svävar i tankar både åt längtan-tankar efter den där mannen och till hejja-på-tankar inför Livets Andra Marathonlopp (spännande!!). Och bilderna, dom är från morgonens tommelmorunda, som vi traskade hela gänget i morse.
Pingsthelg, alltså. Så fint, att få landa just här. Hoppas att ni har en fin helg, ni med!
(6).
Lillafrun
Senaste kommentarer