av Emmeli | maj 21, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet
Egentligen behövs inga ord för det här. Ni ser ju; Någon gick med bestämda steg in på flygplatsen. Med ett enda uppdrag; att hitta åt den där pappan igen.
Efter en stund, massa busigt spring, då ser vi att en drös människor kommer gåendes. Liten ser sin pappa och fullkomligt tjuter av glädje. PAPPA, KOM!!
Och där ville jag såklart inte titta genom en kamera, istället fullkomligt njööt jag av synen och ljudet när pappan och sonen träffade varandra för första gången på tre-veckor–minus-två-dagar. Jag tänkte kanske att det skulle vara ett lite avvaktande hej. Men icke.
Kära nån vilket underbart ögonblick!
Och sen?
Då var det någon som höll hårt om sin pappa. 
Pojkarna väntade på väskan, i en mindre evighet. Men den hade minsann blivit kvar på Arlanda. Ingen av oss ryckte på axlarna. Det spelade ju ingen roll. M var hemma, hel och så fin att jag bara stod och tittade på honom. 
När ord inte behövs.
Kvällen spenderade vi sedan tillsammans med min Familj, hemma hos älskade Storan. Fick god mat och åt svenska-flaggan-tårta. (Tack, tack, tack!! <3)
Och idag, vaknar vi till lördag, med regnet smattrandes mot fönsterrutorna. Vi har sovit som tre björnar. Drog till med sovmorgon Deluxe. Liten är heelt överlycklig över att ha sin pappa hemma igen. Det är fantastiskt att se! Förra året var han lite reserverad en stund och M tyckte också då att det hade hänt så mycket med Liten. Det halva dygnet, direkt när M kommit hem.. var så många känslor. Lycka men också knip i magen. Som ju gick över efter en halv dag, men som ändå var väldigt jobbig. I år, har ju Sisse pratat själv med sin pappa och dom har liksom kunnat ha kontakt på ett annat sätt. Så denna gång är det bara, bara lycka. Ungen har sannerligen längtat efter sin pappa!
Att ha Hel Familj, igen. Obeskrivligt underbart. Och jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att dessa veckor är avcheckade!
Lillafrun
av Emmeli | maj 20, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet
Tjohooooo!
(0).
Vi är i mål!!! Nu åker jag och Sisse, med Morfar som chaufför av Rymdskeppet, och hämtar hem en efterlängtad Pappa och man vid flyget! Sisse säger att han också ska åka flygplan…
Och som vi har gnott på idag, alltså. Hemmet är skinande rent, Storsängen renbäddad, tvätten hänger på tork. Blommor och kvistar plockade utifrån trädgården, står på borden här och där. En sväng mitt i dagen tog vi oss en skön långpromenad, när Liten skulle sova. Och så har vi förstås lekt lite i sandlådan och kört en herrans massa tåg. Annars har jag och min hjälpreda förberett och grejat för att pappsen ska komma hem, hela dagen lång! Att jag var uppe och andades ånga i natt i typ en och en halv timme, för att jag hade så sjuhelsickes ont i halva sidan av ansiktet, huvudet,överkäken… ptja, det är glömt nu. Som preggo får man ju inte använda nässpray och sånt hur som helst (vad jag förstår?), dessutom hade jag ingen variant hemma heller. Men ångan var på riktigt grym, jag vaknade i morse och var mirakulöst bättre. Ett hett (höhö, fyndigt!) tips till preggon med övertäppta näsor som spridit sig till bihålorna, alltså!
Men nu åker vi. Två omåttligt taggade typer här nu!
Fin fredag och god helg till er alla!
Lillafrun
av Emmeli | maj 19, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Sovrummet, Träning
Håhå..
Vi började dagen med mysig och tupptidig morgon här hemma. Men lämningen var jobbig på Förskolan. Det är mycket som händer för lillvännen; en riktig favoritfröken/ända-från-inskolnings-trygghet som håller på att sluta och nu varit borta i mer än en veckas tid. Och så pappan som är borta och typ aldrig kommer hem.
”Slääälla mamma, inte åka jobbet?” bönade lillvännen. Jag gick sönder såklart och åkte inte därifrån förrän han börjat leka och sa mamma åka på jobbet, hejdå mamma!. Jag pallade helt enkelt inte gråt och ledsen Liten. Han som alltid är så glad och brukar springa in?
Så trots att det ändå slutade bra så rann tårarna på mig på vägen till jobbet i morse.
Men dagen sen, väl på jobbet, var bra och jag tycker det är så skönt med känslan som i höstas var lite utav å-kära-nån-hur-ska-det-här-gå, kan-jag-det-här?-känsla. Till att faktiskt känna sig rätt så på Musikfröken-banan. Snart har jag gjort mitt första år som Musikfröken. Hur coolt som helst! Är så himla tacksam över att jag bara dansade in och fick jobb precis där jag alltid önskat att få jobba.
Efter jobbdagen, som på torsdagar är halv, drog jag hemåt. Visste att Liten fortfarande sov på förskolan så jag passade på att dra av ett snabbt styrkepass för överkroppen, innan jag stegade i väg och hämtade hem min megaefterlängtade. Vi gick långpromenad och landade hemma med överfull barnvagn. Vi tog handling på vägen, alltså. Frusen mango är typ ett måste på torsdagarna, så vi får oss våran mangomoooothie (mangosmoothie) till mellis.
Och sen gick luften ur mig och jag blev hur trött som helst. Vi har ju gått i mål nu, Sisse och jag. Med tre veckors vardagstågande. Plus att jag från ingenstans fått så vaaaaaansinnigt ont i höger bihåla. Säger man så? Bassiluskan har tagit mig, eller nåt. Jag har blivit typ ”pollen-förkyld”… lite killig i näsan och morig, som Sisse säger. Snorig, alltså. Men inget som känns i kroppen. Men nu verkar Bassiluskan angripit och i eftermiddag har ett sjuhelsickes tryck kommit och jag vill typ hellre dra ut en tand utan bedövning än att ha den här värken!!! Fast det är faktiskt bättre nu, än när jag försökte vila i soffan i eftermiddags. Att ligga ner verkar sämst…. bra kombo. Trött, och så kan man inte ligga ner…
Försökte vila, men då var det en älskad tvååring som kom på aaaaalla de möjliga tjänster jag skulle göra honom. Slälla, mamma…?
Nu har vi i alla fall middagen i magen och tvättfix har blivit gjort.. men vi tänker avbryta nu. Jag och Busjåttan, nybadad Ett och Två, ska ta och heja på Pappan och Sverige. M sänder sin sista match ikväll (Sverige-Kanada) och vi tänker att det ju vore kul att i alla fall ha sett en match från hela VM….så hoppas Farmor och Farfar är hemma och redo för lite sällis och TV-tjuvande. Åh, hejja Världens Bästa M!
Ha en god kväll!
Lillafrun
av Emmeli | maj 19, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen
Skilla klädd i glasklara regndroppar.
En Liten i vagnen omringad av illigt grönt. 
En efter-regnet-doft som var himmelsk.
Ett grönt täcke som gör mig nipprig. Liljekonvaljerna är snart här hos oss!
Och sådär såg det alltså ut när vi gick till Mäjadalen igår. Landade i Storans fina hem bland alla goa ungar och Litens morbror. Storan själv var på vift, men henne mötte vi efter stora vägen och fick pratstund där istället. När jag och Sisse var på väg hemåt, efter så mysig lek- och kaffesörplarkväll. Sisse gjorde enligt morsans plan natt där i vagnen. Med vällingen i magen och med lillkroppen klädd i pyjamas och ombäddad av en massa gosigt. 
Vardagslyx. Att kunna ta kvällspromenaden till en älskad familj i familjen.
Och idag är det torsdag och jag kan knappt tro att det är sant. 17 dagar har gått och idag är det alltså bara en sketen dag kvar. Jädrar vad jag ska bli tvärpreggo när han kommer hem imorn; ropa Maaartiin! och be honom serva mig för minsta lilla. Fotmassade vore skönt, liksom.
Äsch. Skojjar bara. Jag tycker ju om att klara en massa saker själv. ” Du kuuuunde, mamma! … ”
Men jag längtar efter att få kramas och pussa vackernacke. Se M tillsammans med vår lilla pojke. Ha den där trygga, lugna älskade människan hemma igen.
Fast jag är ju faktiskt typ ganska preggo så det är allt bra vaaaansinnigt skönt att pappan är hemma snart och kan busa och leka, laga och byta, han också. Men så lyxigt vi har haft det, att med jämna mellanrum få landa hemma hos mina föräldrar. Blivit ompysslade, sovit gott, lekt en massa, massa roligt. Cyklat en herrans massa pass på gammcykeln, njutit i vitsippsbacken, ätit mormors köttbullar och åkt traktor med morfar. Nu kör vi, sista rycket innan en mycket, mycket efterlängtad helg tar vid!
(1).
Lillafrun
av Emmeli | maj 18, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen, Träning
Precis så;
Idag har regnet hängt i luften hela dagen och ögonen har stundvis gått i kors av trötthet på den här Preggomorsan. Vi vaknade hemmahemma, uppe på den där våningen som vi sovit så gott på, ungefär en tredje del av alla nätter av det här VM-rasket. Vi trotsade ändå det där blöta vädret och drog ut på förmiddagen i alla fall. Jag gick med min lilla pojke, med hans hand i min. Vi pratade om ditt och datt, gungade och åkte skrinda.
Efter lunch slockande en Liten i vagnen och jag drog till Hardcoregymmet. Cyklade mig droppsvettig.
Hejja Pyret i Magen!
När Sisse sovit klart i vagnen var allt packat och vi hoppade in i Rymdskeppet och drog hemåt.
Och sen har vi haft eftermiddag här hemma; ritat och svurit över förbaskade fåglar som skitit på köksfönstret.
Någon har haft rök ut genom öronen då gardinstångsapan också plötsligt lossnade och rasade i huvudet på det där preggot som har en förmåga att blixtra till ganska lätt. Tur att jag hade en omåttligt taggad tvååring till hejja-klack;
-Du kaaan mamma! (när jag stod där uppe på köksbänken och vinglade och spikade)
-Du kuuunde, mamma! Jättefint, mamma! (när gardinen hängde på plats igen).
Sen har vi tittat ut genom nyputsat köksfönster. Tvättat, lekt och rantat runt i mannen-snodda ullstrumpor.
Och ätit middag med Mormors rödbetor till.
Och nu tänker vi göra oss en kvällssväng med vagnen. Jag tror att vi traskar mot Mäjadalen och Litens stora idoler.Hoppas kussarna är hemma bara! Annars finns det många traktorer och lastbilar att titta på efter vägen, så hur som helst borde det bli en bra tur! 
Nu börjar jag vara tvärless det här med att vara ifrån mannen. Visst, allt rullar på och det går bra. Liten håller om (lägger lillarmen om mig och så kramas vi) och säger mamma? älskaj dig! med jämna mellanrum. Och den där känslan av att plötsligt vara übergravid som jag hade första veckan han var borta, den har liksom försvunnit? Jag tror helt sonika magen sjunkit.
Men nä, kom hem nu M!!
(2).
Ha en skön kväll alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer