En stund att spara i hjärtat. Han och jag, i det vackraste täcket av vitt. Nu ska vi facetimedejta med den där älskade pappan och mannen vi bara fått några sms av sedan i måndags. Längtar efter att få se honom och höra hans röst!
(15).
Igår var jag helt slut när jag rullade in på gården hemma hos min mamma och pappa, efter låånga dagen i full fart. Mötte upp mina älskade päron och en glad liten pojke. Min pojke. I mitt huvud har jag tänkt, ”ja, måndagen kommer vara jobbig men fort är det tisdag. En något kaosig tisdag, med pusslande och extramycket att komma ihåg inför jobb… men på tisdagkväll, den där 3e maj. Då kan jag slappna av. Korta jobbveckan avslutad och ett pärlband av tillsammansdagar med Liten väntar.”. Så det gjorde jag. Slappnade av, alltså. Bebbemagen var däremot allt annat än avslappnad och hade helt klart känt av mitt stressande jag pysslat med under dagen. Men tack och lov lugnade den ner sig och ingen pappa behövde ringas hem från Sankt Petersburg. Kära nån, vilket skämt det skulle vara…
I morse vaknade vi upp, på den där våningen vi bodde på under hela mannens VM-uppdrag förra året. I år kommer vi nog hänga här en del också, men inte lika mycket såklart. Nu har vi ju faktiskt den där Drömgården som vi då för ett år sedan gick och bara längtade efter.
Efter frukost och utelek och ett sjuhelsickes cykelpass för Preggomorsan. Då, åkte vi ut till Smultronstället. Där havet slår mot bryggan, tussilagon blommande i mängder. Luften är godare än på alla andra ställen. Och där det är så, så vackert.
Några timmar vid havet. Rent himmelskt, faktiskt.
Vi andades havsluft och väckte gullvivorna i rabatten utanför sötaste Sommarstugan. 
Hörde bäcken porla…
Njöt av måsarnas gastande och solen som värmde.
Vi gick långpromenad, med en Liten sovandes i vagn. Och så beundrades vitsippsbacken. Helt otroligt vacker!
Havstimmar; goda för kropp och själ.
(16).
Och vinnaren av den fina våriga tävlingen jag har fått äran att ha, i samarbete med NyblomKollén, är en tävlande via Instagram- @agnesslinnea.
Maila mig ditt Namn, adress samt vilka färger du vill ha på hela alltet.
En påminnelse av vinst;
Två enfärgade kuddfodral Vidar, 50 x 50 cm. Ett vitrandigt kuddfodral Albert, 50 x 60 cm. En Iris duk, 90 x 90 cm. Samt Två kökshanddukar, Iris Ruta och Rand.
Jag vet, inte klokt så fin vinst!
TACK alla ni som varit med och tävlat, helst skulle jag såklart vilja kunna ge er en varsin vinst, allihopa!
Lillafrunsdagbok i samarbete med Nyblom Kollén.
Stiligare Miniman får man leta efter, alltså. Iklädd vitskjorta och sprojlans nya vårskor. Det där var i söndags, när vi var på väg till Mormor på kalas. Mamman ville så gärna att vi skulle stanna till där i blåsippsbacken där hon alltid plockat blåsippor om vårarna, som barn. Så då gjorde vi det. 
Liten tog pappan i handen och så stegade vi iväg uppför backen och ååh-ade åt allt det vackra. 
Litens mössa är också sprojlans och enligt Liten ungefär huuur snygg som helst. Nåde dig om du tar av honom den…!
Och jag njöt.
Av dom där vackra, vackra blåsipporna och av synen av mina älskade två, där dom liksom ännu en gång ställde upp på Morsans tokiga idéer; som att stega in i skogen med kalaskläder och sjunga Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.. 
Naturens Under.
Och, titta här;
Sådär fina att hjärtat värker till och orden göms i bröstkorgen. Precis så. Kärleken är för stor för att sättas i ord, liksom.
Någon var mycket, mycket nöjd över sina nya vårskor. Riktiga snabbskor!
Och sen vandrade vi tillbaka längs den där gamla grusvägen, hoppade in i bilen och åkte iväg på det där kalaset som var så trevligt på alla sätt. Men där, som ni ser på bilden nedan, hade min grävande känsla i magen börjat blixtra till då och då, och det syntes..
Ja,
… gårdagens morgon var inte så rolig. Jag kände närmast att jag bara ville kasta mig i famnen på M och säga Åk inte. Men det fanns ju inte som alternativ såklart, så efter att vi vinkat av älskade M, packade jag ihop mig och Liten. Vi drog mot Förskolan och där stod Sisse som en förstelnad, med fötterna precis mot tröskelkanten.. han skulle INTE gå in. Det syntes. Helt tyst var han och såg så tvärbestämd ut. Barn är inte dumma. Han kände att mamman tyckte något var jobbigt. Men plötsligt sprang han in och lekte och jag drog mot jobbet. Otroligt trött dag då jag och mannen sovit cirkus 4 timmar natten mot måndag. Kände mig därför rysligt nöjd när jag klarat dagen och susade hemåt igen. Hämtade hem gladungen från Föris och konstaterade att Vi klarade det, Sisse! .. första dagen, med hejdå och allt, det måste ju vara den jobbigaste liksom.
Sisse och jag satt på trappan och njöt i varma, varma eftermiddagssolen när vi kom hem. Det var en så ljuuvlig vårdag igår! Och när vi satt där, så sa S att Sisse åka Jyssland (Ryssland) när jag förklarade vart pappa var. Jo, jo. Skulle S få bestämma hade pappan besök pronto.
Och sen hade vi mysmåndag. Busade och sjöng så mycket vi orkade (dör så gulligt det är med en tvååring som sjunger som bara den!!) och till sist bäddade jag ner Liten vid sovdags och gick långrunda samtidigt som någon sörplade välling och tog natt där i vagnen. Själv somnade jag på två röda efter att ha facetajmat med mannen, fått dataskärmspussar och höra hans röst. Han är på plats, staden är tydligen jättevacker, hotellet tokstort och idag börjar förarbetet inför första VM-matchen, på fredag.
Här hemifrån hejjar vi på. Vaknar till tisdag, gnuggar sömnen ur ögonen och konstaterar att svisch hade det visst redan gått ett dygn!
(17).
Äntligen och Ve och fasa. Villl-inteee, Pepp och jädrar anamma. Kärlek och nu-kör-vi-känsla!
-Allt på samma gång.
Det är Måndag den 2 maj. En dag som ”ingått i livsplaneringen”, om man säger så. En dag som känts långt fram, länge. Men som nu plötsligt är här.
Han har åkt nu, vår älskade M.
Ännu ett sånt där Megastort uppdrag väntar honom. I år, likt förra våren. Ett uppdrag han nog som barn skulle trillat i kull om han visste att han skulle få i framtiden. Ännu ett Hockey-VM. Den där människan jag beundrar så, som vad än han tar sig för gör det med bravur, har börjat resan mot Sankt Petersburg denna gång. Och står inför sitt andra VM-uppdrag som överste ansvarig inom sitt område, på en utav dom två arenorna. Att fylla dagarna med direktsändningar ut till typ 150 länder, låter ju fasligt spännande. Det är så att jag får svindel av att tänka på det. Och ännu en gång slås jag av hur fantastisk han är. På alla sätt. Han, med det Största Hjärtat och det där lugnet jag fullkomligt älskar och skulle vara glad om jag så bara hade en liten del utav. Jante får stega till sidan; Jag tycker det är så häftigt, mitt i känslan att jag inte vill släppa iväg min älskade man, att det gått och går så himla bra för den där mannen jag är gift med. Han har alltid litat på sig själv, kört sitt race och är tusan den intelligentaste människan jag känner. Hejdå Jante och Hejja M!
Jag och Sisse är så glada för hans skull och ska göra allt vi kan för att ha det så bra som möjligt här hemma.
Vi är så himla, himla stolta över vår M. Han är finast på jord och den vi beundrar mest.
Nu kör vi, igen!
Lillafrun och Sisse hejjar på dig, M!
(18).
Senaste kommentarer