Den här söndagen fick bli avrundandet av en så himla mysig fixa- och dona-inför-bäbis-vecka.

Efter dessa dagar är frysen full av matbröd och bullar och bondkakor. Varendaste bäbisplagg är tvättat och vikt. BB-väskan är packan och komplett med allt från liten napp till lilla Pyret, till skön åka-hem-i-fladderbralla för Morsan. En hela massa foton är klistrade i album. Hemmet är Sommarstädat och fyllt med pelargoner och spetsgardiner. Ett vrålåk till syskonvagn är kirrad och tar en massssa plats i hallen. Och i förmiddags hjälptes jag och Sisten åt att sommarplantera;

Först satt jag där i lugnan ro, med min badboll till bebbemage i knät. Sen fick jag Världens Bästa Sällis! Och då gick det undan…. Det langades blommor på löpande band! Och filosoferades, min lilla plyschbyxapojke i sina supersnabba Snabbskoj. Så hjälpsam, så. Mammas fina pojke som han deklarerar för var och varannan han möter. Stämmer så bra.

I övrigt har pojkarna ordnat en inhängnad runt den nysådda gräsmattan. För att Sisten inte ska gå där…. bara det att han överlistar vem som helst och minsann tog sig förbi hönsnät och hela alltet. En stjärna på att bära stolp visade han sig vara också. Blir bra till den dagen morsan inte kan stå emot sin hästabstinenslängre och stora hästhagar ska göras.

Premiärsovit i syskonvagnen, medan morsan tränade ett pustigt TRX-pass, har han också gjort. Sen har vi varit på Farfar-kalas och nu sitter jag ute på verandan i vackraste junikvällsljuset. Vi bäddade ner Liten så att han fick göra natt i vagnen tidigare. Tog oss en sagolikt vacker promenad, bland knoppiga och nyblommiga midsommarblomster, smörblommor, hundkex och en ljuvlig doft av syrén. Men alltså, ungen. Helt vansinnigt, vad han är busig just nu. Jag och mannen är typ andfådda dagarna i ända.  Han ser skitbusig ut, flinar oss rätt i ansiktet och slänger iväg nån kommentar som man bara inte kan hålla sig för skratt av. Jassåru, mamma! … 

Nu sover han gott i alla fall, förflyttad till sin lilla säng som han sover så gott i om nätterna. Och vår senaste grej, den där med kortare sovning på dagen har sannerligen gjort susen. Man lär sig, konstaterar vi, jag och min andra halva tillika pappa till mitt barn. Snart kan jag säga mina barn..åh, vilka ljuvliga ord!!

Natti, natti från en mycket nöjd och glad Preggomamma som mer och mer börjar känna sig redo för att träffa Pyret i magen!

Lillafrun