När lillvännen blev så lycklig häromdagen över det där smultronstället vi hittade precis intill vår egen gård, så blev jag så himla Sommarstugensugen.

För där, ute vid Sommarstugan, finns det smultron i massor. Alltid.
Så igår morse smsade jag pappsen och i nästa sekund fick jag ett svar med välkommen! jag har köpt såpbubblor till S! . Så efter lunch, när alla var ätna och morsan varit en sväng under äppelträdet och tränat ännu ett Mot-Min-Starkaste-Mammakropp-Pass. Då drog vi iväg.

Mannen släppte jag av efter vägen. Han transportlöpte i mål. Det var rätt skönt att köra vidare med bilen, uppför dom där grisiga höga-kusten-backarna, som jag då visste att han skulle kuta uppför.

Väl alla framme var Sommarstugelivet igång på en gång. Vissa doppade sig efter löpning..

Och havet. Det gör något med en, alltså.

Man blir sådär alldeles saligt lugn. Och trött. På ett skönt sätt.

Det lektes och blåstes såppbubblor. Och kramades. Och någon charmade sin mormor och alla runtomkring, i vanlig ordning.

Det fikades brakfika. Och så traskade vi iväg på loppistur.. …och Minimannen var återigen den som gick med största vinstlotten därifrån.

Min familj. Mannen, Juniflickan. Och så Minimannen. Han, som bara skulle posta några stenar innan han kunde gå hemåt..
Häälit sommarlov, mamma! sa han lillgammalt. Jaa, älskling. Härligt med sommarlov! … svarade jag. Den där ungen alltså. Fantastisk på så många sätt. 

Väl hemma igen lektes det. Med ”nya” leksakerna. Bilar och en massa tågbanebitar att bygga ännu större tågbana utav.

Så grillades god middag och plötsligt var det kväll. Och jag kom på att vi ju helt glömt att söka oss till bästa smultronstället, så då drog vi ut.. i pyjamas och bara fötter. Plockade smultron på strå och åt så mycket vi orkade. S var överlycklig och mitt hjärta varmt. Det där är så mycket barndom för mig, att gå där efter lillvägen och fylla munnen med dom där söta bären. Att få se sin lille son uppleva detsamma, är helt underbart.

Kvällen avslutades med mysig promenad efter vackervägen längs vattnet. Storebror somnade gott för kvällen, bredvid den redan sovande Lillasystern i vagnen. Så hade vi en stunds vuxentid, med rabarberpaj som jag hivade ihop på två röda eftersom Lillan låg i mormorns famn och knorrade efter mat. Men det blev en paj, det blev det.

En havsluftfylld familj åkte sedan hemåt i sommarnatten. Rullade in på Drömgården med snusande barn i baksätet. Och konstaterade att det varit en så fin sommardag. En dag vid Ett Riktigt Smultronställe… Som för alltid kommer att bo i mitt hjärta och påminna mig om min älskade Mormor och Morfar.

Lillafrun