Det där var igår;

När den där morsan som inte varit ute bland folk på typ en hel evighet, plötsligt hamnade i en stad med lite fart och fläkt (jo familjen, ni är också folk.. men ni fattar vad jag menar!). Det var smygkul, kändes småsnurrigt och jag var shoppingpepp så det förslog. Ja, i vanlig nuförtiden-ordning så var det inte åt mig själv jag shoppaholicade, utan åt kidsen såklart. Åt mig själv rafsade jag åt mig en ansiktskräm då jag smort mig med typ nån gammal handkräm eller bäbissalva senaste tiden. En oprovad (ännu oprovad dagen efter..) gammelrosa tröja hivade jag också med till mig själv. Älskade småbarnstider!

Juniflickan lät sin morsa gå lös i affärerna bäst hon ville. Någon låg bara i vagnen och småsnarkade. Bjossan kom hem häromdagen med lite snorigt i näsan, första Baseluskansvängen efter förskolesart, alltså. Så Lillan har såklart också fått lite fräsigt i näsan. Tack och lov bara så, än så länge. Hoppas vi klarar oss från feber och sånt.

En ilfartssnabb lunchdate med en snygg och skäggig fick jag mig också. Inte illa!

Sen drog vi hemåt och mötte upp en älskad liten stjärna. Han som fått massa nya saker efter stadsrundan. Två nya gungor, lite nytt till sandlådan och massa bra lekkläder.

Vi pausade lite hemma på gården, innan vi klädde oss i kalaskläder och drog iväg till Morfar och Mormor. Småtrött Miniman i snyggskjorta.

Morfar fyllde år, alltså!

Så vi sjöng och åt tårta och Morfar fick paket och blev precis hur glad som helst för vad han fick. Mannen hann kuta jobbiga rundan också, innan han och hans svärfar drog ut i bastun och hade det till synes tup hursköntsomhelst. En vedeldad bastu, en sån borde alla ha.Och Kusinerna hjälpte den lille att cykla och det lektes för fullt till småsena kvällen. Festlig tisdag, minst sagt!

Och sen?

Det där; onsdag och morgonmys.

Det är ibland lite smådrygt när mannen jobbar sina uppdrag, eftersom hans arbetsdagar snarare är arbetsdygn. Han är liksom då oftast borta både dag och natt. Till och med dagar och nätter.. För det mesta går det finfint, men jag du fattar. Det jag skulle komma till, är att det också är väldigt lyxigt att han utöver sina vara-iväg-uppdrag, kan styra sina egna arbetstider bäst han vill. Till exempel kan han välja att äta lunch på stan med sin fru, en vanlig tisdag. Eller som idag, mysa med sina barn i lugn och ro på morgonen. Ovärderligt! Det känns på så vis nästan som att jag och mannen är päronlediga tillsammans ibland. Mysigt!

Men nu är det onsdag och dagen är igång;

Stjärnan med äggklockan drog iväg, iklädd stjärniga, mjuka och sköna kläder i morse. Eftersom jag inte skulle rusa mot jobb då jag lämnade honom, så kunde jag istället stanna några minuter extra och fick se vad hans favoritlekar är just nu. Så himla fint!

Så nu är han på Förskolan några timmar, medan mamman är hemma och tar hand om lillasyster. Undra om jag kommer vänja mig vid det här, alltså? Känns ju precis hur konstigt som helst att jag ska vara hemma med Juniflickan, men inte ha Storebror med oss. Har lika dåligt samvete varje gång jag lämnar honom… men han älskar det ju? Leka med sina kompisar och allt det där. Håhåjaja. Det där Mammahjärtat…

Nåväl.

Jag påtar på här hemma. Kikar på nyheterna från gårdagens shoppingtur, plocka och donar. Nu dimper jag ner här en stund, efter att ha ammat och återigen lagt ner en trött liten flicka i sin vagn. 

Tror minsann att jag ska dra ut under äppelträdet för ett träningspass, precis NU!

Har haft träningskläder på mig sedan i morse, men liksom inte kommit iväg på någon motionsstund ännu. För mig, som är en sån kontrollfreak, är det så befriande det här småbarnslivet. Sedan jag blev mamma har jag inte längre samma möjlighet att styra exakt hur min dag ska se ut. Med en stjärna förändrades det litegrann, men med två stjärnor att ta hand om går det i ett, i ett mest hela tiden. Tvärmysigt, småsvettigt och alldeles underbart. Att jag ska träna den tiden, exempelvis. Så funkar det inte längre. Det blir när det passar. Eftersom det är något jag prioriterar, så blir det ju av, det vet jag ju.

Höstkonsumtionspepp. Morfarkalas. Och ny dag. Precis så, ja.

Hörs snart igen!

Lillafrun