Vilken tisdag!
Det måste ju typ vara olagligt att få ha det såhär bra. Precis så känns det. Känner mig som världens lyxknös som får ha tid till allt det som jag tycker är så mysigt och roligt och allt det där. Vara HemmaMamma, alltså. Med allt var det innebär. Jag kan absolut vara trött som stryk ibland, men det är liksom ändå en trötthet som har kärlek i sig. För den är kommen av just det. Kärlek.
I morse lämnade jag Minimannen på lekhaket några timmar. Såå skönt att förra tisdagens ledsna lämning kanske var en monsterlämning som inte tänkt dyka upp på i alla fall ett bra tag, igen. Jag drog sedan ut Juniflickan på långtur med vagnen. Kände att åh, nu är det verkligen den där hösten jag fantiserat och drömt om. Nu är jag mammaledig. Sådär på riktigt, liksom.
När vi kom hem var det matdags för Lillan. Bäbisgos. Och sen, när hon somnat igen, fick jag ett ryck och gjorde vad som står som en utav punkterna på Höstens Lista.
Det vill säga, byta storlekar i barnens klädlådor, röja bland barnkläderna uppe på vinden, städa i ordning bland en herrans massa kartonger och sedan shoppa på bästa sätt, genom att dra ner en massa ärveskläder. Jag blev såklart lite sentmental när pyttepyttestorlekarna bäddades ner tillbaka i sina kartonger..
”Men det är ju fantastiskt att dom små liven växer”. Jaag veeet. 
Alltså, hur bra!? Att ärva, alltså.
Lillan ärver av Storebror. Kommer så ihåg hur söt han var i den där gulrandiga. Och Storebror, han har fått ärva massor av kussarna. Så himla värdefullt. Jag är så förtjust i den där bruna fårdressen och blev så glad när jag hittade den i en storlek till uppe på vinden. Ren och skär lyx. 
Den där punkten tog sin tid, men var såå skön att få checka av. Jag firade med ett styrkepass i hallen. Och lite förvällning av svamp!
Innan hemmet plötsligt gick från med-bara-minibäbislugn, till full-fartig;
Liten hämtades från Förskolan och till sin lycka fick han även hämta hem sina kussar från skolan idag. Jag gillar skolan!, sa lillvännen där han gick och precis hade blivit omfamnad av sina gulliga kussar. Förstå vilken lycka. Små människor, i lite, lite olika åldrar. Som är kusiner och tycker så mycket om varandra. Snacka om något som värmer ett mammahjärta.
Sen hamnade vi till slut allihopa i lilla byn, hos barnens mormor och morfar. Så mannen och jag, alla barnen, Kussarnas mamma, Storan. Och moster M. Moster G och Morbror S. Vi, har haft typ världens mysigaste tisdagkväll, där hos mina päron. Moster M hade lagat palt som vi åt så det stod ut genom öronen på oss. Mina gullungar fick syskonpresenter och ja, kvällen var bara så fin.
Med magar mätta, ögon trötta och hjärtan varma. Åkte vi till sist hemåt Drömgården igen. 
Med två sovande stjärnor i baksätet.
Nu sitter jag i Salen och har tänt ljus i kakelugnen och det är så himla mysigt.Ska njuta sista stunden av den här dagen innan mina ögon slocknar för dagen.
Jag hade ju några dagar förra veckan när jag inte riktigt kände igen mig själv. Kände mig lite si och så. Men som alltid när små dalar dyker upp, försöker jag bara ta emot dom på bästa sätt. Tänka Jag är bara människa och liksom låta mig vara, på så vis. Dag för dag, sedan konstaterandet, blir knuten bara mindre och mindre. Och idag har jag känt mig alldeles över-livet-nipprig. Så himla, himla underbart.
Mammalivet på en pinne!
Hoppas att Du haft en fin dag. Natti!
Senaste kommentarer