Så var det november, plötsligt.

Det har varit typ femtioelva nyanser av grått idag. Skönt på något vis. Jag började dagen med sovmorgon. Pojkarna drog iväg på Förskolan. Och jag log, när jag knappt hann få en hejdåpuss utav Minimannen. Han hade så bråttom iväg, förstår ni! I början av hösten hade han ju en period där han bara absoluut inte ville på Föris. Jag var så hääär nära på att ge upp, trots alla argument om att han var pepp så fort man sagt hejdå, att det är så bra att vara med andra barn, att han lär sig så många bra saker.. och så vidare. Jag kunde inte lämna honom gråtandes. Jag tror han kände precis mina känslor och så blev allt bara pannkaka. Jag vände till och med om med honom en morgon… tyckte plötsligt ”att han var så varm.. ”. Den där har vi skrattat åt både en och tusen gånger här hemma sedan. Särskilt mannen. Fast såklart på det där jag älskar dig alltid oavsett-viset. Minimannen hakade direkt på mig den där morgonen, torkade snabbt gråten och sa ”Ja-a! Jag måste hem å sjuka! , heejdå!” . Och direkt vi kom hem.. var han ju hur pigg som helst. Efter det lämnade inte jag på någon vecka… I den mån det gick, alltså. Men nu, går allt som hejsan. Hurra!

I ungefär samma veva som jag höll på att ge upp… det hade ju kommit väldigt tvärt. Skovet som ju heller inte hade pågått så många dagar men som jag tyckte var hur hemskt som helst. Så vände det! Och jag kan nu inte riktigt förstå att det är samma kille, då och nu. Men såå roligt, skönt, underbart och allt det där, för Mammahjärtat. Jag var sugen på att ge honom Höstlov hela den här veckan, men det kändes nu småtaskigt då han var så lekpepp med sina småvänner. Så idag har han lekt medan jag snusat Lillasyster och haft sirapssegt tempo här hemma.

Förutom att gosa bäbiskinder så har jag också fotat ägaren till dom, tvättat och donat. Mannen har varit på övervåningen, men vi möttes för lunch och sedan en långpromenad i ruggigaste vädret. Vardagslyx! Regnigt och typ inga grader alls. Kallt. Men med bästa sällskapet, M och J och till sist även av S när vi rullade förbi Föris, så blev det en prima runda.

Sedan fortsatt innemyse. Efter middagen drog mannen upp igen och jag och barnen hade bolibompahäng här nere. 01112016-img_9514

Älskade små syskonen. Det är så förbenat häftigt att få vara med om det här. Dom är liksom så tighta, redan nu. Lillan blir precis hur glad som helst när hon hör Storebrors röst. Där i bild ville S att J skulle mysa med honom. Och hon tyckte det var heltfestligt och höll fullkomligt på att äta upp honom, typ.

01112016-img_9516

Mina älskade Blöjrumpor!

Sen välling och amning och sagoläsning och plötsligt sov vi alla tre. Jag hade inte tänkt göra kväll 19… så jag vaknade lite sådär vimmelkantig strax innan 21.

Hur det var så klev jag upp. Jag visste att jag hade tvätt i tvättmaskinen och att det var efter-dagen-rörigt i precis varenda rum. Så jag klev upp i det tysta, fridfulla huset. Tände ljus och njöt mysig stämning. Hängde den där tvätten, vek filtar, plockade ihop leksaker och så vidare. Och till sist körde jag ett så skönt styrkepass, mest för rygg och mage, här på köksgolvet. Sallykatten var med mig precis hela tiden.

Så nu väntar nattafika, tillsammans med min M, som precis kommit ner från dagens renoveringssysslor.

Det finns knappast något så rofyllt som det här; Att sitta i kvällshus, med många tända ljus. Höra barnen snusa intill och låta tiden vara precis vad den vill…..

Natti!

Lillafrun