Idag gav vi oss iväg på tur, jag och dom två stjärnorna.

03022017-IMG_4071Vi drog till lekparken och Storebror åkte nerför rutschkanan i en rasande fart och en liten bäbisflicka hade premiär i gungan.
03022017-IMG_4076Det var en höjdarstund, det där.

03022017-IMG_4079

Och någon gillade gungandet som ni ser!

Allt var topp. Tills stackars Lillvännen stod där och grät med stora tårarna. Han ville också gunga i den där lilla gungan. Men det är ju en bäbisgunga, försökte jag förklara för honom. Och han förstod. Men han viiiille inte förstå. Han ville också bli bäbis igen för en stund och få gunga i den där gungan han också. Ibland är det inte lätt, det där livet..

Det var då läge att packa ner småttingar i vagnen igen. Så, det gjordes…03022017-IMG_4083…och några få minuter senare hade jag två sovande ungar som sällskap.

Jag gick en skön promenad medan dom sov gott. Finns knappast något som ser så mysigt ut som att sova, varmt nerbäddad i en vagn.

Det var en fin Stjärnutflykt tillsammans med mina två. Minimannen och Juniflickan.

03022017-IMG_4084

Och nu är det kväll och det har precis, precis blivit helg på riktigt.

Jag känner mig helt slut efter två så otroligt känslomässigt jobbiga dagar. Det handlade om en sak som behövde bubblas upp till ytan. Där jag är så oerhört tacksam för den kärleksfallskärm jag har runtomkring mig. M. Och Familjen. Som oavsett fundering, stor som liten, lyssnar och funderar tillsammans med mig. Säger vad dom tycker gör dom också. Vilket kan vara precis hur jobbigt som helst att höra ibland. Det var det även denna gång, fast på ett helt underbart sätt. Äsch. Ni blir ju knasiga av mina kryptiska ord snart.

Så varför ens nämna nånting? Jo. För att jag ju är en stjärna på att alltid tycka, och också berätta, när jag tycker saker är bra. Så när det ibland dyker upp jobbigare dagar i livet, vill jag att ni ska veta om dom också. Jag lever liksom inget undantagsliv, om ni förstår vad jag menar. Det är väl bara det att jag råkar vara en obotlig optimist och i dom allra flesta fall, ser det positiva i saker. ”Det är inte dom lyckliga som är tacksamma. Det är dom tacksamma som är lyckliga…”. Den devisen. Stämmer så väl överens med mig och min livslycka!

Men nä, jag puttar heller inte undan till exempel känslor som inte tillhör det lättsamma spannet. Jag är en känslomänniska och kan vara minst lika tokledsen, som jag kan vara glad. Så när jag nån gång känner mig ledsen eller bekymrad över något, så låter jag mig känna så, också.

Ibland berättar jag inte saker fullt ut här. Vad än det gäller. Glatt som ledset. Helt sonika, för att allt inte passar sig i en dagbok-för-alla-dagbok. Hoppas ni förstår mig.

Nu njuter jag så av att M precis kommit hem och vi därmed har tagit helg på riktigt. Så skönt just ikväll att kunna släppa lite på ansvaret över mina älskade stjärnor och istället kanske somna i en trött fredagshög i finsoffan…. typ ganska snart. Lite nattande av övertrötta skitbusiga småttingar först. Och just det! Den där goda äppelmusten och goda chokladen mannen hade med sig hem, det ska nog också hinnas med innan morsan tar natt.  <3

Stjärnutflykt och Livstrassel med älskad fallskärm.

Ta hand om er!

Lillafrun