Å kära, kära hjärtanes vilken dag…. 

Vi vaknade till fredag, småttingarna och jag.

Igår räknade jag och M lite kallt med att jag skulle vakna än piggare idag, eftersom jag redan igår eftermiddag kände mig så på bättring. Men icke. Och det här märktes alltså först när M redan var restimmar iväg i morse, för ett utav sina få sista långt-hemifrån-uppdrag. Det var helt enkelt bara att göra det bästa av hela alltet. Och nej. Inte Äckelsjukan åter. Utan jag, bara så grymt orkeslös och svimfärdig från morgonen. Jag gasade igång dagen, som jag brukar. Och som en dag nära helg..

..med mattorna ute!

… men nä. Det gick inte. Det bara snurrade. Faktiskt helt hemskt. Jag kunde ju knappt ta hand om gullebarnen. Men på något sätt så gick det, jag var ju tvungen. Men jag ska erkänna att jag låg på kökssoffan för att mata Lillan med mellisbananen och suckade inombords när älsklingsMinimannen bad om mer att dricka för att jag då var tvungen att sätta mig upp… Jag hade noll blodtryck kändes det som. Jag tror på sviter från häromdagen och att jag helt enkelt inte haft matlust och hunnit äta i kapp ännu. Energin är inte tillbaka i kroppen, om man säger så.

I alla fall så vände hela skiten kring lunch och det var helt gudomligt. Vi kunde plötsligt börja njuta av den där helt fantastiska som-sommar-fredagen som fanns för oss.

Så vi spenderade sedan så många timmar vi bara orkade, ute i vackervädret. Lillan sköna timmar i vagnen. S studsandes på studsmattan. Och så har det fikats ute på bron. I bara tisha, som ni ser. Och gungats. Och lekts i sandlådan. Och spelats-hitte-på-boll-spel efter egna regler. Det var en fasligt söt domare vi hade, jag och S.

Firade in helgen gjorde vi med hel familj..

”välkommen hem pappa! kom nu, så går vi”… Vackerpappan i fredagsskjorta, som jobbat med Bo Kaspers Orkester under dagen och varit i utanför-småbarnslivsbubbla med flärd. Bytte direkt skepnad och var på direkten sådär hemma och närvarande. Kära nån, som jag älskar den där mannen .

… och någon jublade över att plötsligt få bort en massa strykning som legat och glott.

.. och så åts det god hemmapizza.

Sen en kväll i alldeles Klassisk Småbarnslivsanda…Stormar av olika slag. Både såna man svämmar över av kärlek utav. Och även såna där som ger en jädrigt gråa hår (!!!).

Och prick nu, har dom där mattorna som hängt ute hela dagen. Fått komma in. Och har precis lagts på nyskurade golven. Det doftar liljekonvaljajax och linsåpa. Barnen sover sedan en lång stund. Men inte förrän nu, i sena kvällstimman, är päronens fix färdiga. Nu pustar vi ut, tänder ljus och lyssnar på diskmaskinen. Hinner titta på varandra och prata. Bara han och jag.

Finheter. Hela alltet.

Och ni. Tack så himmelens mycket för era ord och gilla och hejarop och lycka till!. Angående gårkvällens dagboksinlägg, alltså. Tack, tack, tack. Det betyder mycket för oss. <3

Ha en jätte, jättefin helg nu. Och ta hand om er!

Jag har en önskan i helgen. Eller två, förresten. Ett, en alldeles frisk familj. Två, att få komma till Blåsippsbacken!

Lillafrun