06062017-IMG_1001

Himmelriket. Eller Nangijala ser det nästan ut som, visst?

Ett vacker- och roligtställe. För både stora och små. Dit, drog vi i morse. Till Nordvik någon mil söder om Drömgården.. där det liksom kryllade av vackra blommor och små gulliga djur och traktorer.06062017-IMG_099906062017-IMG_0995

06062017-IMG_0948
06062017-IMG_0949Till Minimannens Stora Lycka, fick han åka med Farmor och Farfar dit och vi började Svenska Flaggans Dag på ett så trevligt och härligt sätt. 06062017-IMG_0951Fantastiskt fint var också att min mor och far dök upp. Så plötsligt var liksom livskvalitén mer än på topp med gullungar och deras mor- och farföräldrar precis där. Och så massor av blommor på toppen.

06062017-IMG_0960Jag och M är lyckligt lottade. <3

Hem det bar med kolbullar i små magar, blomhav att bara kunna le stort åt och coola tjurar och små kaniner på näthinnan. 06062017-IMG_0965Och för att inte tala om den där grisen som jag bara blev helt kär i.

06062017-IMG_0987

06062017-IMG_0988Men alltså kolla. Gulligaste jag har sett typ. I grisväg, alltså. Luktade ju inte ens spunk eller var det minsta skitig. En sån där skulle jag kunna ha boendes i Salen jU!

06062017-IMG_0979

Dock inte en sån där! Huvva. Han skulle ju äta upp mig vilken sekund som helst.

06062017-IMG_0973Allra bäst är det förstås med såna där. Bäbisar och Minimän.

06062017-IMG_1002

Det var så mysiga och sköna lediga timmar det där. En fin Nationaldagsutflykt helt sonika.

Väl hemma svidades det om. Och snabbt var arbetet igång. Mannen och Svärfar uppe på ställningen och jag nere på backen och passade barn från att inte få brädor med spik i, i huvudet. Det gick bra. Lillan sov till en början och jag och Minimannen drog på byn för lite ärenden. Typ pantade morsans knarkflaskor (Crush. jag är helt galen i det. på riktigt. galen.) och så mat- och blomjordshandlade vi. När Lillasyster vaknat gungade och lekte vi långt ifrån dom fallande brädorna och det var så mysigt att bara få vara med mina två gullungar… vilket jag ju är hela tiden, men vissa stunder är liksom sådär lite extrafina. Efter mellis hade vi dock tre helt imponerande dåliga timmar. Fy alltså. Jag höll på att lägga mig ner och skrika, jag med. Trötta var vi alla tre. Och någon ville helst vara med sin Farfar och en annan ville helst hänga på min höft och snusa mamma… medan jag skulle försöka få bort jorden på vad som kändes som tusen färskpotatisar som sedan skulle förvandlas till en stor potatissallad. Nåväl. Det blev en potatissallad och knytkalaset hos Svärisarna blev väldigt gott med svärmors tillbehör.

Vi ramlade hemåt till kvällen. Mannen sa att han kunde lägga barnen.. vilket jag alltid brukar vilja göra. Men ikväll sa jag inte emot ett jota. M nattade barn och jag skrev en lapp och la på bordet. ” Ute och springer <3 ”.

Gav mig ut. Kände mig lite som en tjuv men glömde snabbt bort den känslan och bara njöt. Kom hem med hög puls, svettig panna och ny energi. Alldeles ljuvligt att känna sommardoft, höra fågelkvitter och flåsa. Smått dopad kände jag mig också.. då jag inte hade Springvagnen och två barn att putta framåt. Kan inte låta bli att tycka att det är en så fräsig känsla, att känna sig stark. Det är tusan så användbart. Inte bara fysiskt. Det hjälper liksom också det mentala. Den där ”jag-klarar-det-här-känslan”.

Duktiga, duktiga M är ute och spikar fortfarande. Spikpistolen bestämde sig för att tjorva nu ikväll.. och så drog katten till och klöste sönder duken som just satts på huset också. Men, duken var visst bara att tejpa. Och nu har han fått igång spikpistolen. Skam den som ger sig…

Vårt Nationalsdagsfirande. På det hela taget. Så fint. Jag är så tacksam. För precis hela alltet.

Godnatt!

 

 

Lillafrun