Och så var hemmet redo för kalas och Hela Stora Lilla Familjen också! Mer än redo faktiskt!

Storebror stod redo att hälsa gästerna Välkomna! 
Isbitarna med syrenblommor i, var redo att läggas i glasen.

Flickorna var klädda i kalasklänningar. Kalaskök!

Och ääntligen blev klockan kalastid och älskade familjen började trilla in, en efter en. Och plötsligt var vi närmare 20-talet människor här hemma. Alla för att fira lilla Lillan.

Och alltså, så lyckat ettårskalas, lillungen var så party och det märktes verkligen av att hon njöt.

Dansade och knatade runt mellan en massa älskade människor. Vår familj. Som liksom är sån lycka att ha, att det inte är klokt. J började, precis som Storebror, att ta sina första steg sådär i mitten på livets tionde månad. Storebror var snabbt därefter en räsergångare. Men J har sparat på det hela lite… gått ett steg här, ett steg där. Men nu, som för att fira sin egen ettårsdag, så bara släppte allt och hon svängde runt hit och dit och det var så gulligt att vi alla dånade.

Kalasmaten var uttänkt för att passa en Juniflicka; Pastasallad.

Med extra allt i. Baguetter och melon till och det var en lycklig Lillan.

Och så Kalasfika sedan!

Butterbullar och Chokladbollar. Mormors skurna pepparkakor. Jordgubbstårta, mini-tårta och Mandeltårta med smörkräm, bär och grädde.

Mandeltårta med smörkräm. Ser ju fasligt platt ut. Men, om jag nu ska vara lite o-jantig.. så blev båda tårtorna så lyckade.

Såklart hade Storebror bakat två mini-tårtor, så syrran fick en till kvällen också!

Minen på Juni, när vi alla stod och sjöng för henne. Det nöjda lilla leendet, har jag på min näthinna. Bästa, bästa.

Ena kusinen åt bästa bullen ever! och gjorde moster så glad. Jordgubbssugrör och rabarbersaften vi kokade förra veckan. Så himla mysigt hela alltet!!

Tystnaden talade.

Minimannen njöt han också.

Och alla vi andra, såklart. Alltid lika spännande att göra tårtor tycker jag.. man kan ju liksom inte provsmaka om det blev något att bjuda på.. Men dom var verkligen goda. Så roligt!

Jordgubbstårtan med jordgubbskompott och vit chokladmousse var en dröm! (jag ska skriva ner receptet här, men ni hittar det från ena bloggfavoriten HÄR också!).

…

Till sist kramade vi alla älskade taack, och hejdå <3, efter ett så underbart litet kalas.

Jag mötte upp min stora lilla pojke på gårdsplanen. Vars min jag så lätt kunde avläsa. Då den speglade precis vad jag själv kände. Han och jag, ni vet. Så lika. ”Varför måste kalaset ta slut?”, sa han. Och ville kramas.

I dörröppningen stod den skäggige och födelsedagsflickan. Och tog emot dom där två som i flera veckor laddat, och under dom tre senaste dagarna haft det mycket intensivt. Kallat sig själva för ”Party Production” och sannerligen gått all in i mintsa detalj för att Juniflickan skulle få det finaste ettårskalaset vi bara kunde ordna.

Lite hoppande i sängen med kvällsbusiga barn, sen somnade dom gott. Lillasyster verkade mer än nöjd över dagen.

Jag och M diskade och plockade och försökte samtidigt njuta av att det återigen var årets ljusaste dag. Och på samma gång förstå, att vi är Päron. Till två vackerungar. Dom är våra, liksom. Halva-halva mannen och mig. Det är så häftigt och sån ynnest att orden försvinner från mig. Det liksom bara känns. I prick hela kroppen. Kärleken. Till livet. För det, är precis vad dom är dom där två. Och mannen, förstås. Livet, menar jag.

Och det där var den andra och sista delen av Lillasysters Ettårsdag. Vilken fin ettårsdag det var, det där.

….

Lillafrun