Titta där, alltså!

En dag med sån där extra-hjälp vi uppskattar så mycket att orden försvinner. Svärfar är här så mycket han bara hinner och har hjälpt mannen spika brädfodring hur mycket som helst. Farmor har barnvaktat x antal gånger, prick hur värdefullt som helst. PappaMorfar är en hejare på att måla och hjälpte ju mig att grunda all brädfodring och ribb, medan MammaMormor sytt småttingar hon också. Och idag var det dags för mellanlagret, och då var älskade MammaMormor och PappaMorfar här till undsättning. Guld värt! Den enen lekte med Mormorsugna ungar, och den andre var min målar-vän.

Det vi saknar här i norr, är sommarvärmen. Men idag kom till och med den på besök. Som pricken över en mycket peppig dag!M jobbade i toppen medan resten av arbetslaget jobbade längre ner.

Som ni ser har vi valt denna gammeldags typ av fasad, med lockläkt (ribb, som vi säger). Vitt och med grön umbra-detaljer. Kommer bli så himla fint. Inte klokt, att det här är vårt hem. 

Och så himla trevligt det var, det där; att sitta där uppe på ställningen, med gullepappsen nära och surra och måla och säga minst tretton gånger att men, vad fint det blir!!. 

Och ungarna hade det roligt med Mormor. Cyklade, lekte sandlåda och sånt.

Så samlades vi allihopa och åt god lunch. Sörplade kaffe. Och huttrade lite, när visst solen bestämt sig för att gömma sig igen.

Så värdefulla timmar, alltså.

Lillasyster och jag grejade vidare med annat sedan. Som att tvätta rent den del av matsalsmöbeln vi inte hunnit klart med. Hon var dyngblöt och hoppade i badet därefter. J slumrade eftermiddag  och jag hann slänga mig i Vilstolen en stund. Medan pojkarna jobbade vidare tillsammans. Den mindre varianten av man, så gullig att jag fick dåndimpen; i snickarbralla, arbetshandskar, koncentrerad min, hörselkåporna sådär precis som sin pappa och tisha med verktyg på. Som vilken självklarhet som helst!

Om det inte vore för att jag hade en sån där målbild, så hade jag inte orkat helgstäda ikväll. Var liksom redan slut så det räckte. Men det där fånget av rosor som mor kom med i morse, och som bara ställts i en stor skål men som ju var tänkt att strösslas ut i ett nystädat hem… det, gjorde att jag fick lite extra fart i alla fall. Pappa och barn drog ut och lekte lite till och mamman fick lyxen att städa i alldeles lugn och ro. Rum för rum blev nyskurat, var sak hamnade på sin plats och rosorna strösslades. Nu är allt klart, bara tvättmaskin och diskmaskin som jobbar på.

Senaste kvällarna har jag bäddat ner småttingarna i vagnen och vandrat långrunda. Men inte ikväll, för hammarslagen har tystnat. Lite tidigare än vanligt. För att jag skulle kunna skura färdigt i ett svep, Vackerpappan natta små och den där skäggige och hans fruga (som han säger), sedan mötas i Finsoffan för en gångs skull. Dimpa ner, andas, njuta lugn, nystädat, doften av rosor och bara-vara-vara, liksom.

En sån fin dag, alltså. Från början till slut. Hoppas att ni har det gott, ni med!

Lillafrun