Nu står granen, så grön och grann i stugan!
Som en dröm alltihop. Som jag fantiserat om småttingar, gammalt hus, livet, härliga jular.. allt tillsammans med M. Och nu är vi verkligen mitt i allt det där. Jag får nypa mig i armen. Det är ju på riktigt. Liksom. 
Förra julen var Juniflickan pytte och tittade storögt på röda pumlorna. Men var ju såklart inte så mycket mer julpepp än så. I år är hon stortjej, ju. Kastar pumlor, river glitter och hjälper Storebror med langning av pynt. 
Han, som efter typ 100 pumlor, kristyränglar, smällkarameller, polkagrisar och glitter.. fortfarande tjoade och älskade stunden vi hade där inne alla tillsammans. Pojken som ena sekunden kan vara prick hur busig som helst och nästa kan pyssla, julstöka och tålmodigt klä julgranen i stillsam ro.
Älskade småttingar. Ni är Livet.
….
Nu är Jullovet här, på riktigt. Kanske mysigaste starten idag; mannen kom hem, med juleblommor från blomsteraffären till sin fru. Här hemma var vi omåttligt pepp när han steg in genom dörren. Ettåringen hade nog stått typ en kvart i hallen och matat på med ”paaappa??, paaa-ppp-aaaa??”, efter att jag sagt att han snart skulle vara hemma. Hemmet hade jag nästan, nästan hunnit helt klart med och få minuter senare hade vi Julestädat klart. Till eftermiddagen fick jag och M något så konstigt (och härligt!!) som en löptur, bara han och jag. Date! Det ena barnet sov och det andra lekte i snön. Alltsammans med Farmor, Faster och kusiner. Den sistnämnda som S sedan bjöd på treårings-drömmig middag; pannkakor, av-dom-själva-vispad grädde och nykokt jordgubbssylt. Och så avslutet av dagen sedan, med Stor-lilla familjen och julegranen som fick komma in. Och liksom göra pricken på hela alltet. 
Nu är det mitt i natten, barnen sover och jag och deras pappa sitter i köket i ljusets sken och prasslar med papper och slår in julklappar.
Nu står granen, så grön och grann i stugan! Och Jullovet, har precis, precis börjat! Jo, jag måste nypa mig i armen i alla fall..
Senaste kommentarer