Lördagshänget, alltså. Bland det bästa jag vet.

Under några år har lördagar liksom inte alls varit såhär helghärliga. Eftersom mannen alltid åkt iväg på uppdrag innan och över helgen, menar jag. Ja.. helgerna var ju en tid inte alls som helger… torsdag till söndag, måndag.. långt-borta-dagar. Tänk så annorlunda det är nu. Rätsida på vardag och helg, vilket jag (vi) tycker om. Bästa av alla världar har vi nu med livet, jobbande, uppdragande och så vidare.

Drömgårdslördag.

Och en helgdag där vi inte haft så stort renoveringsfokus heller. Mest bara vara-varit. Inte betat av många knop, alls. Så skönt. Många utetimmar tillsammans. Göra ordning bricka inför lunchigt utehäng. Vara nästan fyra år och jubla över att Mormor, Morfar och Moster M kommer för ”korvfest”. Elda och impregneras i röklukt. Sova gott i världens bästa vagn. Sitta på liggunderlaget och sörpla varmchoklad med vispad grädde. Busa i snön. Och liksom bara ha det hur gott som helst.

Lördagsdisco till kvällen.

Med busiga syskon som snurrar och gör mamman-kolavippar-söta dansmoves. Och så blev dom sådär himlalyckliga när Brandispappan äntligen kom hem mitt i dansen, efter några plötsliga timmar ute på larm. Minimannen är verkligen van att det går larm.. både för Farfar och Pappa M. Pojkarna var ute i målarverkstaden tillsammans i eftermiddags, men rätt som det var smällde ytterdörren igen och in kom S kom ett jehu. Snabb, fast lugn. Som sin papps. Det gick larm bara, sa han. Han, hur cool som helst. Jag, med det vanliga hopphjärtat och alltid en rädsla att något ska hända den finaste jag vet.

Livet. Det vackraste vi har.

God lördagkväll till er!

 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4