Påskägg och liten present, från mig till honom. Ännu en glimt. Från den mysiga påskaftonsmorgonen.

Morgonen. Som ju började med att vi vaknade av ett sms, jag och mannen. Tillsammansplanerna beslöts bytas mot en dag ifrån. Uppdrag för Ljudmannen som bara inte gick att säga nej till av flera anledningar. Men vi hann ju massa mys på morgonen och förmiddagen.

Jag hade ett tempo som en virvelvind medan pappan njöt lugna stunden med sina småttingar. En sväng ner på byn för lite pyttehandling och en härlig tur till blomsteraffären. Pekade ut en massa gladblommor och kom hem med ett härligt fång.

Ägghalvorna pysslades i ordning.

Och så kramade han oss hejdå och vinkade till Minimannen som alltid är så noga med vinkandet.

Jag och snurrade vidare här hemma i en välda fart. Det serverades lunch, packades, hade klädkrig (ni kan ju räkna ut vem), plockades ordning, kånkade ut miljarder pinaler, mat, barnvagn, blommor och ungar. Och någonstans sist ut, med tungan hängandes; en mamma. Nåja. Vissa stunder är så att säga, svettigare än andra, som mor. Det där var en version jag hoppade över att andas under ett tag. Därför, helt ljuuuvligt…

Att komma hit. Till lilla byn. Mamma och Pappa. Syrran. Tore. Solen. Grillade korven. Och att efter det där lilla glappet från mysig morgonen, till kaosig förmiddag, till att sedan kunna slappna av och njuta Påskafton igen. Himmel så härligt!

Barnen fick påskägg av darlingar. Och vi njöt så det nästan stod ut genom öronen på oss. Av påsklördagen och dess väder.

Efter timmar ute knatade jag iväg ni kan nog gissa vart, och hade lyxig mammastund.

Alltså, yeah. Senaste veckan har jag riktigt känt hur Minsting växt.. och när jag såg mig i spegeln igår så fick jag det bekräftat. Kanonkula, ju! Älskar den. Och Minsting i magen. Massor.

Det där svettmonstret förvandlades sedan..

Till påskpiffad mor i älskad hängselbralla.

Vi gjorde oss piff och fina allihopa. MammaMormor dukade fram för sånt där buffébord som är att kolavippa för..

Mm..

Och där sitter liten Juniflicka i sin lilla tischa som var i ett av hennes ägg. Armbandet från Storebror var såklart på, i vanlig ordning. Det går ju knappt leva utan det…! Älskling, alltså.

Som avslutning på en väldigt god dag, serverades Påsktårta. Mammas mandeltårta. Kära hjärtanes.

Så, trots att den där pusselbiten M fattades, så hade vi det alltså alldeles underbart. Som alltid, där älskade Hemmahemma. <3

Och i natt har vi sovit som björnar.

Känns så lyxigt att få fortsätta Påsklovet med alla hemma igen.

Nu har jag smugit undan för ett slag. Morgonen ser ganska sig lik ut jämfört med igår. Bara så, så mycket lugnare känsla. Det är härligt med nipprighet, iver och förväntan. Lite som på julafton, ni vet. Men dagen efter, går inte av för hackor den heller. Barnen leker med sina nya saker, pappan sörplar kaffe och mamman har lagt sig på sköna storsängen för ett slag, klappar mage och bara är. Bäbisen gör kullerbyttor och jag undrar, vem är du, lilla människobarn? 

 

Påskafton och en Påskdag därefter. Tacksamhet.

Önskar er en god påsksöndag!

 

 

Lillafrun