Vi komma, vi komma från Blåkulla idag!, sjöng han. Medan Lillasyster var mer än nöjd över att bara vara bredvid. 

…

Först alla vansinnigt trevliga bestyr och allt pyssel innan. Följt av Påskhelgen.

Ett litet strössel av dagar, den ena gemytliga efter den andra.

Påskande av två dögulliga Påskgubbar. Familjetid. För både oss i Storlilla Familjen och med Storfamiljen. Tillsammansfrukostar här hemma vid vårt gamla, gamla köksbord. Kyrkan. Påskfika. Massssssor av god mat. Påsktårta. Otaligt många utetimmar i det där vädret precis alla nog varit helt begeistrade över här i kring. Obeskrivligt. All denna snö som gnistrat av klara, värmande solen. Svettiga träningspass och promenerande.

Äggjakten var en höjdare!

Påskägg till både stora och små. Storebror som bara precis nyss fått börja smaka ”sockergodis”.. och Lillan som, inte ens två år, fick sina första två riktiga chokladägg i sitt livs första påskägg. Man lurar inte en Juniflicka så lätt, förstår ni…. inte när man har en Storebror att kika på, liksom.

Festligt så det förslog alltsammans, som ni kan förstå! En påskig Preggomamma i typ (kära nån, så härligt, spännande och DÅLIG koll vi hinner ha den här gången…) sjunde månaden.

Vinterns första tur med skoter och den där pulkan bakom. Som ju Morbror S precis hann ge vår Miniman innan han själv flyttade upp till himlen, som Liten säger. När vi susade fram där genom skogen, så kände jag att Morbror S log från himlen.

Påskblommor. Till höger och vänster.

Och att varje, varje kväll släcka lamporna i vårt färgsprakande hem, krypa ner i Storsängen bland småttingar och skäggig och känna att ”imorn är ännu en påskdag tillsammans”. Underbart.

Nu är ju Påsken slut för den här gången. I hjärteasken finns massor. Det känns nästan för ohyggligt lyxigt att vi dessutom ordnat en alldeles extralång långhelg och alltså har även dagen idag som Tillsammansdag. Håhå, så härligt! Vi har fasligt trevliga planer, faktiskt. Påsklovsdagen väntar!

Hoppas, hoppas ni haft en god Påsk!

Lillafrun