Vi fyller dagarna med liv.

Det är frisk uteluft och nattvarma täcken. Det är stinkande blöjpåsar och kladdigt kylskåp. Prydliga travar av vikt tvätt och nyskurad bro. Det är grus i hallen och för tunga ögonlock. Det är livslycka och pirriga magar.Det är längtan och kärlek till skäggig på vift. Det är småttingbrydderier och lyckliga skatter. Och en herrans massa pyssel..

… och härliga tillsammans-med-Storan-beställningen av vårlökar som gör vem som helst nipprig.

Mamman motionerar och fyller på sig själv med god energi. Jag och barnen går på FN-samling och fylls med musik av så viktigt innehåll.

Vi åker på mitt-i-veckan-äventyr. Knackar på dörren hos MammaMormor och PappaMorfar. Får omfamnas av värmen från kramarna, varma risgrynspuddingen, elden i kaminen och svettdropparna från hardcoregymets cykelpass. Storebror får nästan hela risgrynspuddingen för sig själv sedan och är i sitt alldeles egna heaven.

Vi går på loppis och får med ens några julklappar, i alla fall halvt, klara. Vardagsträffar fler darlingar i Storfamiljen. Som ett mellisfika med kusinen och en kaffekopp med Svärisarna. En snabbsväng till Storan. Att bara hinna prata lite, så värdefullt.

Kattens svans brinner, mammans telefon spricker och det landar spännande mail i inkorgen.

Det tittas mot solen och känner hur den fortfarande värmer. Andas in den friska luften. Jag känner barmarken under mina fötter där jag går, hör lövens prassel. Är snön snart på väg? Det känns nästan så.

Minstingarna sover varmt ombäddade om dagen. Fullmånen lyser om natten. Och det börjar närma sig helg. Äntligen torsdagkväll och Vackerpappan hemma. Efter dagar med massor av jobb.

Bland varma småttingar, i ett helgtädat hem, får jag vakna till fredag. Tacksamheten är större än allt stort.

Sovmorgon slog vi visst till med också. Urskönt. Långfrukost sedan. Timjan är gott på mackan. Tycker jag. Vissa tycker bara att ”det sprätter runt i munnen”. Jag får skratta gott. Många gånger om dagen. Som små doser av räserbränsle, när orken behövs desto mer. Mammalivet är mycket, på alla sätt.

Jag försöker ta in att jag har tre småttingar, som är mina.

Den enen kan just nu bli hur arg som helst på sin mamma, tycka att du fattar ju ingenting!”, varvat med tacksamhetstal över att jag är en så fantastisk mamma och så finns funderingar som ”mamma? lever själen i himlen?”. Puh.

Tvååringen nynnar  ”Hä-komme-Pippi-låååptump!” helt obekymrad om precis allt.. skulle vara att pippitröjan hamnat i tvätten, sånt kan ju göra vem som helst tokig. Alltsammans varvat med att säga ”mamma? vet du vaa? -ja älska dej!”. 

Och så den där Minstingen.. som är så nykär i sin röst, och väcker oss med sötaste snicksancket om morgonen… ett tu tre går hans ögon i kors, för då har han hittat sina händer… och dom är ju så tjusiga att ögonen kan gå i kors för mindre, ju!

Å. Så gott med helg nu alldeles snart. Hoppas att ni haft en god vardagsvecka. Önskar er en härlig fredag så hörs vi snart igen!

Lillafrun