I mörka februarikvällen susade vi iväg.

Bara hon och jag.

Lika ivriga båda två. Mötte den efterlängtade och susade direkt hemåt. Det var ju meningen att den lilla vännen skulle sitta i vår hemmapysslade lilla åka-bil-låda.. men innan vi anlände gården igen, satt där den där långhårige lille vännen, som en pytteprins i baksätet.. redan på rymmen.. och undrade vart i hela friden han var.

.. Juniflickan, jag och lillvännen skyndade oss, från iskalla vinterkylan och mot värmen. Slet upp Drömdörren och den lilla skapelsen möttes av Minimannen-jubel; ”NU ÄR FRANS FRASSE FRANSSON HÄR!!!”

Och precis så. Nu är han här. Vår efterlängtade pyttekatt. Lilla kattungen, som ska få bo här hos oss.

Salle har, efter bara dryga timmen i rollen, tagit stort, stort Storebrorsa-ansvar. Det hela kan vara bland det gulligaste jag sett.

Ok. Nu väntar bara lugna onsdagkvällen här. Småttingar sover och den här mamman ska pusta ut efter en intensiv dag som i stora drag, varit fylld med brödbak och besök av Världens Bästa Bvc-sköterska. En alldeles ljuvlig, solig prommis, mysiga samtal med min storalilla pojke och så avrundar vi med att välkomna lille Frans. Frans ”Frasse” Fransson. Hoppas så att han ska trivas! Och åå, så himla drömmigt att uppleva det här gårdslivet tillsammans med peppade småttingarna.. och den världssnälle älskade skäggige, som ibland kanske tittar på mig med den där du-är-knasig-men-jag-älskar-dig-så-minen men alltid, alltid stödjer sin lilla frus påhitt. Kärlek på sånt!

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4