En fullfartig, arbetsivrig men stundvis också vilsam helg det var, här på Drömgården!

Fylld med sånt som gör hjärtat varmt.

Tid med älskad familj. Både min egna storlilla och vår Storfamilj. Loppistur. Skön friskluft. Med hög och lägre puls. Utelek med ungarna. Den där stunden där vi bakade sockerkaka, jag och storasyskonen.Helgfika är så mysigt!

Och så den där stunden ute, när S hade kompislek.

Att få stå och ”tjuvlyssna” på två femåringar som pratar livet… det är stort.

På gården har det jobbats på i massor, fastän jag och småttingarna inte varit så delaktiga alls. Mer än att komma med glada tillrop, hålla oss på lagom avstånd och servera gott fika och mat och sånt.

En darling kom och hjälpte oss med traktor för att frakta bland annat hitte-på-golvet som legat på övervåningen. Medan en annan darling kom och hjälpte till med golvregling. En sån där dag där tacksamheten inte vet någon hejd. Och förstår ni, golvregling… på övervåningen alltså. Det är drömmigt så det förslår!

Vi firade med årets första grillmiddag också, tillsammans med svärisarna. Så gott!

Och Bertil hade månadsdag. Tänk att plutten är 10 månader nu. Älskade Minsting. Så himla gossig och glad, klappar händerna för fullt och är uppe på benen mest hela tiden.. det riktigt lyser jag-vill-gå-nu-känsla om honom.

 

Hjärtat är varmt av tacksamhet.

Och nu; Måndagmorgon!

Ingen tillsammansmåndag idag som vi är vana, men det är lite charmigt ändå. Det blir dubbelt härligt nästa måndag istället. Brandispappan är på hela-dagen-brandövning idag.. när denna lång-övning inföll förra året, fick han åka i ilfart därifrån när hans fru ringde med plötsligt förfärlig huvudvärk och minut två i telefonen, inte kunde göra sig förstådd alls. Jag tappade både känsel i kroppen och talförmågan. Gravid och med en liten ett-och-ett-halvt-åring på höften höll jag på att tippa i golvet här hemma. Det blev ambulans och ett dygn på sjukan för en herrans massa prover och röntgen och ett svart-på-vitt att diagnosen Migrän är min…. med särskilt kraftiga anfall under graviditet. Sådär så att man då trodde att jag höll på att få en stroke. Fy så otäckt det var.

Glad är jag idag, när jag tänker tillbaka.. att det ”bara” var migrän, att vi nu vet att jag kan få sådär och slipper bli livrädda (fast fasiken, det är lika otäckt varje gång). Framförallt lycklig är jag över att lillungen som var i min mage, är ute här i stora vida världen nu, att han ligger där ute i gossiga vagnen och sussar sött. Att jag har lilla trion här hemma som jag får ha måndag mitt i livet med. Evig tacksamhet.

Och där svävade undertecknad iväg, som så många gånger förr…

Ok hörreni!

I veckan tänkte jag bland annat bjuppa er på lite påskigt, något smarrigt recept och ett fräsigt husmorstips.. häng på vetja!

Önskar er en fin måndag! Nu ska vi ge oss ut i solen som precis kikade fram, så efterlängtad!

Lillafrun

 

 

G-VMBJT57ZE4