Å hejsan hoppsan, dags att sträcka på sig, säger Fjödur! -så var det måndag, igen!

Livet susar och med våren kommer ivern. Samtidigt som vi på ett sätt har det väldigt lugnt här hemma på gården. Tacksamt alltihopa. Tiden som är nu har också förstås en liten paus-känsla över sig, eller hur? Vi kan leva på bra här, trots rådande tider. Men, jag längtar efter många. Framförallt att få umgås med mina föräldrar. Världens bästa. Så glad för facetime mitt i allt.

Okej. Vi tar en titt på veckan som gick innan nya veckans planer!

Vi sådde luktärter och pysslade om tomatplantorna, gav dom större krukor och ny jord.

Storebroren började räkna i sin räknebok han fått av sina Gudpäron. Ni var många som såg den på instastories och frågade efter den. Jag hittar en massa härliga böcker i samma serie, HÄR. (”Bli bra på matte! 7-9 år”, heter Minimannens bok exakt).

• 

• 

Sena sena kvällar (nätter) blev det för mig och mannen. Uppdrag Pärlspont. Krångligt, högt och gängligt. Sammanfattar trapprummets väggar. Men, små steg framåt, är också steg framåt. Jag målade. M spikade.

Vi fyllde själarna med sånt där.

Jag tänkte ”det här har jag aldrig gjort så det går nog bra”, ala Pippi Långstrump. Hade ju ändå fått proffsinstruktioner av Byggmästaren M. Pärlspontspikandet i lekstugan påbörjades alltså och på mina två små tillfällen där ute under veckan blev två väggar gjorda. Två kvar.

Ungarna njöt Påsklovsmellis.. ”Mammas Kardemummabullar med Chokladkräm”! (recept HÄR)

Jag var helt slut av den där hästen. En sekund ångrade jag att jag fallit för honom. Men, han gjorde mig mycket lycklig också.

• 

• 

Vi hade arbetskväll ute i gårdshuset och ute på gården. Hela familjen kämpade tappert. Det blev så tjusigt och nu är det en fröjd att gå in där i gula huset igen. Det stöket ni ser i bild är bara en bråkdel, som ni förstår. Svängen på tippen dagen efter, var hallelujah! Fler som älskar att rensa!?

Fredag! -och vi beställde tapeter!! Bertilen var med och arbetsledde mamman och pappan. Hemma på gården ponnygosade Storasyskonen tillsammans med sin Farmor, faster och småkusinerna. Till kvällen blev vi bortskämda med svärmorslagad paella. Åhå så gott!

Det blev lördagmorgon. M och Svärmor skulle ut och rida tillsammans. Jag bakade dubbelsats bröd och myste med minstungarna. Storebroren, var nämligen iväg på mycket efterlängtad Farfars-date i Farfars garage.. ett drag till en gammal skottkärra skulle ordnas, så att Minimannen fick sin alldeles egna ”fyrhjulingsvagn”

… men inte mycket blev som tänkt. Sånt som kan hända med djur, hände. En strömstöt skrämde en häst, som skrämde en annan häst och nånstans där, var stackars svärmors finger. Som sedan var allt annat än rakt. En dag på akuten och gipsad hand, blev resultatet.

Medan vi vankade av och an för att få hälsning från stackarns farmorn, passade M på att ”vänskapsleka” med Fjödur. Den leken, som är ”grunden till allt”, handlar om att få hästen vän med både dig som människa och alla prylar runt i kring. Att kela såväl med handen som med långa repet. Över hela kroppen. För en sån som Fjädern är det här en lek som inte går att överbruka.. han behöver få hjälp att förstå att det inte är så farligt, det här.. våga lita på människan.

• 

• 

Vi tyckte synd om Farmorn. Samtidigt var S jättebesviken över utebliven farfarsdate. Jag och M, hade ap-dåligt samvete.. fastän inget var vårat fel, vilket tappra svärmor var snabb med att säga. Men ändå, ni anar känslan.

Jag försökte rädda upp situationen. Bakade en sockerkaka och lockade med hela familjen på en tur ut till havet. ”Störde” med kaffe och kaka hos nybyggarna (Storan och Svågge) och på kuppen fick vi alla havsluft i lungorna, sol mot kinderna och allt kändes lite bättre sedan.

Lördagen slutade lyckligt. Farmorn och Farfarn kom hem igen. Minimannen hann över och draget hamnade på plats. Jag och M log från kind till kind, åt synen av Miniman som sedan kom körandes, med sina småsyskon packade bakom sig. Tänk, vilken lycka. Framförallt, att ha en Farfar som Farfar L.

Mamman sprang. Och njöt så det stod ut genom öronen. Sen firade vi livet, med vårens första grillning. Bjöd över svärisarna till oss och hade en så mysig kväll. En oturslördag som blev himla fin till sist.

Veckans sista dag hängde vi ute från morgon till kväll. M verkade barfotahovar. Jag och barnen trädgårdspåtade. Och till kvällen var vi ute på tur hela familjen. Småsyskonen susade fram i springvagnen med hjälp utav starka pappan. Storebroren cyklade. Och mamman sprang också. Helt underbart! ”kan vi göra det här jättejättemånga gånger?”, frågade 6-åringen.. lyckat!

…

Nu väntar en ny vecka! Och precis inget vet vi om den. Det enda vi vet, är nu. Precis som alltid. Vi tar en stund i taget. Norpar åt oss av guldstunder. Och försöker följa med, livet!

Veckans planer:

–Aprilnjuta med ungarna! Vi hänger ute så mycket vi bara orkar nu!

–HemmaMamman har alltid små bestyr vecka för vecka, hemmet-bestyr.. och jag råkar älskar sånt och kan känna pirr i magen över att denna veckan planera att knövla in alla vinterkläder i tvättmaskinen och därefter, stoppa fräscha munderingarna i klädförrådet. Våren är här, hurra!

–Susa iväg på lekdate med efterlängtade vänner! Ute kan vi i alla fall ses, tänker vi. Både mammor och barn längtar efter varandra.

–Brandismannen har jourvecka så det är pussel-teamwork mellan mig och M.. vi ”rastar” oss själva (främst M som behöver vara nära brandstationen) och hästarna nära gården/brandstationen. Det funkar fint! Och om en vecka känns det så himla lyxigt när vi är ”fria” att susa iväg längre, alla tillsammans alltså.

–Kvista över till svärisarna och låna deras fräsiga testcykel. (Nära hem. Nära till ungar. Nära att släppa allt och vara beredd om larm skulle gå för Brandismannen. Peerfekt!)

-Sända er hälsningar! Ni undrar bland annat hur jag sköter mina pelargoner.. ska försöka sammanfatta det!

–Jobba från marken med hästarna. ”De sju lekarna”, får inte glömmas bort trots att det är så härligt att rida nu. Inte min favorit, jag älskar att rida ju. Däremot gillar M det där från marken-arbetet, så han tar mer än gärna på sig det. Tackarr…

–Skola om plant! … i alla fall börja så smått. Och Penséspana!… längtar efter att vårplantera ute på verandan!

–Försöka småtvinga oss själva att komma framåt på övervåningen än om vi båda känner att det är så väldans lätt i dessa ljuva apriltider att börja med något härligt projekt ute…. men, pärlspont ska fortsätta spikas och målas! Spackel ska upp på väggarna.. basta!

–

Nu ska jag sno ihop en matlista för veckan och skriva handlingslapp. Älskar att avlasta mamma-hjärnan på det sättet. Och den här veckan blir det soft, tänker jag. Vi har så mycket för oss, så mycket härligt.. och är typ noll sugna att stå vid spisen långa stunder. En snabb köttfärssås, går alltid hem. Tänker också att det får bli köpes-pyttipanna fräst ute över elden en dag. Med stekta ägg och mormors rödbetor till. Piffa till vardagen kan vara det mysigaste man gör!

Ta hand om er, så hörs vi alldeles snart igen!

Emmeli