Efter en fartig vardagsvecka kändes det mer än gott att vakna till lugnan ro-lördag idag.

En sån där som egentligen hade planer men som pga sjukdom ”i andra lägret” fick strykas och plötsligt fick vi en helt oplanerad lördag. Tack och lov hade vi inte avslöjat för barnen vad vi skulle åka iväg och göra, så ingen besvikelse från deras håll att planer ströks.

Efter julkalendern och frukost, gav vi oss ut allihopa. Vi behöver sällan fundera på hur vi ska kunna fylla dagen, tvärtom. Det gäller bara att välja och vraka bland ”allt”.

Med snön som fallit idogt sedan igår, blev fix av kätting på traktor och skottning en given del.

Tre största ungarna åkte med pappan i traktor först innan snökojjebygget tog vid med full iver.

Mamman gav sig ut på långpromenad med bäbisen i vagnen. Lilla lillungen där. Vi är så himla kära i honom allihopa. Han är värd mer än guld, säger den ena. Den gulligaste hon har sett, säger den andra. ”Olof? Jag älskar dig”, säger den tredje.. puh, säger mammahjärtat över allt gulligt.

En tur till lagårn sedan i daglig ordning. Varje-dag-bestyren. Fylla vatten, ge hästar gottigt foder, klappa om och se så alla mår bra.

Hej hej Ikran och Fjödur!

När det var skottat och klart med alla bestyr och snöleken gjort småkinderna äppelröda… och magarna kurrade. Då, gick vi in i värmen och tog lunch.

Under eftermiddagen har mannen tillverkat den sista tröskeln till matrummet. Och jag och barnen har bakat pepparkakor. MammaMormor har ännu ett år gjort den där goda, goda degen med Mormor Syrenas recept. Å, himmel. Så god. Och så mycket barndom.. doften.. mm..

Tripp Trapp Trull var så ivriga och tyckte verkligen att det var roligt.

”mamma kan du hjälpa mig? mamma kan du hjälpa mig att kavla? mamma, titta här, är degen nog tunn nu? mamma behöver jag mer mjöl? mamma kan du ge mig mjöl? mamma kan du hjälpa mig också? mamma nu är plåten full!! mamma mamma mamma…”.. alla frågor samtidigt.

Å fy farao, alltså. Vilken ynnest. Att just jag får vara deras mamma… som var prick hur varm i kroppen som helst där hon kutade emellan alla ivriga små sockerbagare. Men det var det sannerligen värt!

Älskar att ena lillungen så lyckligt sa; ”alltså! vad BRA vi är på det här!”.

• 

Nu luktar hela hemmet som en burk pepparkakor. Väl och mycket väl (!) gräddade peppisarna ligger nu i sina tre små burkar. Mamman bakar till stor pepparkaksburken en annan dag. För nu är det dags för lördagkväll. En lugn, somna tidigt-sådan känns det som. Ja, så får det bli.

Emmeli