-Det var nu bara det lilla slutet kvar av sommarlovet. Vi kramade ur det, allt vad vi kunde, jag och barnen. När det bara var några få dagar kvar av Det Evighetslånga Sommarlovet… lovet, som helst aldrig skulle ta slut… då, sköljdes modern av en sådan enorm separationsångest. Livet, livet..
Här kommer några glimtar från sommarlovets avrundande, samt en från just nu-rapport. Häng med!
Sommarlovande. Sådär helt helt utan minsta lilla skärm som stör små hjärnor från lek, vila och kreativitet. Kojbygge och lekstugelek pågick här. Och jag fick vara ”en fluga på väggen” bland alltihopa.
Ta hand om sin lilla ponny och vara högst involverad i lunchlagandet. Också sånt som hör livet till här hemma.
Kvällsdoppen i sjön..
Junis höna, har idogt legat och ruvat senaste veckorna..
Vi har ätit (och äter) Skördemåltider, en efter en.
Att gå ut i landet och hämta in potatis och morötter, rödbetor, broccoli, persilja.. ugnsrosta rotsaker.. eller vad säger jag; airfry:a (använder vår konstant just nu!) menar jag ju! -både rotsaker och kyckling. Tillsammans med en fetaostkräm och massor av persilja på toppen.
-Så himmelskt gott!
Sista sommarlovslördagen band jag denna bukett och tjavade sedan iväg med övriga gänget. Vi drog på ”Sommarlovsavslutning hos barnens Farmor och Farfar. Världsgod middag inmundigades och barnen hade skatt(godis)jakt och lekte järnet med sina kusiner. Himla, himla trevligt!
Den här stilen på stora delar av vår nedervåning har vi haft. Eller ja, har.. men nu har det hunnit hända en del sedan denna röra. Skönt. I långa perioder är jag såå tålig på stöket, är absoluut iiinte oskyldig att tycka ”ska vi inte börja med det här och det här” eller haka på M´s likadana idéer… sen går det till en gräns… OCH JAG BALLAR UR. Totalt. En eller två gånger per år typ. Jobbigt i stunden, när alla bygg- och renoveringspåhitt bara känns övermäktiga bland alla små gulliga virvelvindar och liiivet liksom, som ska levas mitt ibland allt. Men det där ”psykbrytet” är också bra, för alltid landar jag i hur otroligt lyxigt det är, det vi håller på med.. att det är ok att tycka det känns motigt ibland, men påminna oss om, att det här är vi och våra idéer och påhitt, där vi bygger vårt hem och liv. Lyx lyx lyx.
Och soliga dagar som denna, går det ingen som helst nöd på oss.. då lever vi i vanlig ordning ute och just nu är köksträdgården som en enda dröm. Så tacksam att frosten hållit sig borta än så länge. Allt är så fint fortfarande.
Hundvakt har vi varit också. Passar oss perfekt. Kan inte ens tänka mig in i hur logiken skulle gå ihop med en egen hund just nu, än fast det absolut finns önskningar om en egen hund från typ alla familjemedlemmar här hemma (minus ”någon”… nämner inga namn…). Att då få låna, promenera, busa, gosa… och sen lämna tillbaka. Är helt ypperligt!
Sista sommarlovsdagen kom… och jag kunde knappt andas, kändes det som. ”Sista dagen, för lilla Bertil.. att vara helt helt fri, innan skolplikten tar vid”. Vemodet visste inga gränser den dagen, men jag bestämde mig för att njuta allt jag kunde av dagen. Vi drog till skogs! Och levde livets liv. ”Blåbärskrig” pågick bland busungarna, mamman plockade några liter blåbär och så gofikade vi. Ett himla fint avslut på lovet.
Blåbärsfläckiga om kläderna tjavade vi en sista gång ner mot lagårn, för att kolla till den ruvande hönan. Trygga och bara härligt pirriga, somnade gänget till kvällen. En sån ynnest och tacksamhet i sig. Och ett så fint sommarlov, i våra hjärteaskar.
Första skoldagsmorgonen kom. Dimman låg tät över åkern, vi gick ut i köksträdgården och skördade inför skolbarnens fruktstunder. Både jag och M var med när alla barnen skulle lämnas. Alla tre så peppade. Det kramades hejdå. Skolbarnen stannade tryggt på skolan. Pappan på kontoret. Och Mamma och Lill-Olof drog hemåt. I smyg.. gick jag runt och snyftade vidare,.. likt jag då gjort de senaste dagarna. Gav mig ut med trött lillvän i vagnen.. kutade skiten ur mig och tillät mig känna mig exakt så ledsen och sorgsen som jag gjorde.
Och knåpade ihop en reel. Som ni var många som tittade och reagerade på … se denHÄR, om du missat den.
Poff var det fredag och lilla korta skolstarten hade landat fint hos oss alla. Vi gjorde oss kalasfina och tog pressanger och blomster och drog iväg..
.. hem till mina älskade päron. Pappsen fyllde år. Så himla mysigt och gott, att få fira ännu en födelsedag tillsammans.
.. och vad möttes vi av när vi kom hem?
Lilla Gullefjun!!!
Den första av tre små kycklingar som ruvats fram helt och hållet på naturligt vis. Helgen kunde inte ha börjat bättre. Nykläckta små liven. Äntligen här!
Alla njöt av helgen. Fotbollsmatcher hit och dit. Jourande. Och norpande av vila och återhämtning på olika vis, övrig tid. Augusti är sitt vackraste just nu.
Skördar, bakar och lagar. Och diskbänken ser absolut ut såhär mestadels av dagarna.
Söndagen var en otroligt regnig historia.. som till kvällen sken upp och röda vinbären lyste som pärlor i kvällssolen. Tankade på tillsammanstid, var vi nu redo för en ny, hel, skolvecka (nåväl, barnen redo.. och nånstans hade mamman också börjat landa…)
Ännu en gång stuvas vardagen om.. samma steg som tagits vartannat år sedan 2020 när Storebror började förskoleklass. Barnen är hel-redo och det gör mig så lycklig. Och stolt. Att se de trygga, direkt från hemmalivet, börja på skolan så självklart. ”Det är bara mammahjärtat som ska hänga med”. Så är det. Och snart är det nog i kapp, ännu en gång. Snart har vi en ny hemtam vardag.. med några timmar skola för Tripp Trapp Trull.. och många timmar hemmaliv. Lillminsting är förstås helt hemma. Inte omysigt, alls.
Nu är vår första riktiga vardagsvecka igång.. hösten smyger kring hörnet..
Önskeplaner vecka 35
-Ta oss ann, med gott mod, Första Riktiga Vardagveckan På En Hel Evighet… kräver god planering, mysiga vardagspåhitt, mycket vila. Just så.
-Lillen och jag har en del att beta av tillsammans! Som att plocka in lite mer röda vinbär, åka till stan för ärenden.. och mysa, massor.
-Leka med finvännerna efter skolan!
-Jag ska på ett mycket spännande möte!
-Ta hand om kycklingarna!
-Fira ut augusti med både barndop och 30-årskalas. Det blir kul!
-Möta september! .. längtar.
.. men innan september tar vid, ska här omfamnas, varendaste augustidag som är kvar. Allt har sin tid.
Hoppas att ni mår bra! Jag hoppas att vi ska höras lite mer frekvent här inne nu när vardagen är igång igen.
(inlägget är i betalt samarbete med Västerbottenssåpa)
Hej och välkommen in till vår tvättstuga!
Här står jag och poserar men en hejdlöst ketchupfläckig liten cykelbralla. Mister ”Kan själv”, har slevat ännu en lunch och pjaa, då ser det ut såhär. Men, jag sitter lugnt i båten, för med Västerbottenssåpas fläckborttagning och alltvättmedel ordnar det här.
Innan ni kikar vidare, kan jag glädja er med att ni just nu får 20 % rabatt på hela Västerbottenssåpas sortiment (även redan nedsatta varor) om ni anger koden dromgardsliv20
Milt citrusdoftande tvättmedel, som är snällt mot dig som tvättar, mot miljön, mot kläderna (inga blekmedel i som förstör fibrerna i kläderna) OCH samtidigt; TUFF mot fläckar!
Här förbehandlar jag svårare fläckar med hjälp av fläckborttagningen.
Doserar sedan enligt angivelse och skjutsar igång tvättmaskinen.
Detta alltvättmedel fungerar lika bra på färgtvätt som på vit tvätt. Varför har olika tvättmedel när man kan ha ett och samma?
Vid vittvätt önskas möjligen en blekande effekt? Strössla då i 2-3 msk bikarbonat direkt i trumman, så får du just precis det. Fiffigt va?
Lilla brallan viskar alltså om lunch. Och lilla tröjan, viskar om en redig krasch efter utförsåkning med nosen först, i rutschkanan…. allt gick väl med lilla äventyraren… men hur gick det med kläderna?
Så rena som bara den!
I syn ser ni det kompletta tvättpaketet som just nu redan är nedsatt i pris. Med koden Emmeli20, får du alltså än mer rabatt. Jag kan bara så varmt rekommendera dig att prova dessa skonsamma produkter.
… och medan tvättmaskinen snurrade?
… så passade jag på att ordna oss skinande rena fönster på övervåningen. Med hjälp av Västerbottenssåpas Fönsterputs!
Vid grövre smuts, torkade först av rutorna med ljummet vatten (med diskmedel i) följt av denna fönsterputs. Vid lättare smutsade rutor, såsom lite flugskit.. då räcker det helt med att bara spraya fönsterputsen direkt på, låta dra några sekunder och sedan torka torrt och skinande rent, på samma gång.
Att tvätta och feja tillsammans med Västerbottenssåpa, får min inre Farmor Gertrud att dansa av glädje.
Prova ni med! Glöm ej använda rabattkoden dromgardsliv20 för 20% rabatt på hela, hela sortimentet. Gäller tom. 3/9-24.
Nu ska vi vila… och njuta av att lyssna till augustiregnet som smattrar…, sa vi, alldeles efter avslutad slåtter för tio dagar sedan.
Och just precis det, har vi gjort. Vilat på vårt vis. Ni vet, vi fyller på energi när vi får ta dagarna som de kommer, vara samlad familj, ta hand om gården och påta på efter feeling. Träffa människor vi mår gott tillsammans med. Fylla dagarna med liv, en i sänder. Låångt ifrån vardagsrutiner. Långt ifrån väderleks-stressande. ”Man blir inte människa förrän höet är inne”, sa någon till oss.. och nu förstår vi verkligen, att så är det. Som vi njuter, av doften av nyslaget hö när vi går in genom lagården om dagarna.
Sååå, vad har vi latjat på med då, senaste tiden?
Första kvällen efter avslutad höbärgning, anslöt vännerna då vi päron förberett överraskning för alla barnen. Nämligen att hela familjen B skulle sova över hos oss. Vi åt kantarelltoasts och myste inne bland tända ljus medan sommarkvällen gick från ljus, till lite mörk. Sen följde en natt av ett virrvarr av övernattande småvänner.
Morgonen därpå, hade Sivert sju gullungar som ville gosa med honom. Inte lille Sivert emot, han är den gosigaste på jorden tror jag.
Från det ena älskade sällskapet, till det andra. Vännerna drog vidare och vi fick nytt besök, av syrran och hennes kille. Så trevligt! Glad var jag över surdegsbrödet som låg i frysen och bara var att tas fram och gräddas. Perfekt att ha ”bake off-bröd” på vänt i frysen.
En annan kväll hade jag och M datenight. På vårt vis. Greja tillsammans, sånt gillar vi. Här donade vi med taket till hönshuset… det där som stod på vårens att göra-lista men som aldrig hann bli gjort då. Nu så… är det … nääästan helt, igen.
Första söndagen i augusti. Jag drog på mig långklänningen, packade hallonkaka och massa annat gott. Drog iväg till bästis-Idan och pratade i kapp sedan sist.
Och en stund senare fann jag mig och Mini-me ute i Gula huset, stor-röjandes bland kläder. Oj, oj, oj så mycket bäbiskläder som rensades ut. Det här blir ett utav höstens to-dos, fortsätta rensandet ute i gårdshuset.
Skördemiddagarna är här! Rödbetor och potatis tillagade i airfryer. Till en god fetaostkräm. Himmelriket!
Vi har badat och badat. Kvällsdoppen är en favorit hos oss alla! Så gott man somnar efteråt.
Det blev första dagen då konstruktörspappsen var tillbaka på kontoret. Jag tog ungarna, fikakorgen, peppiga humöret och drog till skogs.
Lystmätet! Att få plocka hallon.
Att spendera sex timmar i skogen med barnen. De hann vara superpeppade på att plocka hallon, mumsa hallon, bli less på att plocka hallon. Det lektes i bäcken, hojtades mitt i fantasilekar och skrikskrattades under kurragömma med dunk. Det syskonkivades, blev hungrigt, fikades, blev på bättre humör och sams igen. Tråkigt hann dom ha också, skatterna. Ja, skogen. Succé!
.. så anslöt M när det var middagstid och njutningen var fulländad. Och att grilla korv ute i skogen, det är tusan alltid en hit!
Och under ett par dagar hade vi denna pingla hos oss. Cecilia, som jag gick högskola med.. det är så fint, för allt är liksom ”precis som vanligt” när vi ses. Vi tar bara upp pratet där vi avslutade det senast.. nu var det på tok för längesedan vi sågs såhär. Så, så himla fint att få prata ikapp. Äta gott. Bada i lillsjön med barnen. Och ta oss en helt magnifik tur upp på favoritberget, Fäberget..
En augsutikväll att minnas.
Många morgnar med Mammabröd. Nybakt ofta, för det där brödet säger det bara slurp om, så är det slut.
Vi handlade go-grejer, dreglandes… som vi sedan gav bort till en älskad på hans födelsedag. Vi har den tjusigaste delikatessbutiken (och tunnbrödfabriken) i vår by. Så stolta är vi, över 1923 Mjälloms Tunnbröd och Deli.
Här satt jag och eftersvettades hemma hos mor och far efter att ha sprungit den klassiska ”tommelmorundan”. Barnen badade i lilla bubbelpoolen med Morfar som badvakt.
Och jag har ridit. Äääntligen. Lilla kolabönan har haft ett långt sommarlov, och nu var vi båda så glada över att få komma ut.
Hästarna har fått större bete också. Istället för att ta eftermiddagsfikat uppe på bron, bar vi det ner på lägdan, precis intill pållarna. Så mysigt litet äventyr, med Mormor och Morfar. Det stora i det lilla, sånt gillar man ju.
Tack vare Fjödur har vi en första svampplock gjord också. Han är min bästa ”svamphund”. Oftast har jag en påse med mig när jag rider, så jag kan plocka svampen direkt. Men inte denna gång. Så det fick bli ännu en tur till skogs, så fräsigt att bara gå direkt på svampen då och hoppa över det enerverande letandet.
.. och på feeling-körarna har inte paus, nej. Vi har fyndat ett fantastiskt skåp, till köket. Ni ser en skymt av det här. Och det skulle vara så fiiiint, just precis där till vänster om köksdörren. MEN! DET RYMS INTE! … sååå, vad gör vi? -flyttar dörren förstås. Är det inte helt rimligt!? Det tycker vi. Åhåhå, det kommer bli så fint! Att vi dessutom hittat en ”ny” dörr på tippen, att sätta där, gör det hela ännu roligare!
.. just så, det är vad vi påtat med sedan sist. Sa jag, med ännu en liten skörd från köksträdgården och växthuset.
Nu har den allra sista, hela sommarlovsveckan startat. Och vi har lagt i högsta njuta-utav-sommarlovet-växeln. Jag och barnen. Pappan är tillbaka på kontoret, nästan fullt. Så lyxigt att ändå kunna mötas för lunch (nära till jobbet, betyder nära till lunchdejt) och så är han ju hemma i god tid varje dag så vi alla får njuta utav honom. Jag och barnen har en härlig plan för den här veckan.. vi håller på och grejar på övervåningen för fullt. I sensommar och höst har vi tre större (och minst 20 mindre) projekt igång (ja, samtidigt), där inget av de innefattar ”göra i ordning brollerummet på övervåningen”, så istället har vi gjort en redig röjning i de två storasyskonrummen där uppe samt skapat en egen liten ”Bertil-hörna”. Och han är så, så nöjd. Sover gör han ju med oss andra, men så mysigt att få sin egna lilla vrå att ha sina egna saker på. Och så skördar vi. Gosar med djuren. Och prickar in varje bad- och glasstillfälle som bjuds.
Hoppas att NI mår gott!?
Att sommaren varit och är snäll mot er? Det är tusan lätt att tro att alla har det genomhärligt, hela hela tiden, eller hur? -särskilt om man kikar sociala medier. Nu har vi verkligen en helt ljuvlig sommar, jag är så ofantligt tacksam att vi fått vara friska och må bra, min närmsta lilla flock. Men tro mig, när jag säger att det stormar, lite längre ut från flocken. Så är liiivet, ni vet. Jag tror inte att det finns någon familj som är bekymmersfri. Det är ju det fina med att vara flock/familj, att vi får finnas för varandra. Ta hand om varandra. Ibland önskar jag bara att jag hade (ännu mer 😉 ) superkrafter, kunde bära älskade människor som inte mår bra. Men så funkar det inte. Och just det, kraschen i mig, när jag inser det, tär. Så ja, jag är lycklig och pirrig i kropp och själ, vi har en fin tid nu och framför oss. Samtidigt, är jag också ledsen och känner mig rådlös ..och lite fransig i kanterna, faktiskt. Livet ni vet. Allt ryms. Kom ihåg det fina ni, när ni kikar runt bland allas somriga flöden! Alla, alla, alllllla, har ett liv där bakom, med exakt ALLT vad det innebär.
Å käre tid, årets slåtter, den tror jag att vi kommer att minnas, för evigt..
Det är nu fjärde sommaren som vi tar in vårt egna hö, ungefär en tredjedel av skörden behöver vi till våra egna djur medan resten levereras till köpare som behöver vår skörd för att deras djur ska ha mat under vintern. Ett mäktigt uppdrag!
Den första sommaren (-21) slog vi marken i tre (!) omgångar, den sommaren var vädret enkelt, det var aldrig ens i närheten att komma regn i höet och vi konstaterade efteråt då, att vi inte hade lärt oss mycket alls efter den sommaren, eftersom vi inte stött på några utmaningar. Nybörjaflax liksom.
Sommaren -22, slog vi marken i två omgångar. Alldeles lämpligt mycket hö att bärga varje bal-party. Inga större problem att finna luckor i vädret heller. Dock utmanande deluxe, då vi hade utmaningar gällande hälsan istället. Det var fruktansvärt tufft, faktiskt.
Förra sommaren (-23) och årets väder… så otroooligt SKÖNT sommarväder ju, sol ömsom regn. Men alldeles OMÖJLIGT att finna slåtter-luckor för oss som måste ha in alldeles TORRT hö. Vi vill heller inte slå för tidigt på sommaren, därför att gräset då innehåller för mycket energi och det är vi hästmänniskor inte intresserade av. Men vi vill heller inte slå föör sent. Andra halvan juli är perfekt.
Slåtter, 28 juli 2024
Så, för att få till det i år, att slåttern inte skulle bli lika sen som den blev förra året (andra halvan augusti då=väldigt näringsfattigt hö), bestämde vi oss i söndags för att gambla lite.. prognosen visade nämligen kanonväder hela veckan, dock inte under onsdagen…
– ”vi slår idag, söndag.. på onsdag kommer det att komma regn men det gör ju inget, direkt efter kommer bra torkväder och vi kan därmed bala och få in höet, lagom till helgen”.
Det är ett sådant familjeföretag att få in höet. Pappan sitter i traktorn. Slår, vänder, vänder, strängar..Uppe på gården puttras det på med matlagning, bakande och förberedelser inför balparty-dagarna och alla barnen med vänner är ett sus i kring. Att tjava nerför lägdan och se hur det går för Pappa H, hör till. Dofta på det nyslagna … och varje år slås av, hur låååång lägdan är.
Men Pyttsan! vad det där väderprgnosen INTE stämde. När vi vaknade på måndag morgon och tittade väderapparna det första vi gjorde i vanlig sommar-ordning.. så bara tittade vi på varandra; ”SKIT!”. Regn onsdag. Regn torsdag. Regn fredag. Regn lördag…. osv.
Höet behöver sina dagar för att torka, gärna fyra-fem.. men den marginalen kunde vi omöjligt få nu.. med precisall mark slagen,allt spelat på ett kort, började stressen pulsera med ens.
Ny plan riggades.
”Vi vänder höet idag, måndag. Vänder det igen så snabbt daggen dragit på tisdag morgon. Strängar direkt efter. Har vi medvind på alla fronter, så är höet torrt nog och vi kan börja bala, redan på tisdag kväll och ända fram till daggen kommer till kvällen. Det blåser västliga vindar och är optimalt torkväder nu, med torrare luft och minimalt med dagg. VI KÖR! Vi får korta av vår vanliga längd av torktid,.. för att överhuvudtaget hinna rädda något av höet innan regnet kommer på onsdag och framåt”.
Sagt och gjort. Under måndagen raggade vi ihop vänner och familj och under tisdag eftermiddag stod Bondmoran klar med tidig middag för ett helt kompani och arbetslag..
Fantastiska människor vällde in och vi tankade oss med energi.. visste att det regnade, bara kilometrar ifrån gården..
-snabbt drog vi igång!
Ljudet av balpressen får det att pirra i magen….. magiskt med våra älskade Torparvänner som alltid finns för oss. Här i syn, Far och Son, på balvagnen.
Ett så otroligt teamwork pågick, på alla fronter.
Bästa Carolin pysslade om hela barnaskaran, totalt nio småungar. Kusin Emanuel, Grannen Per-Inge kastade hö och käraste Torparfrun Nathalie, vår fin-Emil och jag, kånkade höet på plats.
Martin körde balpressen och jag, ja tänka sig, i år fick jag också möjlighet att bära hö.. så otroligt roligt!! Om man älskar att röra på kroppen och ta i, tills musklerna svider, då är detta ett lystmäte.
Sixten och Vidar. Den ena med krycka pga äventyr dagen innan som resulterat i trampade på spik. Sorgsen var lillvännen över att inte kunna vara med och bära hö.
Alla kämpade på. Timme efter timme. Som ännu en skänk från ovan, skingrade molnen sig, kvällssolen sken, övre halvan av lägdan var intagen..
..och vi firade med slåttertårta, toppad med hallon från mor och far. Och så bondkakor till, förstås. Gott, efter att ha burit in strax över 650 höbalar.. med finfint, TORRT hö! Ni anar lyckan..
Satt uppe sent och umgicks, medan barnen spelade fotboll för fullt intill. Samtliga somnade ovaggade till natten. Med känslan av att höet till våra egna älskade djur, var säkrat. Etapp ett av bärgandet, klart.
På onsdagen vaknade vi, gode möra.
Ville helst inte kommentera alls, att det hade kommit lite regn under morgonen… jag pysslade om gänget med nybakt mammabröd och vi peppade oss att ”joodå, det här ska nog gå bra… trots att vi är en väldans mycket mindre skara arbetare idag, än igår”…. molnen svassade på på himlen, solen kom tvärt fram och det yttersta lagret av höet, torkade fort.
Vi drog igång, med sådan fart och skyhög puls på oss alla.
Sixten var så lycklig över att vara bättre i sin fot, det arbetades fröjdigt!
När vi sedan sitter och äter lunch, helt slut efter ett monstertempo med skyhög puls på både balvagn och i lagården… ser vi hur det
snabbt drar ihop sig..
Soligt över lägdan..
… men denna syn åt andra hållet….
”näeh, nu är regnet för nära.. vi hinner inte äta mer nu, nu kör vi igen!”.
Efter ännu en tömd vagn, hoppar nu Emil in i traktorn och kör pressen, medan jag, Sixten och Martin hoppar på vagnen och tar emot balarna.. vilket ÖGONBLICK. Att jobba och slita för vårt, med vår förstfödde så otroligt ivrig att få hjälpa till.
Fantastiska människorna som skulle hämta hö av oss stod beredda och bara matade in balar i transporter ute på lägdan. Nu var klockan tre på eftermiddagen, regndropparna började falla.. det fullkomligt flög balar.
Älskade Pappsen kom förbi och hjälpte oss i mål med det vi kunde.. för nu kom det, regnet, och det med besked…
Det gick nästan hela vägen utan regn… så nära, så nära. Några strängar allra längst ner, möttes av detta regn.
När regnet upphört, drog vi iväg till lillsjön. Olof pekade med sin lilla hand mot Emil och sa; ”DU, ska bära mig!”. Lilla Babybossen som charmar alla han möter, hängde tryggt där på höften och sen badade vi allihopa. Just vad vi alla behövde.
Hem igen sedan för att äta middag tillsammans med fantastiska familjen K som vi önskar att vi bodde lite närmre. Men tänka sig, att det klaffade så väl att darlingarna kunde komma och hjälpa oss i dagarna två. Det finns inga ord för hur tacksamma vi är för all hjälp under dessa två sanslöst hetsiga dagar då höet skulle pressas.
Regnet fortsatte att falla och vi kramade älskade vännerna hejdå innan de påbörjade sin resa norrut.
Det blev alltså några få strängar kvar längst, längst ner på lägdan.. och igår morse, torsdag.. skulle vi enligt prognos ha vaknat till regn. Men icke! Då vaknade vi till sol. Och BLÅST!
Höet hade torkat upp kanon på ovansidan.. så Martin och Olof bara kastade om de strängarna, (strängade om), så undersidan kunde få torka upp under några timmar. Fort var det gjort.. och vi avslutade slåttern på ett nyp oss i armen-vis; Team Drömgården.
Pappan och Lillminstingen i traktorn och Bondmoran, lill-Pigan och de två större smådrängarna, på balvagnen. Sista tonnet hö, var det vi, bara familjen, som tog in. Och med det, blev årets slåtter färdig.
Vilken otroligt välsignad slåtter vi haft, vi är bara så oerhört tacksamma..
..och kanske, har vi aldrig varit såhär inifrån och ut-trötta, som nu. Som vi gett järnet denna vecka. Många, många timmars arbete varje dag och alldeles för lite sömn. Kropparna är som spagetti, trötta knoppar också efter mycket orkande, logistik och rodd. Men wow, vi är inte det minsta skrämda… vi längtar redan till nästa år! Det här äär verkligen något vi gör med sådan lycka och kärlek till vår älskade gård, djuren, liivet! .. men oooh så arbetsamt det också är! Nu ska vi vila… och njuta av att lyssna till augustiregnet som smattrar…
….
Så det var slåttanna 2024, det.. en riktigt rysare!! Alldeles intill 20 ton hö har bärgats, 1460 stycken ”småbalar” har burits..
-TACK ALLA INBLANDADE, våra älskade vänner och familj!!! <3 ..
-utan er hade det inte varit möjligt. Tack också till ”Traktor-Micke” för lånet av en extra traktor och vagn, helt otroligt bra!! Och tack så himla mycket för alla knäppta händer, hållna tummar och hejjarop. TACK, det behövdes verkligen och gjorde susen!!
Senaste kommentarer