kommer här en liten summering av vad vi påtat med sedan sist. Andra halvan januari..
Många grå januaridagar på rad, som liknar varandra, en efter en. Oxveckorna, högvintern, när det fortfarande är mörkt och kallt.. och vintervilan ännu pågår.
Naturen har härjat. Från vinter till tö och vi upplevde en storm som var något utöver vad vi tidigare upplevt. Fy farao. Jag var så rädd den natten, att något träd i någon utav hästhagarna skulle blåsa i kull, på djuren.. här ser ni hur nära det var.. ett träd gick av, på mitten, och landade såhär, preciis ovanför översta tråden.
När stormen bedarrat och barbacken syntes på sina ställen..vad göra av det knepiga januarivädret?
… – ta hästarna upp på berget förstås, utnyttja läget helt enkelt. Vi bad till och med om barnvakt och kunde ge oss iväg på tur, tillsammans, jag och den skäggige, otrooligt trevligt!
Julklappen vi gav oss själva, 1000-bitarspusslet har också lagts färdigt.
Det har varit så mysigt att lägga pusslet hela familjen tillsammans. Ja, alla har varit delaktiga.. förutom lillen då, han har byggt sina småpussel på sidan av.
Drömmen om en julstjärna i lagårdsstallet blev ju verklighet där i adventstider.. och den lyser så gott ännu så den får minsann hänga kvar några veckor till.
Och tiiiiimmar har spenderats vid och på is.
Just här var detta gäng på väg på träning och det är svårt att säga vem av alla som är gladast, eller hur?
Så himla härligt, hela alltet! Och att se gamla målvaktspappan i sina målvaktsgrejer, stå i mål både som tränare och målis i ”pappornas gubbhockey-lag”, det är såå häftigt tycker barnen. Och frugan blir nostalgisk och framförallt glad.
Jag har matat på med målning, månaden lång. Är inte färdig här i hallen på långa vägar men en god bit på väg. Att måla är terapi tycker jag! … men den här färgen ser smyglila ut mot kökets gula och tvättstugans gröna… måste hiva i lite gul i blandningen, helt sonika.. kanske lite mer vitt också, vad tror ni?
Snön började falla och äntligen såg det ut som vinter igen.
Och efter många långa blyertsgrå dagar, kom solen fram en stund. Den känslan!
… en smygvärmande sol och snö som nääästan bär… det är försmak av vad som komma skall efter högvintern… nämligen den mildare varianten av vinter, den som är ljusare och med en sol som värmer såå gott. Senvintern.. Vårvintern! Den. Åh!
Han slog till och uppvaktade Henne med ett fång rosor. Vad i allsin dar!? Så vacker bukett. Ännu vackrare, är buketten ni skymtar i bakgrunden.. de fyra småmänniskorna tätt ihop.
Gulligaste duknings-schemat (och diverse andra gulliga och skrattroliga bilder) sitter på kylskåpet. Barnen har ordnat schemat själva. Styra upp och ordna, härlig känsla ju!
Undertecknad är också i redigt rens-, och röj-il. Likt alla år denna tid. Såå skönt att röja ur och rensa bort! Har under senaste månaderna jobbat mig igenom heela familjens klädförråd och kan nu sätta check på det. För skönt. Galna mängder bäbiskläder och små småttingkläder är utrensat. En del ska ges bort, en del skänkas bort osv..så ja, en del jobb är ännu kvar.. nu ligger allt utrensat i en mastodont hög bara…
Så skönt är det också, att ha varandra. I vått och torrt.
Att få vara HemmaMamma är så stort och lyxigt på så många sätt. Och efter en skvätt fröknande, där lillen varit med andra darlingar än sin mamma och skolbarnen hämtats hem av de samma.. då är det såå underbart med en vanliga dagar sedan.. älskar avbrottet, det är fint för oss alla.. men sen bara älskar vi alla, ”vanliga Hemmalivet-dagar”.
Den skäggige har hunnit spika någon dutt pärlspont på hall-skåpet.. det går i snigelfart då det är liite snickeritid just nu.
(Förlåt älskade M för att jag önskade en så krånglig lösning av garderobsdörrarna.. som ett pussel av pärlspont i fem delar, som ska stämma ihop… men det bliir så fint ju!!).
Och senaste dagarna har vi hunnit ha besök av Herr Äckelsjuka som kom och hälsade på. Kommer inte ihåg senast den härjade här hemma, så jag antar att det bara är att knipa igen och inte klaga det minsta. MEN MAN AAAVSKYR JU MAGSJUKA JU!! .. kaoset som uppstår, när en pyttemänniska inget förvarnar utan en står där, med droppande kräka på både stor och liten.. nåväl, nåååväl.
Idag är det fredag och det känns mer än gott. Kanske var det en ohyggligt schysst sjukstuga, med bara en av alla flockmedlemmar som drattade dit? .. elller så vet vi vad vi gör i helgen. Men tills dess tänker jag njuta av den härliga stämningen som råder nu; jag har precis målat klart sista smygen i köket, alla är friska och helgen väntar!
Hoppas att du får en god sista januarifredag och får börja februari på det vis du mår gott utav!
Det är onsdag. I andra halvan januari. Livet pågår.
Storasyskonen är skjutsade till skolan och nu är det bara jag och lillen hemma. Ett röj är på sin plats. I might say.
Drar igång en tvättmaskin och innan röjet i badrumstvättstugan fortsätter, så vänder jag om, mot köket igen;
Ser bara ett jättefint snart-färdigt-skåp.. struntar i ”det andra”. Ja, ja.. det står stilla i skåpbygget, näst intill. Men efter varje litet sjok av snickeritid som Byggmästare M hunnit med, så händer det finheter.
”Ingen ser hur snabbt arbetet gått när allt är färdigt… men alla ser hur noggrant arbetet är gjort”. Sanna ord som någon sa en gång.
Fina i höstas insatta-pardörren som saknar lite lister bara.
Och så, ”Det andra”, i syn. Haha!
-Hockeytrunkar, bygglampor, stege, dammsugare, verktygslådor, en pruttkudde, kattlåda… i blurret skymtar en liten vilande en.
Fokus Emmeli! Peppig Primula!
Var var jag!? Just det, in mot köket och sätt en dubbelsats deg nu!
.. sen tillbaka till badrumstvättstugan för mer röj och städning.
”Kom nu då!”, sa Sivan Sivert. Eller Sifjärt som han kanske mest kallas.
Tvätten röjd, handdukar vikta. Grundligt städat och nu bara rent och doften av Västerbottenssåpas Badrumssåpa (älskar den!).
Jag minns, när vi precis börjat med bygget av detta rum, att jag tänkte ”och dåå, när allt är klart, då ska vi ha matchande handdukar.. hiva iväg udda-badlakanen”. Men neej, de är kvar, så dumt att hiva iväg fungerande prylar ju. Sifjärt håller med. Och älskar att ligga på varma golvet.
Själv älskar jag konst av detta världsvackra slag. Lillen är konstnären och jag får ont i hjärtat av kärlek varje gång jag tittar på den. En passande ram, det ska det spanas efter!
En nystädad Badrumstvättstuga.
Nu var degen färdigjäst och det var dags att börja baka. Och nu orkade han sig upp på benen. Mammas lilla sjukling som varit igenom en febertopp och snorar hejdlöst.
Bubbliga degar gillas.
Brödet gräddades. Lunchen åts. Och i samma veva som vi skulle åka och hämta skolbarn, skjutsa det ena till polare och sedan handla, så ryckte vi med oss insamlingen också.
Väl hemma igen; mellisfika tillsammans. En tillsammansstund värd mer än guld.
Påtande med ditt och datt sedan.
Mysigt målande, Muntert memory…
och Maffiga målsättningar skrivna på papper…
.. och allra mest bara njut, av en alldeles vanlig älskad vardag. Mitt i januaristöket!
Ja, ja, ja.. Drömgårdsrapport på en torsdag.. så får det bli!
En vecka in i efter-julen-vardagen och vi har matat på med skola, jobb och hemmaliv. Låtit gäsparna komma och gå. Här hemma har jag mest fokuserat på att få ordning på småmänniskors dygnsrytm, fyllt på brödförrådet, påbörjat bland det bästa jag vet med januari; rensa i röriga lådor, skriva ut barnens dagböcker för 2024 och lägga in i deras samlingar… börjat på ny kula, liksom. Men nej, ingen hetsiga nystarts-hittepå eller något hastigt igångsparkande av årets första månad, tvärtom…många efterlyser sätt att ”mota bort januarikänslan”… mitt tips är att sluta försöka mota.. och istället följa meed. Det äär fortfarande mörkt. Vi äär trötta. Kräv inte en pepp av dig själv bara för att det är nytt år.. låt dig själv vara lite, andas in det nya i lugn och ro och låt peppen smyga inifrån och ut i takt med naturen❤️
…
Ja, och sen målar jag. Härs och tvärs. Och linoljefärg är något man tusan alltid blir glad i själen av.
Glimtar från senaste januaridagarna kommer här;
Snöstorm. Lurade in hästarna under tak. Älskar snöyra, såå mycket mer än januariregnet som fallit senaste dagarna.
Ja. På riktigt så blir jag lycklig av Riktigt Vinterväder. Om det så är tjugo minus eller yr snö på tvären. Så ska vinter vara.
Mina småpojkar. De älskar hockey. Delvis denna tid på året, levs det hockey. Än en gång så tacksam över hemmalivet så de i lugn och ro hinner landa hemma mellan skolan och alla träningar.
För var dag återvänder ljuset, en liten snutt i taget.
Lördagen var av sagovacker variant. Mormor och Morfar kom och vi grillade korv tillsammans och sen tog vi oss in med äppelröda kinderna och fikade upp det allra sista av saffransfikat som fanns kvar i frysen sedan julen.
Denna tid tycker jag så mycket om att vara ute och gå och springa i vintermörkret.. snön lyser upp så och senaste veckan har månskenet varit en otrolig lampa.
Det kan tänkas att jag inte hunnit sånt jag annars brukar hinna under en vecka…. för att det här pusslet fullkomligt slukat min uppmärksamhet. Men jag lovar, barnen har varit mätta, djuren likaså.. osv…
Söndagsgudstänst i lilla bönhuset. Martin och två utav barnen medverkade tillsammans med byns lilla barnkör. Jag skulle ha koll på lillen… det ser ni hur bra det gick.
Måndagmorgon. Här sov fortfarande lillen efter en rivig söndag som varat lite för länge… så gott att han kunde sova ut trots att det var måndag. Så gott, att pappan jobbar supernära hemmet och kunde komma hem och skjutsa skolbarnen. Så gott för mig, som efter morgonruljangs, fick sätta mig här framför varm kakelugn och bara andas för ett slag. Plita ner mina dagliga ord i Hemmets almanacka och starta vecka med En Helig Stund.
Tjugondedag Knut. Nu är det tjugotredje dag knut och trappen är snart färdigfylld med alla insamlade attiraljer och nytvättade jultextilier.. därefter kan kånkandet ut till Gårdshuset, ”gula huset-förrådet”, börja. Men just det! Granen…
Ny vardag var det här och nu var lillen med sin Mormor och Morfar medan mamman ryckte in på byaskolan ännu en sväng. Kan inte säga det nog, men det är så otroligt fint med denna sedan hösten nya pusselbit; att få ge mig ut och möta människor av det häftigaste slag jag vet (barn) samt vuxna, som brinner för att dessa småmänniskor ska ha det så bra som möjligt.
Därefter..
.. få återvända hem till Hemmalivsbubblan igen. Kramas i kapp med lillvännen, som ju haft det hur bra som helst på sitt håll men som nu är mer än lycklig över att få vara ”hemma, med dig, mamma”.
Och jag har målat och målat för jäekelen, vad vi har att måla här hemma. Här går jag loss på smygarna i köket. De som vi målade vita som en grund, när vi satte in fönstren för 8 år sedan.. slutlagren blir inte vita som ni ser, för senaste åren har vi mer och mer blivit kära i fääärg… så smygarna blir en mjukt varmgrå. Gemytligt ihop med de solgula köksväggarna.
Igår bakade jag Mammabröd i vanlig ordning men hade ingen mjölk.. så jag tog ett par deciliter fil i istället, (dubbelsats = två deciliter mjölk… eller fil). Och det blev så otrooligt gott så det kommer jag att göra om. Dessutom var honungen också slut så istället tog jag ett par rediga matskedar sirap (ett sötare bröd än jag egentligen vill ha till vardags, men vad tusan, en gång utimellan är ok!).
Låt säga att de sju ungarna jag sedan hade på mellis, åt så det nästan stod ut genom öronen på de och det nyss påfyllda brödförrådet behöver fyllas på snarast igen. Bästa betyget, bästa känslan; att pyssla om gullbarn!
Och idag är det torsdag och vi donar med lite av varje här hemma. Tövädret som varat veckan lång, med undantag för några timmar av minusgrader, tillsammans med regn (regn och minusgrader, ja.. vilken eländig kombo) har gjort att det fullkomligt runnit bort snö och det är såhåhåhååhå tråkigt. Klimatångesten är absolut mer än vaken.. såhär ska det inte vara i vårt norr, i januari. Men.. somliga lever på och flyger och handlar nytt och från andra sidan jorden som om det inte finns någon morgondag… och det kanske är just det det inte gör heller… ”men vem bryr sig?”, verkar tyvärr så många tänka… eller tänker man inte alls? Eller vad vad vad?
JAG. BLIR. TOKIG. PÅ. SÅNT!!!! Vi kan ju ändå FÖRSÖKA att sopa upp efter all skit vi människor åsamkat och börja NU och göra vad vi kan för vår stackars planet, eller hur vad säger ni? Ingen är perfekt. Vi tänker och gör massor för miljön men är på inga sätt perfekta och kan säkerligen göra ÄNNU mer. Men oooh så långt vi skulle komma, om skaran som bara ”skiter i”, skulle göra en rejäl ansats….
….
Okej. Det var veckans Drömgårdsrapport med lite ryt på toppen.
På återseende från det januari-solbadande gula köket! … På återseende, när livet säger så!
Det är så jag tänker mig bloggen nu, i alla fall till årets början. Jag är fortfarande i vintervila och behöver sömnen om natten, därav, mitt i barnens intensivaste hockeytid, så är skrivtiden här inne för mig, otroligt knapp…så det kommer komma ord härifrån när livet vill, som idag, en torsdag och kanske inte alltid en måndag eller så.. jag lovar att hinta, inne på instagram, i stories, när ny post finns här! Och förstås, hoppas jag att ni hänger kvar, trots lite svajjigt postningsflöde….
Här kommer ett pärlband av glimtar från ett jullov som var som en endaste lisa för allas våra själar. Må låta exakt hur klyschigt som helst. Men det var så.
Julaftonen berättade jag om HÄR. Fortsättningen kommer nu;
Juldagsmorgon glimmar… Julotta i kyrkan. En kär tradition. I år fick jag sällis utav TorparFrun. En höjdare, hela alltet.
Juldagen hemma hos Mamma och Pappa. Helt fantastiskt god mammalagad julmat följt av en lång sån där stund jag vill spara i minnet för alltid.. den, där jag satt vid pianot jag spelat vid sedan liten, pappa vid gitarren och den skäggige hakade på oss i sång och vi bara spelade och sjöng av hjärtats lust. Musik alltså..
Mellandagshäng.
Leka med nya leksakerna, bygga nytt lego, häng med kompisar, elda i kakelugnen.. starta garderobsprojekt… vända på dygnet..
Magnifikt vackra Midvintern.
Liten treåring på hal is. Så gulligt!! Skridskopremiär för lillen alltså!
Tredejadag jul och hemmet fyllt med älskade små och stora vänner.
Barnen hade önskat taco-middag och glassbuffé till efterrätt. Det kändes nymodigt efter all julmat. Till oss vuxna hade jag gjort någon slags kolamousse.. god och väldigt enkel att göra. Receptet fann jag HÄR.
Och det här är Jullov så det förslår, tycker jag.
När jag får servera varm choklad och saffransbullar till ett dagvillt (stavas det så?), småtrött-efter-kompisövernattning- gäng.. rödblommiga efter ännu ett skridskoröj nere på byn…
Här nånstans finner ni mig blöt på ögat.
Promenerande varvat med springande turer. Den här turen, med pärlemormoln på himlen, var särskilt vacker.
Slappande litet gäng i soffan. Minsting sover i störstens famn.
Jullov… mm.. och också bara såsom livet med fyra barn som är födda rätt så tätt och liksom alllltid har varandra. Det är röjigt, det tjivas, det är full rulle på alla fronter. Det är så mycket skratt, lek och kärlek.
Här var det dags för att fylla hemmet med älskade människor igen. Nu, min stora älskade familj.. ja tyvärr kunde inte prick alla komma.. vi var ”bara 19” av oss (rikedomen!!). Jag dukade härsan tvärsan och skalade potatis så det bara skvatt om det.
Förberedde än det ena än det andra. För nu skulle det bli årets Paltafton här hemma. En dag jag kan längta till redan i oktober.
Lyxigt och världsmysigt är det också, att vi hjälps åt. Jag ordnar med allt, till punkten när självaste potatisen ska börja malas, då ramlar de som har möjlighet in och då framförallt ”Mostes Mia”, min näst äldsta syrra, som är feeeenomenal på att göra palt på vår Mormor Syrenas vis.
Jag minns så väl, den där eftermiddagen när jag var lill-liten och Mia och jag var nere hos Mormor och såg på hur det gick till när Mormor gjorde palt. Både jag och Mia skrev då våra paltrecept som vi använder oss av än idag. Det står saker som ”Mycket potatis, två ägg”… och ”he i mjöl, tills det blir bra..”. Klockrent.
Toppade paltkomat med vaniljpannacotta med syrliga hallon med limesocker på. Det är alltid en hit! Lite annat sött fanns också att välja på. Och trots att alla höll på att försmäkta i värmeslag, så skulle vi förstås prompt elda. Minnesvärd kväll!
2024-årets sista dag. Vi var bjudna på brunch i Drömtorpet med drömtorparna. Såå gott på alla sätt. En ljuv prommis sedan.
Fantastisk första del av Nyårsaftonen. <3
Och medan den skäggige och barnen drog iväg till skridskoplanen nere på byn för femtioelfte gången under lovet (så underbart ju!!) så dukade jag och gjorde fint hemmavid. Ordnade med vår del av aftonens knytkalas osv. För till kvällen kom Martins föräldrar och hans syster med familj.. nu skulle vi fira ut det gamla och in det nya.
Barnen firade sitt alldeles egna tolvslag med tomtebloss.. fast alllla våra barn var vakna till rätta tolvslaget också, haha!
Det var en trött och så otroligt vacker Nyårsdag. Sovmorgon följt av utehäng med djuren. Vi tog en tur uppåt byn, med hela familjen och två utav hästpojkarna.
Mysa och umgås med djuren är bland det bästa som finns. Bläää säger Kolabönan, men menar tvärtom!
Garderobsbygget har M jobbat på med medan jag gått loss med färgburkarna och försökt blanda fram ”den rättttta hallfärgen”.. målat ett varv runtom men nja, ännu ej i mål. Fortsättning följer..
Och som alltid har det fejats och grejats i köket. Lillens min är efter frågan ”får jag också vara med och göra pannkaka!?” och svaret ”ja självklart!”. Men när det var dags för själva stekandet, då fick ”stora världsvana (6 och 8 år gamla) kockarna” spisa själva. Så härligt att se hur barnen blir mer och mer kapabla, tar för sig, löser saker, vågar, tillsammans.
Här höggs det ved och stapplades sedan in i velårn ute på bron. För nu eldas det morgon och kväll och alla pratar vi drömmande om när vi ska ut och slita på med veden.. den vi kommer hugga i vår egen skog. Tänk att vi är där nu, att vi behöver ved, för att vi nu kan elda… som vi längtat!
Dop av det allra vackraste slag när Martins ena kusinbarn döptes. Å puh.. jag skulle agera fotograf och hade fullt sjå att torka tårarna. Glimtarna som blev får familjen hålla för sig själv. Men jag fångade också min lille slipover-klädde plutt… som hade fullt upp även då det kanske var tänkt att alla skulle sitta stilla…
Trettonhelgen och efter flera veckors uppehåll från ”Mammabröd” var det nu dags och trots att det funnits annat hembakt bröd så hurras det tusan aldrig så mycket som när detta så otroligt enkla bröd serveras. Har du missat receptet så finns det HÄR.
Snöstormen drog in över byn och medan någon slumrade gott i vagnen, lekte andra för fullt i sina snögrottor. Jullovet tog tvärt slut och vi tog oss storgäspandes in i vardagen igen… tröttsamt men också helt underbart.. vardagen är det finaste vi har. Nu landar vi i fredag med hela helgen framför oss och det känns ju aldrig så härligt med helg som efter en vardagsvecka, eller hur?
Hoppas att ni alla mår bra och har en god start på det nya året!
Senaste kommentarer