Å. Dagar som dom här.

När det blir fredag och familjen samlas. Päronen fredagsfysar och hela familjen fredagsmyser därefter, med lite sådär extragott till middag. Vi firade livet och njöt småplock. Som dom där skagen-toast-på-MammaMormor-vis-mackorna.. rent ljuvliga. Olika lufttorkade skinkor och ostar och kex och massa gott. Fruktsallad och vispad grädde till efterrätt. Alla älskade.

Och så helgiga påhitt;

..som att se julkalendern i Storsängen alla fyra om morgonen, äta långfrukost och sedan klä på oss varmt för att åka på trevligt lördags-hittepå.

Julemarknad i sagolika Bönhamn.

Tillsammans med Bästis-Idan och hennes darlingar. Bland eldar, hästar, julekransar, tomtar och massa gott att äta..som sån där god rökt fisk som såklart fick följa med hem och bli en del utav lördagmiddagen. Rökt sik. Smäller av.

.. och att ”smälla av”.. var precis vad vissa gjorde likt en Miniprost på sofflocket. Timmar av ljuvligt snusande. Vi var sådär skönt trötta hela gänget resten av lördagen. Tjejerna badade och gjorde natt tidigt. Pojkarna hade grabbkväll och såg mysig disneyfilm och nattafikade på tumis. Värdefullt alltihop.

Och så blev det Söndag och Andra Advent.

Dom två ljusen tändes till morgonen och sen spenderats dagen mestadels ute i snön, som äntligen fallit igen. Jag och Juni vandrade långpromenad, plockade ännu mer lingonris till pyssel och bara efter att att ha varit hem för lite lunch, vände vi och tog boben ner på byn. Lilla Skrållan är så cool där hon sitter och ”kör”. Ej heller mindre söt när hon svajsar runt genom affären med sin egna lilla kundvagn. Storebror hade älskad Farfar- och Farmor-tid.

Ännu en tur blev det också till kvällen..efter tidig middag tillsammans med mina älskade päron här hemma.

Julskyltning i vår rara by väntade oss! Och så spännande, för vår stor-lilla treåring att få träffa T O M T E N. Få alldeles egen godispåse och önska God Jul. Stolt och pirrig pojke vill jag lova.

Vi värmde oss alla med glögg och pepparkakor när vi kom hem sedan.

…

Kommer så ihåg den där julskyltningssöndagen, från en annan tid. Som fjortonåring typ. Då var det fasligt pirrigt, förstår ni. Hade jag tur kunde jag ju få en skymt av den finaste pojken jag visste. Sicken tur. Att jag är gift med honom nu. Och får titta på honom varje dag. Och vara den, som han tar om nacken och kysser, i förbifarten att tömma en blöjhink, hjälpa en unge eller bara kvista ut för att sätta upp ännu en stallampa på en knut av vår gamla gård.

En Andra-Advent-helg, alltså.

Hoppas ni haft det gott, alla ni.

Lillafrun