Sista aprildagen.

Med vad som kändes som största vinsten i morse; att lilla Juniflickan vaknade utan den minsta feber. Mycket och tjurig feber som följt hela helgen. Usch. Sån lättnad när den var puts veck…

Fantastiskt väder. Så vi har njutit. Långhelg, så bra påfund!

Hela tiden  försökt hålla J så lugn det bara gått, såklart. Gunga lite. Det funkade ju. Jag har njutit av att kratta och göra fint på gården. När Juniflickan sov jobbade jag vidare, och firade också med en stunds klappa-bebbemagen-vila på min blivande lastpallstrapp.

Ett utegympapass hann jag också. Helt ljuvligt alltihop!

Och pojkarna har jobbat med ditt och datt tillsammans. Så söta att jag får dåndimpen.

Mammas älsklingspojke som kutar efter sin pappa!

… och ungefär där tog det härliga slut.

För efter Lillasysters slumrande timmar vaknade sedan lillhjärtat… med samma jädra höga feber, igen.

Suck.

Mest för hennes skull, såklart. Men också suck för päronens skull. Mamma- och pappahjärtat har jobbat i helgen också, om man säger så. Och så typiskt det kändes alltsammans, för jag pratade med vårdcentralen i morse för säkerhetsskull, liksom… men då lät ju läget stabilt och som att J nästlat sig förbi den elaka Basiluskan… men, nu var läget plötsligt annorlunda igen och lilla flickan var inte alls pigg. Efter samtal med 1177 blev rådet ”åk in”.

Morsan inlagd på sjukan ena dagen, Monstermigrän, febriga barn nästa, kaskad-ni-vet-vad i bilar, skrik över öron och så en liten prick över i:et med att avsluta april på sjukan också.

Håhå…

..att det behövdes åkas ända till sjukan, var ju för att vc hunnit stänga och det sedan är ”söndag” imorn mitt i veckan och vi inte ville vänta i två dagar till ifall nu dumma Basiluskan tänkt fortsätta vara elak. Så det var lika bra att åka. Kändes återigen som lycklig vinst när vi snabbt fick åka hemåt ”bara” med penicillin mot öron- eller halsbasiluska… troligtvis öron känns det ju som? ..eftersom det är vad som svassar omkring bland småttingar här i byn och just precis vad Storebror ju tagit sig igenom… dock med så mycket starkare motståndskraft än lilla Skrållan.

Tacksam är jag för att S fick gå på majbrasan med Farmor och Farfar istället, träffa morbror och kusiner medan vi var iväg. Och vi hann ju se rekordmånga brasor under bilfärden, vintern har rasat ut och vi är hemma på Drömgården igen, med en liten flicka som tacknämligt ”bara” är sjuk av vanlig basiluska.

Sista aprildagen. Som innehållit Livet… med sina goda och mindre charmiga sidor.

Hoppas ni haft en god Valborgsmässoafton!

Lillafrun