Vilka dagar det är nu.

Alldeles sagolika och nästan som hittepå. Det känns inte helt rätt och riktigt, det är ju ändå bara april, fast det snarare känns som de härligaste av försommardagar. Vi har påsklov, men det är så mycket sommarlovskänsla över dagarna nu att det inte är klokt. Än om det är läskigt rekordtidigt alltsammans, så är det onekligen helt underbara dagar.

Vi njuter här hemma. Jag gör några snabba knop om morgonen (eller alldeles för sent om natten), sånt där som man inte vill spara ihop alldeles för mycket.. som tvätt för en hel familj och sånt, ni vet. Men mestadels nästan lever vi ute på gården, från morgon till kvällen, när småbarnen inte ovanligt nattas i vagnar på långpromenaderna.

Det börjar bli gröna knoppar på träden.

Barnen hoppar studsmatta och gungar med varma vinden i håret. Idag gick vi ner på byn med förmiddagsmellis nerpackat. Lekte i lekparken och hade äventyr. Premiär att springa i bara tunna springtightsen gjordes till eftermiddagen också. Så himmelens härligt. Jag sprang bland slingriga skogsvägar, landsväg och avslutade turen med att kuta tvärsöver åkrarna som till sist nådde vår gård.

När småsyskonen vilar i vagnen, har jag och Storebroren Mamma-Liten-tid, så älskad tid av oss båda. Min förstfödde, storlilla femåring som är så klok och hjärtevarm att jag blir gråtig av bara tanken. Vi krattar, påtar och funderar på allt mellan himmel och jord. Mitt i allt tar han sig en glasspaus, medan han arbetsleder i ”krattningsjobbet” så inte morsan går göralös..

Om kvällen skiner solen mjukt över gården och vi ger oss ut direkt efter middagen, om vi inte till och med ätit den ute. Konstruktörspappan som mest sett vackra, varma dagarna genom kontorsfönstret, svidar snabbt om och snickarbrallan är på. Vi grejar allihopa, med ditt och datt.

Tvååringen pratar och sjunger på in- och utandning, medan hon rastar Snigel längs lillvägen eller busar för fullt med sin ”bästa kompis”… vilket är hennes Storebror, förstås. Mitt i allt ropar hon ”MAMMA!!… jag ÄLSKA dig!”.

Minsting utforskar världen. Klappar händerna av lycka och fullkomligt älskar att vara ute. En helt ny värld känns det nog som, utan den där bylsiga vinteroverallen, liksom. Han är så rar och med en blick jag drunknar i varje dag. Han härmar små ord och verkar ha promenadplan, alldeles snart. Står alldeles själv och ser så världsvan ut. Delar ut godaste sortens bebbepussar.

Och mitt i allt, är jag. Som en blöt fläck. Av tacksamhet och lycka.

April i våra hjärtan. Livet. I våra hjärtan.

Allt gott till er!

Lillafrun