Tänka sig, va!

Nu skulle det bli kalas i Drömgården, IGEN!

-Ja-a-då! Kalastätt är det här denna tid om året, med familjens alla sommarbarn. Nu var det pappans tur att fylla år och vi andra i familjen var såklart überpepp på att göra ett härligt kalas för honom, än om han tyckte att ”Emmeli du behöööver inte göra kalas för mig nu efter barnens kalas och allt”.. men det känns som att det är flera år sedan det blev kalas på något värdigt vis för honom och nu fanns både ork och lust, såå nu skulle det bli kalas, sådetså!

Vi hade dukat så det gick att slå sig ner lite här och var. Som i gammköket.

Eller i Salskammarn! Ja, eller i Salen intill, förstås!

”Uuuääh, vad äckligt, nu pussas dom igen, hörni!!”, utbrister barnen till varandra. Samtidigt som dom ska låtsas tycka att det är så himla drygt, så syns det på dom, hur dom älskar, att vi älskar varandra så. Och jag hoppas så, så, såå..att det ska få vara såhär, länge, länge, länge till.

Det dukades upp med allt gott som vi bakat senaste dagarna.

Tårtor och somriga kakor! Den ena tårtan hade en botten med valnötter, medan den andra hade en botten av mandel.

Tårtan närmast i bild, den med valnötter i sin botten och med en fluffig vaniljgrädde som också har en dutt gräddfil i sig… den, är så hejdlöst god och har liksom blivit ”Martins tårta”, då den faller honom så väl i smaken.

Valnötstårta, men vaniljfluff och bär på toppen! HÄR har ni receptet till den, förresten!

Den andra tårtan får jag ge er recept på en annan dag.

Gästerna började trilla in och här har ni två utav kalaskvällens stjärnor! Ett stycke Enhörning och en Pytte-Zorro!

En så extrafin gäst för kvällen också, min fina, fina Moster Marianne! Å, som vi har längtat efter att få ses, det var så längesedan nu. Och prick hur härligt som helst! Det känns förstår ni, som att en liten skvätt av min Mormor Syrena plötsligt kom in i vårt gamla hem för ett slag. Och det var så, så såå gott i hjärtat! Ni kan inte tro att den där donnan bredvid mig, snart snart fyller 85 år, va!?

Det sjöngs och skålades för jubilaren och strax efter, ringlade en kalas-kö sig genom köket.. Sixten kände sig trygg mellan kusse och Mormoster.

Och i Salen skapades en liten ”ungdomshörna”, Lillminsting tyckte det var helnajs att hänga där, med stoorbarnen.

Väck med fikat och fram med kex och ostar och iskall äppelmust och frukt och allt annat gott vi kunde hitta åt.

Jag är Team Digestive med Kvibille gräddädel eller brie på. Det bästa med att vara Kalasfixaren alltid, är ju att man får bestämma eeexakt man önskar bjuda på…det jag tycker är godast, alltså. Hehe..

Sommarnatten var ljus trots det efterlängtade regnet som fallit i timmar… och den här kvällen stoppar vi varmt om i hjärteasken. Plötsligt började det ju närma sig mitt i natten och precis ingen lillunge var ens nära att vilja gå i säng.. men efter många hejdå-kramar så small vi av allihopa, en efter en.. vilken kväll det blev!

…

Så så gick det till, när vi firade Livets Människa! Japp, det är just precis det han är för mig. Älskade M, alltså. Evigt tacksam för honom.

Emmeli