Drömgårdsliv
Ett slut. Och en början!
Det ena årets slut. Det nyas början.
Här kommer ett pärlband av glimtar från ett jullov som var som en endaste lisa för allas våra själar. Må låta exakt hur klyschigt som helst. Men det var så.
Julaftonen berättade jag om HÄR. Fortsättningen kommer nu;
Juldagsmorgon glimmar… Julotta i kyrkan. En kär tradition. I år fick jag sällis utav TorparFrun. En höjdare, hela alltet.
Juldagen hemma hos Mamma och Pappa. Helt fantastiskt god mammalagad julmat följt av en lång sån där stund jag vill spara i minnet för alltid.. den, där jag satt vid pianot jag spelat vid sedan liten, pappa vid gitarren och den skäggige hakade på oss i sång och vi bara spelade och sjöng av hjärtats lust. Musik alltså..
Mellandagshäng.
Leka med nya leksakerna, bygga nytt lego, häng med kompisar, elda i kakelugnen.. starta garderobsprojekt… vända på dygnet..
Magnifikt vackra Midvintern.
Liten treåring på hal is. Så gulligt!! Skridskopremiär för lillen alltså!
Tredejadag jul och hemmet fyllt med älskade små och stora vänner.
Barnen hade önskat taco-middag och glassbuffé till efterrätt. Det kändes nymodigt efter all julmat. Till oss vuxna hade jag gjort någon slags kolamousse.. god och väldigt enkel att göra. Receptet fann jag HÄR.
Och det här är Jullov så det förslår, tycker jag.
När jag får servera varm choklad och saffransbullar till ett dagvillt (stavas det så?), småtrött-efter-kompisövernattning- gäng.. rödblommiga efter ännu ett skridskoröj nere på byn…
Här nånstans finner ni mig blöt på ögat.
Promenerande varvat med springande turer. Den här turen, med pärlemormoln på himlen, var särskilt vacker.
Slappande litet gäng i soffan. Minsting sover i störstens famn.
Jullov… mm.. och också bara såsom livet med fyra barn som är födda rätt så tätt och liksom alllltid har varandra. Det är röjigt, det tjivas, det är full rulle på alla fronter. Det är så mycket skratt, lek och kärlek.
Här var det dags för att fylla hemmet med älskade människor igen. Nu, min stora älskade familj.. ja tyvärr kunde inte prick alla komma.. vi var ”bara 19” av oss (rikedomen!!). Jag dukade härsan tvärsan och skalade potatis så det bara skvatt om det.
Förberedde än det ena än det andra. För nu skulle det bli årets Paltafton här hemma. En dag jag kan längta till redan i oktober.
Lyxigt och världsmysigt är det också, att vi hjälps åt. Jag ordnar med allt, till punkten när självaste potatisen ska börja malas, då ramlar de som har möjlighet in och då framförallt ”Mostes Mia”, min näst äldsta syrra, som är feeeenomenal på att göra palt på vår Mormor Syrenas vis.
Jag minns så väl, den där eftermiddagen när jag var lill-liten och Mia och jag var nere hos Mormor och såg på hur det gick till när Mormor gjorde palt. Både jag och Mia skrev då våra paltrecept som vi använder oss av än idag. Det står saker som ”Mycket potatis, två ägg”… och ”he i mjöl, tills det blir bra..”. Klockrent.
Toppade paltkomat med vaniljpannacotta med syrliga hallon med limesocker på. Det är alltid en hit! Lite annat sött fanns också att välja på. Och trots att alla höll på att försmäkta i värmeslag, så skulle vi förstås prompt elda. Minnesvärd kväll!
2024-årets sista dag. Vi var bjudna på brunch i Drömtorpet med drömtorparna. Såå gott på alla sätt. En ljuv prommis sedan.
Fantastisk första del av Nyårsaftonen. <3
Och medan den skäggige och barnen drog iväg till skridskoplanen nere på byn för femtioelfte gången under lovet (så underbart ju!!) så dukade jag och gjorde fint hemmavid. Ordnade med vår del av aftonens knytkalas osv. För till kvällen kom Martins föräldrar och hans syster med familj.. nu skulle vi fira ut det gamla och in det nya.
Barnen firade sitt alldeles egna tolvslag med tomtebloss.. fast alllla våra barn var vakna till rätta tolvslaget också, haha!
Det var en trött och så otroligt vacker Nyårsdag. Sovmorgon följt av utehäng med djuren. Vi tog en tur uppåt byn, med hela familjen och två utav hästpojkarna.
Mysa och umgås med djuren är bland det bästa som finns. Bläää säger Kolabönan, men menar tvärtom!
Garderobsbygget har M jobbat på med medan jag gått loss med färgburkarna och försökt blanda fram ”den rättttta hallfärgen”.. målat ett varv runtom men nja, ännu ej i mål. Fortsättning följer..
Och som alltid har det fejats och grejats i köket. Lillens min är efter frågan ”får jag också vara med och göra pannkaka!?” och svaret ”ja självklart!”. Men när det var dags för själva stekandet, då fick ”stora världsvana (6 och 8 år gamla) kockarna” spisa själva. Så härligt att se hur barnen blir mer och mer kapabla, tar för sig, löser saker, vågar, tillsammans.
Här höggs det ved och stapplades sedan in i velårn ute på bron. För nu eldas det morgon och kväll och alla pratar vi drömmande om när vi ska ut och slita på med veden.. den vi kommer hugga i vår egen skog. Tänk att vi är där nu, att vi behöver ved, för att vi nu kan elda… som vi längtat!
Dop av det allra vackraste slag när Martins ena kusinbarn döptes. Å puh.. jag skulle agera fotograf och hade fullt sjå att torka tårarna. Glimtarna som blev får familjen hålla för sig själv. Men jag fångade också min lille slipover-klädde plutt… som hade fullt upp även då det kanske var tänkt att alla skulle sitta stilla…
Trettonhelgen och efter flera veckors uppehåll från ”Mammabröd” var det nu dags och trots att det funnits annat hembakt bröd så hurras det tusan aldrig så mycket som när detta så otroligt enkla bröd serveras. Har du missat receptet så finns det HÄR.
Snöstormen drog in över byn och medan någon slumrade gott i vagnen, lekte andra för fullt i sina snögrottor. Jullovet tog tvärt slut och vi tog oss storgäspandes in i vardagen igen… tröttsamt men också helt underbart.. vardagen är det finaste vi har. Nu landar vi i fredag med hela helgen framför oss och det känns ju aldrig så härligt med helg som efter en vardagsvecka, eller hur?
Hoppas att ni alla mår bra och har en god start på det nya året!
Trevlig helg! …så hörs vi nog snart igen!
Emmeli
resumé av 2024!
2024 lider mot sitt slut..
Jag tittar bakåt och försöker mig på en summering.. fylls med värme. Och blir alldeles i efterhand-pirrig i magen. Årets början var alldeles otroligt ovanlig till viss del och innehöll massor av fjärilar i magarna. Äsch, vi tar det från början….
Här kommer en Resumé av 2024;
…
JANUARI
Årets allra första månad. Lugnt Hemmaliv, snöpulsande upp på berget med Kolabönan, många timmar på isen med barnen.. varvades, med visst stormande ikring .. storm och uppståndelse, i media, kring vårt liv? Vårt sätt att leva? Tänk va, att det 2024 är så uppseendeväckande att två föräldrar väljer bort barnomsorg under barnens första år? Så uppseendeväckande, att vi vill ta hand om våra barn själva, att nu till och med stortidningen knackade på dörren…
…
Februari
Det blev februari och visst kände vi oss stolta, på ett sätt. Tacksamma över värmen som strömmade. Den där stora uppståndelsen gjorde oss också blyga. Inte blev det bättre när Tv4 hörde av sig och önskade att vi skulle gästa dom under vårvintern. Vi tänkte inte mer på det, hade februari för hela slanten här hemma. Vardagslivet. Skidåkande ute på lägdan. Smått livsviktigt skrot-lyftande för mamman, för att hålla februari-själen lugn och fin. Att rensa och röja är också februari en perfekt tid för, och behovet finns alltid här hemma, nu var inget undantag. Att dela vardagen med torparna, som en spontan tager vad vi haver-måndagmiddag tillsammans, förgyllde hela alltet
…
Mars
Årets tredje månad var sannerligen en hejjig sådan!
En kväll hade en lite för trött hästägare glömt stänga hästhagen efter storfodring varpå vi hade småroligt besök ute på bron morgonen efter. Tacksamt att hästpojkarna bara drog dit och inte längre. Familjens Storebror fyllde 10 år. Herr och Fru Vi Kör På Feeling, rev en lördagsförmiddag ner innertaket i köket och fann ett otrooligt locktak sedan, ja högst troligt från 1800-talet…
Och innan vi firade påsk, hann vi susa ner till Huvudstaden för det smågalna äventyret att gästa Nyhetsmorgon och lördagssoffan… så tokigt hela alltet och i efterhand sköljdes vi återigen av känslan av stolthet.. och mega-blyghet. Jag ville nu efter all uppståndelse bara stoppa huvudet i sanden, ärligt talat. Men ni var världens finaste och överöste oss med sådan pepp. Tack, tack, tack!
”Den här tiden i livet, barnens barndom, den är så kort… och vi vill inte jäkta bort den”, sa en nervös fyrbarnsmorsa under sin tv-debut. Och så är det.
Hem till lugnet sedan, det nygräddade surdegsbrödet och äggjakten ute i lagårn! Puh.
…
April
Nu började våren viska kring hörnet. Snön låg bestämt kvar och kylan höll i, den längsta vintern vi upplevt.. som pågått med snö och kyla sedan i mitten av oktober. Vi längtade vår nu. Ljuset var där, det jobbades för fullt i odlingsrummet med förodlingarna och kattmamman var tjock om magen. Fem små lurviga kattungar föddes och vi föll pladask allihopa. Köket kläddes delvis i pärlspont och Jakten På Den Rätta Gulfärgen tog sin början. Och som för att gå emot min inre Jante, sa jag ”ja, okej!” på frågan om att publiceras ”i ett litet reportage i den tryckta Expressen också”… hej och hå, satte kaffet i vrångstrupen över uppslaget, haha! Men nu fick det vara nog på publicitet och brus! Hade vi inte spridit budskapet om att andra vägar än ”femdagars-ekorrhjulet” finns genom vardagen nog nu, då vet jag inte.
…
Maj
En ivrig men ljuv, ljuv majmånad följde. Arbete, skola och Hemmalivet.. och vårbruket var igång på alla fronter. Det mockades hästhagar, frästes land och skolades plant. Köksträdgården väcktes efter vintervila och övningen med surdegsbakandet pågick för fullt. Morsdagsfirandet på toppen av allt…med en så vacker snickrad morsdagsgåva från min älskade Martin.
Troo om andra delen till denna otroliga tvättställning, kanske leveras till Morsdag 2025? Vad tror ni?
…
Juni
Och så blev det den i särklass vackraste månaden jag vet om.
Tiden när allt är så nygrönt och vackert så det liksom värker lite. Vi bakade kalasbullar, till födelsedagskalasen för familjens två junibarn som fyllde år. Mamman och Pappan drog också iväg till Jämtland och sjöng och spelade på dop, en sådan ära! Vi vilade bland all iver, under det blommande äppelträdet eller inne i mjuka fåtöljen. Lillsjön blev snabbt varm och badandet var igång. Vi hade guldhjälp att ta ner byns bibliotekstak som skulle kasseras och drömmen om ett rött tegeltak började genast kännas närmre. De sista fröna sattes ner i köksträdgården. Och när ljuset stod som vackrast, plockade en hoper älskade småbarn sina midsommarbuketter ute på ängen.
…
Juli
Högsommar det nu var!
Knip i hjärtat vi hade. För nu skulle skaran kattungar som vi nu knutit ann till något oerhört, sägas hejdå till. Hujedamig. Vi drog också iväg från gården, lämnade den och alla djuren i trygga händer medan vi landade på sötaste gården vi vet om, på Gotland. Dagar att fylla med vila och semester. Torparna anslöt och Kollektivet var fullbordat. Ännu en sommarsemester där både barn och vuxna mår så gott tillsammans. Jag fick sjunga på bröllop med den skäggige också om med nu plötsligt två gig på två månader, fick riktiga flashbacks tillbaka till tiden för tio år sedan när vi spelade mycket, mycket. Julimånaden var fräsig för hela vårt Höga Kusten också, då ”Höga Kusten”, Bygdespelet av Tomas Ledin hade sin premiär och vidare föreställningar månaden ut. Vi var två utav alla tusentals som avnjöt denna OTROLIGA föreställning (som om ni har möjlighet, bara mååste gå och se i sommar när den kommer spelas om igen!). Julimånaden avslutades med näst intill oliiiidlig ”hö-ångest”. Gode Gud, giv oss nååågra dagar av stabilt, torrt väder. Amen, Löd böndernas bön.
…
Augusti
Här tåras ögonen. När jag tänker tillbaka på augusti.
Bönen blev hörd och vi lyckades, med nöd och näppe ta in årets hö (hela slåtter-hitorien finns HÄR. Det VAR en RYSARE!!) med hjälp utav älskade vänner och familj. Ovärderligt! Köksträdgården prunkade. Fina vännen från norr kom på besök. Vi blev med två söta kycklingar. Timmar spenderades i skogen, med fika och korvgrillande… och bärplockande, i massor! Min älskade systerdotter gifte sig och jag fick låtsas vara bröllopsfotograf för en dag (förstår ni vilken ära!). Sommarlovet gick mot sitt slut och det, långt förutan separationsångest för undertecknad. Men den känslosamme modern, höll tårarna till natten och på dagen syntes bara modet till.. allt för min lille vän, Prins B, som släppte taget om fulltid Hemmaliv och nu började sitt allra första år i skolan. Pepp och trygg sa han hejdå till ett livskapitel och hej till ett annat. Succé, och med dagarna som gick, slappande det fladdrande mammahjärtat av, stolt, så stolt.
…
September
Skördetiden med full fart! En frostnatt sen en mild tidig-höst. Vi höll i vanlig ordning samtidigt som allting annat, på med diverse renoveringsbestyr.. den här månaden blev hallen med pärlspont och två ”nya” dörrar, varav den ena är en pardörr och krävde lite motorsågande.. men mest ägnade vi oss åt att skörda. Ta upp potatis. Plocka svamp. Pressa årets äppelmust. Osv. Och mitt ibland alla sysslor, dimpa ner med gofika.. amning, om ni frågade snart-treåringen….
…
Oktober
Vi pustade höst. Njöt av värmen och snöfritt. Saktade in i takt med naturen. Slutskördade och vintrade in köksträdgården. Satte vitlök för första gången. Och firade lillen, familjens oktoberbarn. Oktobers sista dag, stod våran runda kakelugn i Salskammaren färdig, något som fortfarande känns så overkligt.
Jag lät också mig själv ännu en gång lyssna inåt. Tackade nej till fler storfräsar-tidningar, tackade nej till mer brus, tackade nej till samarbeten som inte kändes 100% rätt. Tackade ja… till fortsatt fullt fokus på HemmaMammande och Hemmalivet och också till att hylla det hela, genom att vara ifrån det någon dag här och där. Jag tackade helt enkelt ja, till möjligheten att så smått väcka fröknandet till liv igen, i den grad livet önskar just, just nu. Nämligen, en frökendag nu och då, nere på byaskolan, när det behövs och passar mig/oss. Det visade sig bli något som förgyllt hösten så fint. Lillen som då fått mysa extra med Farfars, Morfars och sin farsa. Win-win-win.
…
November
Höstlovet var underbart och något vi alla så behövde. Utflykten till rotsidan med kompisarna var en utav höjdpunkterna. November fortsatte sedan. Tungt. Vissa delar av flocken var låg i energi och hela familjen kämpade på, tillsammans. Jag tankade kraft nere i lagårn och bland djuren. Mitt i allt, späddes tyngden på med att vi miste ännu en katt detta år. I somras hade vi fyra katter. Nu har vi bara Sivert kvar. Vilken himmelens tur att vi behöll den lilla kattungen från kullen i våras, vi som inte skulle.. men inte kunde låta bli. November, avslutades med full vinterkänsla, trots att snön vacklade om den skulle ligga kvar eller ej.
…
December
Denna årets sista månad, har varit som en varm kram.
Det jobbiga i november, dimades ut bland lussekatter och änglaspels-pling. Och återigen tog jag fasta på att lyssna till livet och inte haka på minsta julestress. Det. Är. Succé! Vi har påtat, bakat, lagat och pysslat, såsom vi älskar.. men inte utefter några hittepå-måsten, ingen hets över att hinna en massa. Istället, har vi njutit av det vi har gjort och också prioriterat lugn, vila, bus och mys tillsammans. Att få avsluta året med jullov, att få vara friska och kunna fylla hemmet med älskad familj och vänner, varvat med dagar vi tar som dom kommer. Tid att varva ner och ladda om. Det känns så otroligt gott.
Blickar med stor tacksamhet tillbaka på året som gått. Tacksam, över alla dagar vi fått fylla med liv av det slag vi älskar. Tacksam över att få dela detta livet-äventyr med denna människa ovan och våra fyra skatter.
Nu väntar årets allra, allra sista dag. Därefter, ett orört, alldeles nytt år. Vilken nåd, att få vara med!
…
Tack alla ni som hängt med oss på vårt hörn av internet ännu ett år, tack för all er värme och era hejjarop, i allt. Och välkomna alla ni nya som hittat hit under året.
Önskar er alla ett gott slut på 2024 och ett
Gott nytt år!
…
Emmeli
En kylslagen, hjärtevarm Julafton!
Så blev det Julafton.. söker man lite, så finner en fyra ungar i denna bild. Och en mor, mitt ibland.
Hela Julafton låg oss framför. Pirret.
Och med en redig hoper kallgrader ute, var det som en dröm att nu kunna tända julaftons-eld i kakelugnen och känna go-värmen sprida sig i gamla timmerhuset.
Medan dagen grydde, åt vi frukost framför julkalendern. Vilken heelt otroligt julkalender det varit igår. Minns inte att jag någonsin gråtit under en julkalender tidigare… men barnen hann sannerligen vänja sig vid det denna gång…”okej, nu gråter mamma igen.. glada tårar alltså”.
Rosa decemberhimmel..
Och precis som alla andra dagar på året, gav vi oss ut. Några, för att prov-åka stjärtlapparna som snälla Nissen hade lämnat som hejdå-jul-gåva.
Andra, för att ta hand om djuren.
Hästarna fick hö serverat, utanför sitt foderbord där de alltid får jobba lite extra för maten, med ätandet genom slowfeed-nätet. Men nu var det faktiskt julafton och svinkallt. Hö strösslat och lite extra gottis.
Det gällde även för detta lilla gäng.
När vi tagit hand om djuren och barnen lekt, så gav vi oss in och nu blev det full cirkus för klockan hade visst dragit iväg och alla skulle nu tvärt kammas och kläs och risgrynsgröten kokas färdig och skinkan skivas och lilla pepparrotssåsen till varmrökta laxen snos ihop osv osv osv..
Men se vi hann! Nu var klockan 11.00 och Morfars stod ääntligen på bron och hojtade ”ho ho!”.
Älskade Mamma och Pappa.
Och älskade, väntande småungar.
Jullunch serverad! Med fika och allt på en gång. Som det ska vara på jul!
Fast när vi ätit gröten och mackor av olika slag, så pausade vi ätandet.. till fördel för julklapparna…
Och nu blev det fullt ös med tjoande och envetet pappersprassel.
Finaste julklapparna vi päron kan tänka oss, (förutom att barnen mår bra), är förstås sånt som småhänderna skapat själva med iver och av stor kärlek.
Tänk att vi fick Junis första broderade lilla tavla. Så tålmodigt små broderade korsstygn, hennes allra första. Lilla tavlan kommer att tas fram hela livets jular från och med nu.
Min älskade dotter. Coola sessan, bland gänget av bröder. Ja puh, det går att älska så hjärtat värker, det gör det.
Och nog är klänningarna alldeles förskräckligt fina? Den jag bär är från min mor, som bar den i samma ålder som jag är i nu, för sisådär fyrtio år sedan… och Junis klänning, har jag fyndat för knappt inga kronor alls, på tradera.
Bertil dök in i sitt lego med ens.
Och Lillen, var så lycklig över sina fordon av olika slag.
Två päron förevigade av en liten människa.
Nu sörplades det kaffe, åts Tant Sagas möra karameller, Astrids mandelbröd, saffranslängd och pepparkakor. Och tacksamheten över att få befinna oss i ett varmt och tryggt hem tillsammans, sköljde återigen över oss. I en drömvärld, har alla barn det varmt och tryggt alltjämt, är mätta och omringade av kärlek och beskydd. Så ser inte världen ut. Men vi ger oss inte eller hur? Det finns många välgörenhetsorganisationer vi kan swisha små (och stora förstås) slantar till. Och känner du till exempel att ni har alldeles föör mycket inne- och/eller utekläder hemmavid, till små och stora människor.. så går det ju ypperligt att skänka bort. Det finns så mycket vi faktiskt kan göra, för varandra.
Julgänget!
.. förevigat, efter att vi kramat älskade morfars hejdå och innan någon kutade till granngårn och kompis för att ha Kalle Anka-dejt och vi andra varvade Kalle-tittande med fix i köket. Till aftonen tjavade vi lillvägen över till Farmor och Farfar och avnjöt ännu en så god Julaftonskväll tillsammans med Svärisarna och Sväggan med familj.
En kylslagen, hjärtevarm Julafton. Evigt tacksamma.
Hoppas, hoppas, hoppas att Du också hade en fin Julafton<3
Önskar er alla en god fortsättning!
Emmeli
Drömgårdsrapporten! – årets Julehälsning!
Dagarna alldeles innan jul..
Se upp i backen!!
Det har varit full fart med julstök av alla de möjliga slag. Det har skickats julkort och knåpats små frökenpresenter. Kokats karameller och trillats köttbullar.
Sista skoldagarna innan jullovet. Vet inte vem av oss, jag eller barnen, som tyckte det var tuffast att kliva upp om morgnarna.. vi pysslade om oss för kämpandet, med eftermiddagshäng med bästisarna.
Mitt i veckan var lillen med Mormor och Morfar under en förmiddag och tillsammans med sin Farmor och storasyskon under eftermiddagen. För morsan, hon var och fröknade för ett slag. Och jag ÄLSKAR det! Underbart är det också, att lilla O får mystid med favoritmänniskor och att det bara för mig är att säga ja till frökenjobb, om det passar för HemmaMamman att susa iväg.. och nej, om inte. Inget är fast, livet får bestämma. Helt underbart!
Här var det torsdag och efter handlande av julklappar och julmat var jag så mör att det enda jag vill just då, var att måååla. Så då gjorde jag det. Hallen. Jätteblå. Slirade visst förbi en vägg i köket också. ”Har det brunnit eller!?”..undrar någon. Ja det kan man verkligen fråga sig! .. fortsättning följer.
Nu var det äntligen, äntligen fredagen vi alla längtat så efter. Decemberfredagen där vi alla bara checkade in för J U L L O V.
Vi firade med att dra iväg med vännerna och bowla och sen bjöds vi ljuvligt god eftermiddag i Drömtorpet med våra drömtorpare. Som gav oss en så himla fin julklapp.. perfekt kluven ved. Och vackra tändstickor. För det var inte ”bara jullovsfredag”, det var också den där fredagen vi under morgonen fått godkänt av sotaren, att börja elda i vår kakelugn…
Så efter att barnen klätt sin lilla gran, så hade vi ett sånt ögonblick som vi sent, kanske aldrig, kommer att glömma.
Första brasan i vår runda kakelugn. Sagolikt.
Lördagen, tre dagar före jul. Vintersolstånd. Och sviinkallt!
Vi fejade och julstökade för fullllt. Julstädning varvades med bakning. Och pappan.. han drog till skogs och letade julgran..
Värmde oss framför kakelugnen och pausade nu och då. Under en vila tittade PappaMorfar in, så trevligt. Med mer finkluven ved. Så mycket kärlek vi strössas med, jag blir så rörd. Medan vi sörplade kaffe, blev limpa efter limpa klara.
Det såg ut som hey baberiba inne.. ni vet som det gör, när livet pågår.. och det samtidigt pågår ett försök till julstädning.. men lite kaos, nej det rör oss inte i ryggen, vi är världsvana! Se bara på Skrållan, som just hade fått lära sig korsstygn och satt och broderade mitt upp i allt.
Jag la ut en story på instagram och visade vårt julehem några dagar innan jul. Och jag SVÄMMAR över, ni är såå många som skriver.. och TACKAR för att jag visar stök. Tänk va.. vad lätt det är, att glömma.. att livet ju pågår för oss alla. Jämt å jämt.
Kraften tröt så jag gav mig ut på tur i blå timmen och tankade ny sådan. Då orkade jag med lätthet säga ”Martin, nu kan du träna så lagar jag middagen!”, när jag kom hem.
Och se till kvällen, knöts strulsäcken ihop och det började likna jul i vårt hus. Barnen klädde granen och det var eufori hos oss alla att tända brasan och kika på granen.. ”det här är min favoritstund på dagen nu… när vi tänder brasan och sitter och tittar på den tillsammans”, sa ena lillungen.
Fjärde adventssöndagen. Och vi vaknade till mängder av nysnö. Tung, kompakt snö.
Vi pysslade om djuren lite extra.
Och medan några av oss städade vidare här inne, röjde lillen och pappan gården på snö.
Och det pysslades och slogs in julklappar på löpande band.
Fjärde adventskvällen blev av mycket oväntad men så vacker sort.
Idag, Dan före Dopparedan!
Vi började med julkalendern framför tv:n, hela gänget. Ser hur Ikran, största hästen, kommer galopperandes i hagen utanför fönstret.. som för att signalera något, kände jag direkt. ”Titta ut om de två andra är utanför”, säger jag till M. Mycket riktigt. Där var ”två fyrbenta nissar ute på tur”… på fel sida hagen. Jag går ut på bron och visslar vårt häst-vissel, varpå hästpojkarna tvärvänder ute på vägen och galopperar emot mig. Den känslan. MAGISK.
Så nej de var inte svåra att få hem, inget hann bli otäckt, tack och lov. Och ut genom hagen hade dom tagit sig via rätta öppningen också. Nu i vintertid är strömmen på tråden minimal.. och igår kväll hade vi råkat spilla en hel del gotta preciis utanför öppningen… för då var det nämligen några andra fyrbenta darlingar så var på en redig rymmartur och då behövdes det snabbt fås foder i hink för att kunna locka på dom.. varpå det hade spillts.. och detta favvisfoder anser hästarna att man inte kan lämna en smula av.. så dom hade helt enkelt gått igenom öppningen och ut.. dammsugit det goda utanför och sedan dragit en liten repa. Ikran däremot, han höll ställningarna hemma..trots att han bara med sina långa ben hade kunnat ta ett litet kliv över tråden. Lilla gubben våran, tack för hjälpen. <3
Rök ur vår skorsten. Ett moment som absolut behövde förevigas trots att röken var fes-liten.
Efter att vi tagit hand om djuren, struttat runt med bjällerklang på ponnyn, levererat julklapp till granngården, kokat mer karameller, tvagat ungar, slagit inte sista julklapparna, bakat ännu mer pepparkakor, tränat ett rivit tabata-pass med den skäggige, städat badrumstvättstugan, handlat det glömda på affärn, kokat äppelglögg av vår äppelmust…
..såå har skinkan griljerats.. och serverats på tunnbröd till Bingolotto-spelande småungar. En klassisk dan före dan, mao.
Kära hjärtanes, så mysigt!! Tacksamheten över att få uppleva hela alltet, är otroligt stor.
Nuu… är det jul igen!
Och nu, kära ni.. vill vi sända er årets julkort och samtidigt bara önska eder alla en god, god, god, GOD JUL!
Må så gott ni bara kan, så hörs vi snart igen! <3
Emmeli
Köttbullar, på Mamma Birgits vis.
Det är några dagar kvar till jul och i köket spisas, bakas och karamellkokas det för fullt.
Nyss nattades ett gäng pirriga små.. imorn tar vi jullov tillsammans. Något vi alla behöver så, eller hur?
Och just det! Ni undrar över hur jag gör våra julköttbullar. Faktiskt, på precis samma vis som alla andra gånger under året. På min mamma Birgits vis. Jag har inget prick och precist recept, har gått köttbulleskola hos mor och där handlar matlagningen mycket om att gå på känn.. men kanske, kan jag i alla fall förmedla något slags grundrecept till er.
Håll tillgodo!
Köttbullar, på mamma birgits vis.
(av 1 kg blandfärs)
Ta fram en redig bunke, häll i 2 dl grädde, strössla i en knapp dl ströbröd och låt alltsammans svälla för ett slag. Under tiden, fin-river du en gul lök. Blanda sedan i löken med ströbrödssmeten.
Nu, ska smaken på köttbullarna sättas och det, med massor av goda kryddor och örter. Det blir aldrig aldrig prick likt, två gånger i rad. Men i runda slängar; ett par matskedar dijonsenap, redigt med någon god ört (oregano och /eller timjan), malen kryddpeppar (våga ös på, den här gör massor för goda smaken!), en dutt paprikapulver, svartpeppar och så salt förstås. Blanda nu i 1 kg köttfärs och två ägg och blanda till du har en fin och slät smet.
Nu är smeten klar och här låter jag den gärna stå, åtminstone någon timme, men gärna från ena dagen till den andra. I kylskåp, givetvis!
Trillar sedan tålmodigt små köttbullar som steks.. i smör, förstås!
Antingen steker jag färdigt köttbullarna i stekpannan eller som idag, när det handlade om en smet av cirkus 2,5 kilo.. då trillades köttbullar, som sedan stektes för god yta i stekpannan och sen skjutsades gänget in i ugnen och fick gå klart där i 175 grader. Supersmidigt och blir jättegott!
Och nej, jag iddes inte (pga att ”jag råkade börja måla hallen mitt i alltihopa”….) trilla av hela smeten, utan gjorde en köttfärslimpa av en del som fick bli till dagens middag. Köttbullarna fryses nu in och under jullovet kan vi plocka fram och njuta..
Såå i runda slängar så, går det till när jag gör köttbullar (biffar eller köttfärslimpa) på Mamma Birgit-vis. Målet är att det ska smaka som mammas. Godast så.
